VÄLKOMMEN TILL JAN OCH JENNIE

Ytterfilé – Potatis – Gräddsås – Rårivna morötter

Steker ytterfilén som kryddas med salt, svartpeppar och chili

Får ligga och gosa till sig i gräddsåsen

Är smaskens med äpple mos också!!!!

Ibland blir det där eviga puzzlandet så himla bra och en avslutning på en dag utan konflikter,utan osämja,utan oro skam och skuld.

En dag som vi allihopa borde lägga på minnet och alltid minnas,Vad gjorde vi för att lyckas så väl?

Vad krävde det utav var och en av oss?

Hur kom det sig att vi allihopa faktiskt kunde få till en helt makalöst ljuvlig dag?

Det var som att puzzlet på något sätt lade sig själv?

Grilla hamburgare på en sandstrand med solnedgången som sällskap.

Wow.

Det är en egendomlig och ljuvlig känsla.

Det är frihet i allra högsta grad.

Det var kärlek och det enkla livet.

En burgare med ett stänk av sand någonstans.

Grillost.

Festisar.

Morgonrock och handdukar till den badsugna.

Grillmästaren som tog sitt uppdrag på fullaste allvar och njöt av det.

Eldvaktaren som ogärna står stilla-stod där och njöt och ansvarade.

Vi bidrog allihopa .

Utan oss hade det inte varit möjligt.

Enkelt eller hur?

Men verkligheten brukar annars inte vara så enkel.

Det kan komma gnäll och tjafs emellan.

Och stöket om vem som ska göra vad.

Och vem som fått det bästa uppdraget.

Vem som inte….

Och vem som……

Bla bla bla.

Jag antar att det känns igen.

Vi gjorde det enkelt för oss.

I ett sånt där moment när man kan få fram viktiga saker-utan att det märks att man pratar allvar-i ett sånt förde vi pratet till myror.

Att de alltid hjälps åt.

Inte för att någon av dem kan mer eller mindre.

Det är oviktigt vilka egenskaper de har eller saknar.

Det enda som räknas när de jobbar är att de utför sitt arbete och uppdrag med precisision,med proffesion,med häpnad och till vilket pris som helst.

De blir trampade på.men slutar ändå inte .

De försöker ändå utföra sina sysslor med samma prestanda.

Inga värderingar i hur den framför jobbar eller ej.

Man sköter sitt och utgår ifrån att de som är både före och efter gör det samma.

Men,om en enstaka myra vill vinna,bära mest,jobba bäst,gå först i ledet,bära bara det godaste och lättaste eller det tyngsta helt själv om det ser bättre ut-oavsett så kommer den utstickaren att sätta kroksben för alla de andra.

Syftet blir ändrat.

Ordning blir kaos.

Drottningen blir rasande och myrstacken faller samman.

Tänk vad viktig en enda liten myra i mängden ändå är….

Jag antar att myrsnacket och budskapet gick fram.

Det verkar så !

Så där var vi 4 arbetsmyror på en egen sandstrand som jobbade och slet för våran gemensamma skull.

Vi skrattade mycket mellan tuggorna.

Spelade lite basket och fotboll.

Inget som myror gör i allmänhet,men i går uppenbarligen.

Den med minst bollsinne fick  mest beröm,goda råd och lyckades prestera tre mål i rad,.

Den annars ointresserade stegade in i ledet och bjöd på ett gott skratt ,dåliga skott,och utan boll vinst-men kunde sedan återgå till den ljumma stranden med ett leende.

Nöjd och belåten eftersom det är så känslan blir när man GÖR TILLSAMANS.

Då lyckas man alltid.

Har man en svamp expert med sig så passar det bra att avsluta kvällen med ett röj i skogen.

Men det är ju kolsvart?

Tänk om….

Ssss.lita på mig nu bara.

Jag leder oss till svsmparna och sedan tillbaka.

Helskinnade.

Med händerna fulla av gula vackra kantareller.

Lovat är lovat,och så blev det.

Mörkrädd…

Vad finns det att vara rädd för?

Vilddjur?

Demoner,spöken och vad?

Ett ypperligt tillfälle att hålla en liten hand och en liten större när vi fick höra våran ledare berätta.

