Författare: admin

När jag sitter på altanen med min ny bryggda java, lyssnar på den fina fågelsången, och sambons teve match från Wimbledon, kan det bli mycket bättre?

En sak ska jag erkänna på en gång, mitt försök att äta sallad med kyckling, inget mer, blir en riktig utmaning, fick några sug med en gång, inte bra!!

Jag älskar mat, jag älskar att laga mat, så jag får se, om jag löser det här på ett annat sätt, som gynnar min syn på livet, och inte siktar in mig på döden.

Det jag skrev om på förmiddagen, är bara att inse, vara förälder 2025 är absolut ingen dans på rosor.

Skiter man i att ta ansvar som förälder, då kan det gå fort, spikrakt åt helvete, så ser det ut i dag.

Hur får vi våra ungdomar, trygga och säkra??

Allt det här ska ju komma med modersmjölken, men det har blivit riktigt knasigt, föräldrar står handfallna, fixar inte sina egna barn, lärarna i skolan törs inte göra något, för då kan man ju bli anmäld, för kränkning, och med det förlora sitt levebröd.

Vem ska då våga tala om med ungarna, vad som är rätt och vad som är fel?

Vem talar om för 14 åringen som rånar en 85 åring, att det där är inte något som vi accepterar?????

Eller killen på Arlanda, som säger att han hatar vita, och att poliserna dödad hans föräldrar, vi är alla fiender, är inte det rasism?

Vad hade hänt om en polisen kommit med något påstående, som verkat rasistiskt??

Det hade antagligen blivit rama skrik!!!!

Men hur ska vi komma dit, vi var en gång i tiden, då menar jag, att visa varandra respekt, hur fan ska vi komma dit, när ingen vågar säga, vad felet är, plus ge ett förslag, vad som behövs göras!!

Kan ju inte släppa fram en jävla massa media tränade politiker, som säger saker, men ingen jävel förstår vad.

Ska vi släppa lite till på dom här problemen, så att det ser riktigt svart ut, eller väntar vi till valet?

Vad ska händ då??

Massor av löften, som spricker med en gång.

Skylla på varandra, vad som är fel, dom andra vad dom fick ta över!!

Men vad vill vi se, fortsatt ungar som springer vind för våg, med skjutvapen i handen, eller sprängämnen, vill vi se sådant efter nästa val??

För mig är det glasklart, skjuter en 14 åring en person till döds, då ska 14 åringen sitta inne, det är fan inte synd om honom/henne.

Någon måste ju tala om för dom här ungarna, det är verklighet, inget jävla datorspel!

Hur får vi stopp på det här, om föräldrarna inte fixar sina egna barn??

Frågan är vad allt det här kostar???

Mer fängelser??

Skapar naturligtvis mer arbetstillfällen, det är ju bra, eller??

Vart ska ungarna som mördar sitta då???

Spännande det här!!!

Ett år kvar till valet, fan vi kanske är ryssar då, vem vet!!

Önskar alla en trevlig kväll!!

Kram!!

Har du semester?

Eller kör du någon vecka till?

Kanske har du redan haft din ledighet, och är inne på tredje dagen rean???

Personen på bilden är mitt uppe i sitt arbete, ingen trevlig syn, kan nog garantera, den här personen är inte lycklig.

När jag tänker på hur många människor som är i djup kris, som måste ha sitt heroin, amfetamin, fentanyl, kokain, cannabis, alkohol, kat, lustgas, morfin, tramadol, metadon mm mm.

Många som har barn i tonåren, säger med all säkerhet, mitt barn kommer aldrig att hamna i den där meningslösa skiten.

Kanske har den personen på bilden, föräldrar varit så säkra på sin sak, det kommer aldrig att hända, men det hände ändå.

Vi har ett samhälle, där dom starkaste klarar sig bäst, men inte ens dom är säkra.

Personer som är svaga i sinnet, som helt enkelt bara ramlar med, utan egna idéer, lever ju otroligt farligt, i det här samhället.

Det finns fan inga som går säkert i vårat samhälle idag, när ungarna tar sin semester, stänger många ställen, för personalen måste ju ha sin semester, då är ju risken otroligt stor, att ungarna hamnar nere på city, där saker och ting kan gå över styr, fast ingen förstår varför.