Om hur rädslan till slut lämnat honom.

Hur liten och rädd han var som liten pojk.

Hur han fick lära sig att bli stor.

Mörkret blev min bästa vän.

Där kunde ingen se mig.

Ingen kunde sparka efter mig.

Eller slå mig.

Ingen avbröt mitt i en mening,det här var en hänförd stund där en familj växte.

Att dela med sig och samtidigt vara ett föredöme-det är ingen lätt uppgift.

Men igår gjordes det med bravur!

Kvistar knäcktes och ändå smög vi i mörkret.

Vi behövde inte vara rädda för någonting.

Vad som än händer så kommer vi att hjälpas åt.

Vi var trygga.

Och i goda händer.

Vi hade varandra och vi hade glömt bort hur mörkrädda vi varit fram tills nu.

//j

Mitt mående har varit riktigt bra en längre tid, men i natt hände det något helt plötsligt, drömmarna kom mig otroligt nära, det var personer som är döda, några av dom skadade mig riktigt jävligt.

Det var drömmar som fick mig att ramla ner på ett riktigt mörkt djup.

Vaknade vi tre tiden, förstod inte riktigt, vad som håller på att hända med mig.

Men att vakna av, att jag hänger i ett träd, är ingen häftig dröm.

Samma synfält som jag hade, när ambulanspersonal hämtade mig för tio år sedan, jag står och tittar på, när personer hänger mig.

När jag vaknar känner jag en viss smärta i halsen, vargen kommer in till mig, det är dax för våra rutiner.

Men vad fan betyder drömmen?

Var nu, när mitt liv har varit en relativt stadig resa, för att gälla mig.

Just nu, finns ingen önskan att knäppa några bira, det är skönt, för om törsten hade satt in, då hade det här kunnat sluta på ett inte så bra sätt.

Men det räcker så bra, att slåss mot dödens käftar, nu gäller det bara att hitta vägen upp till den säkra delen av vägen.

Nu är det dax för köket, fixa dagen lunch!!

Potatis, ytterfilé, egen bearnaisesås

Ha det bra!!

Året var 2025.

Ett år som i allafall jag kommer att minnas med med både glädje,massor av glädje,kärlek,Många lyckliga stunder.

Sommaren 2025 som vi längtade så mycket efter.

Mer än någonting annat faktiskt.

Vi längtade efter att förena familjen äntligen.

Att lägga den sista biten i våra livs puzzel.

Var och ens egna-men även vårat gemensamma.

Vi skulle höra ihop igen.

Hålla ihop.

Hjälpas åt.

Vara tillsammans.

Lugn och ro.

Faktiskt,så skulle den här sommaren vara vårt nya kapitel.

Våran bästsäljare.

Ingen nagelbitare.

Den skulle bli och vara perfekt.

Den skulle innehålla allt vi önskade.

Det vi behövde och längtade efter.

Sommaren 2025 innehöll visserligen allt det där.

Allt som vi önskade.

Längtade efter .

Allt det bästa för oss-fanns där i oerhört varma svettiga dagar och ljumna nätter.

På jobbet.

Vid stranden.

I skogen.

Hemma i soffan 

Vid matbordet.

Överallt var vi ett med allting som vi längtat så efter.

Såklart att vi njöt.

Från morgon till kväll.

Att lägga puzzel tillsammans är minsann ingen lätt match.

Synnerligen svårt och komplicerat med tanke på att vi fick lägga ett nytt.

En ny ram.

En hållbar ram.

Hörnbitar som håller ordning på de andra bitarna.

Men vi behövde samtidigt lägga ett nytt i princip varje dag-Samma ram.Samma trygga hörnbitar men ett nytt motiv inför varje ny dag-.

Det låter inte så svårt,

Och det borde vara ganska enkelt?

Det skulle det nog vara om,OM MAN KUNDE VÄLJA VILKET nytt motiv som helst.

Då vore det lätt som en plätt.

Skitenkelt till och med.

Men,så lätt skulle vi inte slinka undan.

Nix.

Vi behövde ligga steget före.

Steget före impulser som är snabbare än ljusets hastighet.

Vi behövde vara förberedda på exakt vad som helst,och samtidigt vara HÄR OCH NU.

Närvarande men ändå med en fot redo att agera.

Vi behövde vara extra uppmärksamma på att ingen bit skavdes,ingen bit hamnade pyttelite snett,vi behövde uppmärksamma till tiotusen miljoner procent,

Vi behövde lägga puzzlet i rätt ordning,dvs-utefter var och ens dagsform kan man säga.

Och utefter dygnsrytmen och utefter hur nattsömnen fungerat.

Utefter speciella behov.

Önskemål.

Krav och kravlöshet.

Allting-precis allting behövde var så jävla Noga uträknat och samtidigt så spännande som nyspunnet socker på ett tivoli.

Det behövde finnas lockelser,förväntningar och längtan.

Samtidigt som det skulle vara exakt som gårdagen,förutsägbart.stabilt.tryggt och igenkännande.

Summan av kardemumman då?

Hur gick allt puzzlande?

Med facit i handen,en tidig lördagsmorgon i slutet på sommarlovet och semestern-så är ’tummen upp’ det som bäst beskriver huruvida vi grejade det eller inte.

Vi gjorde det.

Vi fixade det.!!!

Det märks så väl hur vi alla har försökt att göra vårat bästa.

Det märks så väl för det är nu vi pustar ut.

Det är nu vi börjar ’våga’ säga vilken märklig sommar det har varit.

Vi säger märklig med en viss respekt.

Märkligt behöver inte betyda bedrövlig eller något annat negativt.

Märkliga saker behöver inte vara något dåligt.

Inte alls så.

Märkligt har det varit.

Och härligt!

Märkligt för att vi gjort något som på många sätt är helt nytt och främmande.

Vi har lärt oss mer nu än på alla föregående år tex.

Vi har utvecklats och växt.

Vi har levt,och njutit av det.

Vi har lärt oss att hitta små stigar fram till var och ens innersta kan man säga.

Ibland funkar e-18 raka spåret dit-men oftast är det de små stigarna,de slingriga,gropiga,krångliga små igenväxta stigar som lett oss dit hän.

Vi har lärt oss vikten av anpassning.

Och vikten av att passa in.

Höra till.

Vara en del av.

Att vara behövd och betydelsefull.

Vi har lärt oss vad ensamhet gör med människor.

Och vi har lärt oss vad ensamhet gör med var och en av oss.

För någon är ensamheten läkande.

För någon annan är ensamheten en oändlig plåga.

För en annan är ensamhet en bristvara.

Och för någon en frysvara.

Gemenskapen likaså.

Vi har lärt oss hur vi tycker bäst om gemenskap.

Och när vi behöver dra oss undan.

Vi har fått lära oss att hantera allt från ensamhet,gemenskap,sjövilda impulser som knappa en pansarvagn kan stoppa-vi har lärt oss att allt vi önskar,behöver och mår bäst utav-det är helt olika saker för var och en av oss.

Det enda som är likadant är kärleken.

Banden mellan oss .

Vi behöver varandra och vi älskar varandra.

Det är vi slående överens om.

Men-sen skiljer det sig åt litegrann.

För mig är kärlek enkelt.

För någon annan är det komplicerat.

För ytterligare någon annan är det känslomässigt tungt.

Och för någon är det lätt att säga men svårt att visa…

Om man blandar ihop alla dessa likheter och olikheter,och strör på lite önskningar,olika behov,en tesked krav och en halv deciliter kravlöshet,blandar försiktigt utan att störa eller uppröra.

Och sedan försiktigt strö över lite rutin.

Lite nytt och lite gammalt.

Fortsätt blanda i förväntningar,förhoppningar,lite bra känslor och ett uns av dålig självkänsla,lite gemenskap och lite ensamhet.

Allting huller om buller.

Strö över utmattning,prestations  ångest,längtan och frihet.

När man många timmar senare tror att man lyckats lägga puzzlet-

Så får man kanske plötsligt kasta om alla bitarna,.

Att vara här & nu och samtidigt steget före det är en bragd att klara av.

Ibland lyckas man.

Ibland inte.

Och det är då

Exakt vid ett sådant tillfälle som ramen behöver vattentät.