Många personer i samhället gör ett hästjobb, för att rädda ungdomarna från alkoholen och narkotika, men dom är för få, och det kostar deg.

Polisen Gävle, Sandviken, Ockelbo, Hofors

20 maj  · 

Är du förälder till en tonåring? Här kommer fyra tips från polisen för att upptäcka droganvändning:

1. Håll koll på vad ditt barns pengar går till. Droger, alkohol och narkotika är ofta dyrt. En tablett Tramadol som syns på bilden kostar exempelvis cirka 25-50 kr. Var uppmärksam på om ditt barn swishar till okända nummer, börjar ta ut kontanter eller handla med kryptovaluta.

2. Var uppmärksam om ditt barn använder ögondroppar. Röda ögon är ett symtom på cannabis och ögondroppar kan vara ett försök att dölja det. Irriterande näsa, näsblod samt ofrivilliga svettningar eller skakningar.

3. Lukta! Parfym och tuggummi kan användas i ett försök att dölja doft från både narkotika och alkohol. Cannabis har en mycket stark och lite sötaktig lukt som är svår att dölja.

4. Håll koll på ditt barns umgänge! Det är inte ovanligt att umgänget förändras och de gamla kompisarna byts ut till nya. Var också uppmärksam på om ditt barn plötsligt slutar prata om sitt umgänge och sina aktiviteter.

Lär dig mer om droger genom Föräldraskolan: https://polismuseet.se/…/info…/foraldraskolan-om-droger/

Tack för att du läste texten!!!

Ska fortsätta att bygga, men vi syns om några timmar!!

Ha det fint i solen!!

Kram!!

Mina första-för i år.

Tänk så glad man blir när man hittar den första.Det händer något i kroppen,något underligt och nästan obeskrivligt.

Man växer av förväntan och man glömmer bort att man är både ormrädd och helt och hållet saknar lokalsinne.

Man travar och går och njuter.

Det är där ute,i skogen och naturen som tystnaden gör sig allra bäst.

Det är där man kommer på sig själv med att älska den,nästan avguda den.

Det händer till och med att allt oljud i huvudet blir lugnt och stilla.

Som om naturens tystnad smittar av sig på en.

Stress och att räkna minuter för att få vardagen att gå ihop-det existerar inte här.

Fågelkvitter som får en att stanna upp som om man försöker lista ut vad de tvittrar om?

Här ute finns inte osämja.

Avundsjuka.

Svartsjuka

Här kan man gå med näsan i vädret som en riktigt stolt och lite storslagen person.

Ingen kritiserar eller dömer.

Ingen tillrättavisar eller kräver någonting.

Här släpar man inte på skam och skuld,

Man ältar inget som varit.

Man hänger sig åt stunden som är just nu.

Mera fridfullt och vackert än så

Kan det nog inte bli…

Piller på burk och kapslar i kartor…

Prova det här,det kommer att hjälpa,det är vad de flesta får höra från sin läkare.

Ibland hjälper det.

Ibland inte.

Prova mer.

Prova en ny sort för däkerhetsskull…

Man provar och resultatet blir bra ibland.

Man blir lite hjälpt och är tacksam över det.

Men ingenting har någonsin kommit i närheten av behjälplighet  jämfört med friden i naturen.

Inte för mig i allafall.

När jag återvänder till stadens brus och ständiga oljud,till betong,stress,så kommer alltid tanken.

Jag hör inte hemma här.

Och så är det nog.

Jag hör inte riktigt hemma här.

Men det är här jag är ändå just nu,och av många olika anledningar.

Jag behöver vara här,just nu.

Det som får mig att stå ut och att sträva efter att göra det så trivsamt som möjligt ,Det är tanken på att jag så fort som möjligt letar mig ut till skogen och naturen igen.

//j.n

Förmiddagspromenad med bästa vargen, träning för mig, träning för honom, alltså så är vi ett fantastiskt par.

Jag tränar på att hålla fokus på något, typ min andning, funkade mycket bra idag.

Vargen tränar på att stanna vid korsningar på mitt kommando ” still ” sitt ” funkar hur bra som helst.

För mig är det här fantastiskt, det tar bort mycket skit i skallen.

Jag har otroligt lätt att bli fast, när det gäller skit som kommer till mig, eller som jag tycker är rakt åt helvete, då funkar ensamheten utan telefonen, bara två vänner går ut i den hårda världen tillsammans.