Den behöver vara vattentät,den behöver vara pansar beklädd och skottsäker.

Inbrottssäker och utbrottssäker.

Den behöver hållas i med järnhand men styras av ett vidöppet sinne som är redo att rycka ut eller rycka in.

En ram som tål ovarsam hantering,som är explosionssäker och med guardians angels runtomkring.

Den behöver vara allt.

Och lite till.

På alla sätt och vis.

På sätt man aldrig kunnat föreställa sig.

Och på alla möjliga och omöjliga sätt.

En ram som tål och som håller oavsett vad.

Man behöver ha is i magen för att släcka ett vulkanutbrott.

Och man måste förstå att alla matcher mellan vulkanen och snöstormen inte behöver vinnas.

Bara överlevas och sedan lära sig utav.

En ram som värmer och kyler samtidigt.

Tydlighet,förutsägbarhet,trygghet,frihet,ett vidöppet sinne,en trygg famn/vs boxningssäck.

En bästa vän och klagomur.

En bestämmande diktator med fria val som efterrätt.

Jag kan skriva i all oändlighet om den här ramen.

Alla puzzelbitar och beskrivningar av dem,av oss,som vi är just nu,just snart,kanske sen,om-ifall-att osv osv.

Men jag sätter punkt här nu.

Någon som läser kanske känner igen sig.

Någon kanske inte förstår ett dugg.

Någon kanske jämrar sig och tror att detta är något plågsamt jobbigt bedrövligt och tragiskt,…?

Jag förstår att det kanske ter sig så-men faktiskt så är det precis tvärt om,iallafall för mig(för oss)

Det finns enstaka stunder då man dragit och slitigt sitt redan sletna hår i ren förtvivlan,stunder då man undrat hur i helvete ska man lyckas med detta?

Hur hjälper man?

Hur stöttar man?

Hur bygger man upp?

Hur dirigerar man enklast om typ autobahn?

Hur gör man när man backar ett steg men ändå samtligt går framåt?

Vart tankar man energi ?

Hur kan man fortsätta vara den man är samtidigt som man  är allting annat?

Hur läser man högläsning knäpptyst?

Visst,allting är ställt på sin yttersta spets,och det får allting att verka omöjligt.

Men,det är det inte.

Det är lördag förmiddag.

Jag sitter inlindad i min rosa fluffiga filt.

Balkongen är öppen och frisk luft virvlar in.

Trafiken ute är i full gång.

Men här inne är det hittills bara jag som tryckt på min start knapp.Kaffe på sängen just så här det är en bra början.

Det är lycka.

Egen tid.

Semester.

Tid att reflektera.

Fundera.

Tid att bara vara en liten stund.

Det är medicin.

Inpackning för själen.

Det är härligt.behövligt och lyxigt.

Det är livet med guldkant minsann.

I rummen intill snarkas det förfullt.

Just nu ligger alla bitar på sin rätta plats med andra ord.

Men det är ett ögonblicksverk ,som att hoppa fallskärm utan att veta om fallskärmen fälls ut men ändå veta att oavsett så landar jag mjukt och säkert,men vart exakt det har jag ingen aning om.Huvudsaken är att vara beredd.försäkrad och fullt utrustad med tillit.

Tillit till min absolut högsta chef.

’Man får inte mer än man mäktar med’ sägs det väl?

Hmpff,det här är ingenting jämfört med hur det har varit.

Hur jag har varit och hur jag har levt.

Jag är upp över öronen tacksam för att jag sitter här i sängen med en kopp kaffe idag.

Och att jag lever överhuvudtaget.

Ingenting av det är en självklarhet.

Tacksam att jag är nykter och drogfri bara för idag.En dag i taget.för min egen skull.

Det är tack vare det som jag kan ställa mig upp med rak rygg och utan skam och utan ångest och vanmakt och utan minsta tvivel vet jag att jag kan lägga det här puzzlet och jag kan definitivt hantera det.

Det är ingenting plågsamt att slita  sitt tunna hår när man bara gör det i tanken som jag gör.

Det betyder att jag är känslomässigt engagerad,att jag funkar som jag ska och att jag gör det jag behöver göra.

Att tillåta mig själv att känna,allt från a till ö är även min rättighet.

Precis som mina ungars rättigheter att vara som de är,att agera,få utlopp och möjlighet att lära sig leva  och utvecklas och att alltid ha en varm kärleksfull nykter och drogfri famn att krypa in till!

Livet är ingen dans på rosor.

Inte heller en störtloppsbana.

Inget fallskärmshopp.

Inget sky dive.

Livet är livet,och det är värt att älskas.

Jag älskar livet för däri finns vi//j

Hur många gånger sa inte jag, aldrig mer, nu får det vara nog????

Antagligen var det mer än 500 gånger, men efter några timmar så var en öl rinnande i min strupe.

Det här med aldrig, är något som inte är trovärdigt för mig, det låter ju bra, men det låter bättre än vad det är, tyvärr!!

När jag sa aldrig mer, då var det så definitivt, får jag aldrig ta en öl igen?

Men med en dag i taget, så lovar jag mig själv, ingen öl eller droger i dag!!!

Om jag nu skulle ta en öl i morgon, så har jag inte tagit mitt beslut, men i dag är beslutet tagit.

Något som kanske gäller mig mer än andra, jag hatar den där jävla skiten, jag vet ju hur alkoholen och droger förvränger människan, till en sämre förälder – barn !!!

Jag kan ju skriva det här, för jag vet ju hur det var, ingen kan säga, det där stämmer ju inte.

När alkoholen är viktigare än min familj, då är det totalt helt åt helvete!!!

Att vara morfar/farfar och vara en aktiv alkis, är fan inget häftigt.

Jag var faktiskt rätt mycket med Lovisa, som aktiv alkis, absolut inget jag är stolt över, det är en stor skam för mig.

Att jag sitter här och skriver utan snaran runt min hals, eller tabletter på bordet intill mig, är just det här, som jag skriver om, en dag i taget, jag tar ju naturligtvis beslut om att leva i dag, i morgon kan jag ju inte veta, men idag ska jag leva.

Något som är sjukt, är när personer säger till mig, men så farligt var det ju inte med dig.

Kan ett beroende bli allvarligare än att försöka ta sitt liv??

Men hade det något med drickandet att göra??

Naturligtvis var alkoholen 100% skyldig, till mitt självmordsförsök, men också till massor av mina dumheter.

Män som slår kvinnor, har ett alkoholproblem, men det är ju mer som ligger bakom hos många män, psykisk ohälsa!!!

Men det kan ju också vara så, man kan vara mobbad på jobbet, som tas ut på sambon/frun.

Mina tankar!

Men idag blir det ingen alkohol för mig!!!!

Imorgon är en annan dag, den vet jag inget om än!!!!

Stryk aldrig, fokusera på den här dagen, som är här och just nu!!!

Är så otroligt mätt, fixade till en egen pizza på Italienskt vis, blev helt okej, men nästa gång gör jag om lite, så kanske det blir ännu bättre.

Fick några konstig meddelanden på telefon idag, förstår inte riktigt meningen??

Jag är faktiskt lika nöjd nu, som jag var vid lunch.

Hade ett litet samtal med min döde väns fru idag, kollade hur hon mår, klart det är stentufft, men hon har ett fint stöd av barnen, skönt.

Själv var jag uppe ti mammas och pappas grav, svårt att förstå, att båda föräldrarna ligger där, men så är det ju!!

Kollade på ett program om Ozzy, ingen trevlig kille att ha under samma tak, när han slår huvudet på spiken, säger till barnen, vad gnäller ni för, ni har allt och lite till, stämmer inte det då??

Vi har ingen pappa!!!!!!

Än en gång betyder inte pengar ett jävla dugg, fel, kanske betyder det en del.

Om fjorton dagar börjar Engelska ligan igen, då finns det något att se fram emot, hoppas jag i alla fall!!

Nu stänger jag ner en stund!!!

Vaknade halv elva, helt otroligt, men vad har det för betydelse??

Ingenting!!

Rutinerna är gjorda, lovar mig själv en dag till utan alkohol, ber min favorit bön, den känns som handen i handsken.