All skit som nått mig förr, skapade min syn på självmedicineringen, som enda hjälpmedel, just det här sitter så in i helvete långt in i min själ!!!

Att bara gå förbi, eller inte bry mig, borde ju funka efter tio års träning, men det fastna fortfarande, i min sjuka hjärna.

Så kommer en tanke till mig, kanske skulle ta och bränna kilon?

Jag testade att bränna kilon för ca femton år sedan, det funkade otroligt bra, men eftersom jag inte gör något mellanting , så blir det skruva av allt, eller så kör jag som vanligt.

Då testade jag något riktig klurigt.

Sallad och Guiness!! ,men också vanlig stark öl funkade, sjukt eller hur??

Men jag gick och gick, plus mitt kluriga drickande och sallad!!

Men jag måste ju plocka bort biran, surt!!

Jag får ju höra ofta, du är för överviktig, du äter för mycket.

Så det kanske är dax att äta soppor, skorpor, dricka vatten??

Passar det mig??

Nej, men jag kan ju testa, risken finns överhängande, ser jag att kilon rasar, då finns det inget stopp, då försvinner alla murar!!

Kanske ger det mig ett lättare sinne??

Eller finns risken för den där Guiness, som gör att hungern försvinner??

Det finns en fara med allt, men på något sätt landar jag på fötterna.

Men som alltid, den som lever får se!!!!!

Ha en bra dag!

Tack för att du finns!!!

Många med mig får våra sidovinster, vi är värda varenda vinst, det gör ju, att vi orkar med dom dagliga kamperna, det är bara så!!

Jag får ofta höra, det är så besvärligt att ha en hund, jag säger bara skit snack!!

Jag hade aldrig klarat av mitt liv, utan Selma och Lacke, det är ärligt.

Går jag en kamp mot flaskan, så fixar jag det inte själv, det är så jävla svårt för många att förstå.

Kanske är det lättare, om jag sitter med bira och whisky, dag ut, dag in???

Men nu har jag ju två att hålla i handen, när vi ska bort, så det fixar sig!!!!

Tjejen på bilden, är ju den rätta matten till Lacke, dom två passar bra i hop!!

Vi är nog två svaga, som behöver vargens styrka, för att kunna gå vidare.

Så bilden är tagen i går, när sambon och jag, var och grattade Staffan och Max ner i Lidköping, som var en fin dag.

I går var en dag, som var fantastisk för min del, allt kändes lugnt och skönt, med andra ord, jag var väl förberedd, med mina rutiner.

Var en sådan där dag, inget kunde störa mig negativt, den känslan är så otrolig skön.

Inte ens en boll, på min kaffekopp, som gör att mina brallor är nersölade av kaffe, rubbade mitt lugn!!!

Med andra ord, det var en bra dag!!

Idag började jag som alltid med mig själv, sedan blev det 45 minuters promenad med Lacke, så när jag är klar med det här snurriga inlägget, ska jag klippa framsidan.

Så får jag se vart den här dagen tar mig!!!!

Ha det bra!!!!!

Det är stort för mig att sitta så här med en fyrbent bästa vän.

Min bästa väns allt.

En hund som jag har mycket speciella band till,men som faktiskt hörde hemma hos min vän.

Jag är lyckligt lottad som får låna honom då och då.

Under promenaden blir många tankar äntligen färdigtänkta.

Det känns som om jag går och lämnar av mig en blytung skamrock efter mig.

Jag är expert på att göra små små saker till stora omöjliga problem.

Och så bygger det bo i mitt huvud och slår knut på min själ.

Att andas blir tungt.

Att tänka -omöjligt.

Att reda ut gör det bara värre.

Och så vidare och så vidare.

Och så plötsligt lossnar allting,som nu.

Befriande.

Förlösande och härligt är det.

Fåglar,måsar och en lång promenix i samklang med den svarta herren Brevid mig.

Han får mig att känna mig fullkomligt säker.

Jag vet att ingen skulle komma på tanken att tex klubba ner mig och råna mig.

Ingen skulle ens ta ett steg emot mig.

Jag har ingenting att frukta .

Och detsamma gäller honom.

Ingen skulle ens vilja tänka tanken på konsekvenser om så mycket som ett enda hårstrå kröktes på denna jycke.

Den här voven vet att jag älskar honom.

Och att jag älskar att vi hittade hans rätta plats,hos sin för alltid Husse.

Tack för lånet idag!

Och tack för att du finns!

För mig.

Min familj.

För din egen familj och för den här underbaringen.

Våra liv hade sett mycket annorlunda ut utan dig.

Japp.jag vet att jag är anledningen till mardrömmar och magsår,och för att du får höra och bära en del av mina egna bördor och gnäll…

(Jag köper omaprazol åt dig )))

Eller så vänder jag på steken,och reder ut problemen istället???

Ja så får det nog bli.

Eller rättare sagt;

Så gör jag.

Det är planen och jag jag har den utstakad i sinnet redan.

Ingenting skall göras i ilska.

Ingenting skall göras för att bevisa någonting för någon.

Jag gör det för att jag kan helt enkelt.

För min egen skull.

Och min familjs.

Och mina vänners.

Inte med livet som insats på något sätt.

Men för livet.

I dag sparkar jag av mig både strumpor och skor och visar framfötterna så det skriker om det!

Äntligen.

Tacksam är bara förnamnet .

Ett gediget ihållande grovjobb,fotarbete väntar nu.

Jag ser fram emot det.

(Gud prövar sina främsta soldater hårdast och ja jag ingår numera i topp eliten.

Utan att säga eller ens känna ett uns av harm eller skuld.

Jag är prövad.

Minst sagt.

Blod.svett och tårar och en sjuhelvetes livserfarenhet är belöningen.

Och så livet förståss.

För hur det än är så är det absolut ingen självklarhet att jag lever,med tanke på hur jag levt.

Det finns en mening och ett syfte med att jag är här,just exakt här där jag är nu.

Med motgångar och krokanten.

Med prövningar utan dess like.

Utdömd att misslyckas och slå näsan i backen?

Jo.det finns nog de som bara väntar och väntar på att det ska ske.

Det kommer inte att ske.

Aldrig någonsin.

Jag reser på mig.

Tillräckligt högt för att kunna ta emot mig om jag blir fälld,eller snubblar.

Jag är perfekt men långtifrån felfri.

Jag är levande.

Tack.//j.n

Full man körde ihjäl 16-årige Filip: ”Var likgiltig”

16-åriga Filip dog när han blev påkörd av en rattfull förare för snart två år sedan.

Nu har en 42-årig man dömts till 3,5 års fängelse.

– Han visade inte på minsta medlidande för alla som var drabbade, säger Filips pappa Jörgen Graner.

Om tre veckor skulle Filip Graner fyllt 18.

Men han blev inte äldre än 16 år.

En höstkväll 2023 blev han och flickvännen påkörda på Nockebybron mellan Ekerö och Bromma.

I förra veckan kom domen mot den skyldige, en 42-årig man.

Han dömdes för grovt vållande till annans död, grovt vållande till kroppsskada, grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och smitning – till 3,5 års fängelse.

– Jag tycker att åklagaren och polisen har gjort ett bra jobb, men straffet på tre och ett halvt år är kort för vad som har skett och konsekvenserna som blivit, säger Filips pappa Jörgen Graner.

Familjen försöker hitta en vardag igen, samtidigt är det svårt att acceptera att de aldrig får tillbaka Filip.

– Vi kämpar för att försöka komma på fötter och leva ett så normalt liv som möjligt. Sen är det en väldigt lång process att lära sig leva med att ha förlorat ett barn, säger Jörgen Graner.

– Filip borde levt i dag, och att han inte gör det beror ju enbart på en persons dåliga beslut och likgiltighet inför andras liv och hälsa.

Likgiltig gärningsman

Efter den långa rättprocessen hoppas han att en liten del av tyngden äntligen ska kunna lyfta.

– Jag hoppas att det blir lättare. Jag har försökt att skilja på sorgen och saknaden av Filip och brottet och rättsprocessen. Sorgen och saknaden efter Filip, det kommer ju naturligtvis fortsätta men det ska bli skönt att slippa bära på den här tyngden.

Det jobbigaste under rättsprocessen har för honom varit att möta gärningsmannen.

– Jag tror att alla i rättssalen blev ganska chockade över hur likgiltig gärningsmannen verkade vara inför konsekvenserna av sitt agerande. Han visade inte minsta tecken på medlidande för oss som drabbats.