Jag har ju sytt i hop mina rutiner, så dom passar för mitt liv, för att slippa fotboja.

Känns faktiskt riktigt häftigt, när jag träffade rätt, med mina rutiner, det blev en kick i kroppen, när mina bitar hittade rätt.

Många tror säker, vad då en kick, för att jag råkade hitta min väg ut ur djungeln.

Många räknar kickar, när man bestiger ett berg, hoppar från en bro med en lina runt fötterna, kör bilen i 200 knyck!!

Men för mig räcker det att hitta rätt väg i livet.

Göra saker som känns fint, som att bjuda grannen på en egen gjord kantarell toast, det räcker så bra för mig, att visa någon uppskattning med en enkel macka!!

För mig har det varit uppskattning. när jag gått in till någon, med en flaska whisky, eller en påse bira, kanske var det en uppskattning, men inte hos alla!!

Känns fint när någon tackar mig, för att jag bryr mig, men det räcker så, det behöver inte vara blommor eller saker, det räcker så bra med ett tack.

Om en stund ska jag ta en promenad med vargen!!!

Ska fixa jäst till pizza degen!!

Känns som det kommer att bli en bra dag!!

Det som är helt otroligt. inget sug just nu, har varit många dagar i ett streck, fantastiskt.

En jävla tur att jag inte lyssnade på alla som visste, varför jag hade sug!!

Önskar alla en fin Fredag!!!!

1

Sitter med en java på altanen, vargens är naturligtvis med, mörkret håller på att ta över efter dagen !!

Det är lugnt och stilla, roboten arbetar fortfarande med sina nya blad.

Det enda som hörs är våran teve, som sambon tittar på, är en ny Dansk serie om slavar.

Jag är nöjd med den här dagen, har inte gjort någon ledsen, tror jag gjorde grannarna glada, bjöd på en kantarell toast, hoppas dom lever.

Frågar mig lite så där självömkande, är jag värd det här livet?

Jag som gnäller för min alkoholism och psykisk ohälsa, med evig trötthet??

Men just nu i denna stund, är jag otroligt nöjd.

Det gäller bara, att inte gå vilse, stå för den jag är, om jag nu har koll med den detaljen.

När jag stänger den här dag, så blir det på plus, det är fan helt otroligt!!

Min energi är det fattigt med, så kommer det nog att bli resten av dagarna på den här planeten, men det vet jag ju om, men att få vara i harmoni är fan inte varje dag.

Jag tackar min högre makt, för den här dagen!

God Natt!!

P-o Mårtensson

31 juli 2013 ·

NYHET FÖR DIG SOM DRICKER FÖR MYCKET ALKOHOL

ALKONET – tuggummi finns idag i 8 olika smaker och sorter, RÖDVIN, VITVIN, SHERRY ROM, VODKA, GIN, WHISKEY OCH KONJAK.

Alkoholhalten i ALKONET – Tuggummi

– Rödvinet och vitvinet har flera alkoholhalter: 2% – 8%

– Sherry har endast idag i alkoholhalt 12%

– Rom, vodka, gin, whiskey och konjak finns i alkoholhalter: 60%

Antal tuggummi i förpackning 100 stycken

Viktiga tips:

– Om du vill komma till rätta med dina alkoholproblem, så skall du inte lyssna på dina anhöriga.

– Du skall anteckna ned så noggrant som möjligt i din alko- dagbok, vilka dagar (datum) du tuggar ALKONET, hur många tuggummin använde du under dagen och kvällen?

– Hur du mår dagen efter?

– Mår du dåligt psykiskt och fysiskt, dina anhöriga klagar så säg åt dem att du skall byta tuggummi sort och att du skall försöka minska antal tuggummin. Drick gärna något med B vitamin.

– Fungerar inte detta så gå till doktorn och förklara, redovisa alko- dagboken, kanske du kan få en medicin som tar bort suget mot alkohol, men det är inga problem att fotsätta att använda ALKONET tuggummi även fast du tar din medicin.

Hjälper inte dessa förslag så börja om från början, byt sort av ALKONET, ge inte upp.

Mycket viktigt att du själv hittar din lösning på dina alkoholproblem.

Produkten går inte att reklamera.