Hur kändes det för dig?

– Ja, det blir ju naturligtvis väldigt provocerande, att inte ens kunna visa medlidande med andra och sitta igenom en sån här rättegång där han orsakat så oerhört mycket skada och lidande, säger Jörgen Graner.

Han dömdes till 3,5 års fängelse – vad tänker du om det?

– Jag tänker att det inte speglar hur vi vill ha det som medborgare i Sverige. Tyvärr verkar den här typen av brott, inte minst rattfylleribrott, hamnat lite i skymundan. Det är för låga straff.

Från Aftonbladet 20250705

Någon tänker säkert, vad i helvete nu då???

Vad är det frågan om nu då??

Jag för bara min kamp, mot alkoholen.

För mig är det ett måste, att vara bestämd.

Det gäller det mesta i mitt liv.

Men många gånger drar jag för sabba slutsatser, men för det mesta klipper jag av navelsträngen.

När det gäller Mr alkohol, så måste jag vara riktigt bestämd.

Vänner som var mina vänner, är inte det längre, det är för min skull, inte deras.

Till slut blir det inte många kvar, mitt liv är sådant, samtidigt som jag är för gammal, att söka nya vänner, är jag inte säker på att jag vill ha nya vänner.

För att hålla mig borta från alkoholen, så kanske mitt liv just nu är bra, det funkar skapligt, knakar ibland, men än så länge landar jag på fötterna.

Att jag vågar sticka ut hakan, vara ”lite” stöddig. inga återfall på mina tio år som nykter alkoholist!!!

Sambon har sina viner hemma, rör mig inte i ryggen, hur kan det vara så???

Jag har inte varit så svag för vin.

För mig är det, att inte utsätta mig för stora frestelser, som att inte våga säga vad jag tycker och känner, mår jag dåligt, kommer det inte upp alkohol på bordet.

Jag drar likhetstecken mellan nykter och bestämd.

För mig är det lika viktigt, att ha mina egna rutiner, som att vara bestämd, tro på att det jag gör är rätt.

När personer frågar hur jag lever, hur jag gör, för att hålla mig borta från alkoholen, fast suget nästan sliter mig i stycken??

Enda facit jag har, är ju mitt eget liv, så jag utgår hela tiden från mig, och ingen annan.

Jag slutade gå på möten för lite mer än en månad sedan, varför??

Eller gör ett uppehåll, på obestämd tid, kanske låter bättre!!!

Men för många låter min orsak, att inte göra något som tydligen räddat livet på mig, totalt jävla idiotiskt.

Men jag tar varningar på allvar, att inte blanda mig in i talibanernas våld, för det är helt mot mitt tänkande om ett liv i nykterhet.

Som att gå från alkoholiserat vrak, till en nykter alkoholist, är två olika liv, en är död inombords, den andra har fått livet tillbaka!!

Kampen är ju, att hålla alkoholen/tabletter utanför min ytterdörr!!!

Vissa dagar är det en fruktansvärd kamp, men dom flesta njuter jag av hunden och fågelsång, dom bra stunderna, ger mig styrkan att döda dom dåliga dagarna.

Jag tror inte på att GUD kan hjälpa mig, inget jag försöker dölja, men som ni förstår, så gäller det mig!

Att GUD är viktig för otroligt många alkoholister/narkomaner, för sin nykterhet, är helt okej för mig, det är deras tro, för att överleva, för att vinna sitt krig.

Jag accepterar alla sätt, om personer vill bli nyktra, men jag hjälper bara till, med dom detaljerna jag vet funkar för mig.

För mig, gäller det att vara riktigt tydlig, med att hitta en ny inriktning i livet, för den ny nyktra personen.

För mig gällde det att lära mig krypa, för att sedan kunna stå upp, för att kunna ta första steget, för att kunna springa, för att sedan kunna cykla.

Allt tar sin tid, det ska ta sin tid, det är ett nytt liv som ska komma till blom!!!

Nu ska jag steka upp en påse skogens GULD, som är så fantastiskt gott!!!

Vem fick jag den här påsen av då???

Jo!! en sådan person som ränderna aldrig går ur!!!!

Personen har varit nykter över fem år!!!!!!!

Tack, Tack!!!