Författare: admin

Jag har fått till mig lite förhållningsregler att följa när jag skriver här.Det betyder att jag inte kan riktigt ännu kan dela med mig av den glädje,förhoppning,längtan och stolthet som jag känner.

jag ”får” inte skriva så att någon läsare kan känna igen någon i min familj/omgivning…

Av respekt till den önskan och förhållningsregler så kommer jag en tid nu bara att skriva om mig.

saker som händer-hur påverkar de mig.

Jag ska dela med mig av min vardag,mitt liv och japps-jag kommer att frikostigt dela med mig av sånt som jag kämpar med,och ibland emot,.Ibland tillsammans med någon instans,(samhället i någon form kanske tex skyddsnätet som finns…) i bland med och ibland en egen kamp….

Jag tycker om respekt.och jag gillar människor som ber om den

respekt är inget man får bara så där rakt upp å ner,eller för att man är lite tuff osv.

respekt är ingenting man får.Den förtjänar man.

Tack för att den här möjligheten finns för mig att skriva här.att kunna ventilera,dela med sig,skriva av sig och förhoppning finns att någon annan på vilket sätt det än må vara,hittar någonting som är till hjälp.Det är en förhoppning.

Tack till ägaren/Admin på denna fantastiska sida-tack för att du vågar ta upp problem i samhället.För att du vågar skriva om sånt som är lite tabu…

Tack för att du delar dina ocensurerade åsikter.

Tack för att du sprider ordet om att aldrig ge upp.För att du blottar baksidan av missbruket.

Tack för att du rättar mig när jag har fel. Tack ör att du kan konsten att ge goda råd som inte känns som en knockout.

tack för allt faktiskt.

ps…

Tack för att du är en mycket stor och  bidragande faktor/anledning, möjlig görare för det vackra, underbara positiva som sker i mitt liv.

Du har varit ovärderlig i denna resa.

Tack min finaste vän för att du alltid finns.

Tack!!!///

Orden kom till mig medans jag drack mitt käraste kaffe.

”sänk ribban och hoppa högre”…

Just då i den stunden kändes det både smart & klokt.

Det var sedan,när jag som alltid vänder och vrider på allting,försöker göra om, förbättra,ta bort osv-det är då som allting blir mest rörigt bara.

Det beskriver mig själv på ett relativt rättvist sätt (på gott och ont)

Att sänka ribban betyder FÖR MIG;att slå av på takten.Att inte gå all in ,nte överprestera.Att målet inte är att hoppa över både ribban och ställningen.

För mig spelar det ingen roll hur hög eller låg ribban är.

Om jag bestämt för för att ta mig över då kommer jag att göra det.(men det kommer att kosta blod svett tårar och utmattning och en hjärna som brinner.

Det är ingen lätt uppgift att alltid tävla med sig själv och mot sig själv.

Att sänka ribban hjälper mig föga lite med andra ord.

Att höja ribban förändrar ingenting.En tävling är en tävling och jag kommer att tävla även fast jag vet att risken finns att jag förlorar.

Jag är världens sämsta förlorare.

Och jag avskyr att göra fel.

Att inte klara av.

Att inte duga.

Jag ska snart hasta iväg på ett möte på högstadiet.

undrar vart jag ska lägga ribban i det?

Hm.

Jag tänker efter en stund och det bästa och nog det vettigaste jag kommer fram till är att gå dit med ”öppna armar”;Alltså att jag är öppen för info,för samarbete,för allt de kan erbjuda.

Och för dessas motsatser.

jag tar dem med öppna armar och går hem och klurar på mötet,vad som sades,lovades,krävdes och så vidare.Och om jag kan förändra något av det till det bättre-så ska jag försöka framföra den önskan.

Jag väljer att lyssna och närvara idag.

Idag och några dagar, bor Malte här hos oss, han har redan gjort misstaget, att utmana vargen om nummer ett, men det funkade inte.

Jag har mycket att ta efter, när det gäller, sätt ner foten, det räcker så bra.

Att alkoholen och tyngre droger, är ett effektivt sätt att fly, i alla fall för stunden.

Men som vanligt, blir sådana idioter som mig, lurade.

Efter några stark bira, så är jag den fantastiska killen, som alla ser upp till, för att i nästa stund, funderar om det inte är lika bra, att skära upp pulsådern.

Det är alkoholens styrka, jag kunde bli precis vem som helst, med olika masker, på en och samma kväll, med andra ord, totalt oberäknelig.

Dåligt öl sinne????

Tillhör kategorin, oberäknelig!!

Det var aldrig, alkoholens fel, konstigt!!

För min del, var det stress, press, ätit dåligt, sovit dåligt??????

Nu är jag ju inte direkt ensam, om att skydda alkoholen, många som dricker alkohol, har varit med om, det blev för mycket i går, men det berodde på, osv!

Om jag hade varit smart, så hade jag druckit några glas vatten först, sedan tagit tag i biran, då hade livet många gånger varit lättare.

Som i går, som ett exempel, arbetade på tomten, varmt, soligt, törstig!!!!!!

Drack 4 liter vatten, men hur hade det varit, om jag var aktiv????

Antagligen 10 – 15 stark öl, skulle ha varit ett minimum!!!!

Jag ska erkänna, det känns otroligt mycket skönare, att dricka vatten, än öl.

Att våga stå kvar i nykterheten, är en stor utmaning för mig, kommer nog att vara så, resten av min tid på jorden, om inte ……!!!!!

När jag hör, Systemet går med ……… i vinst!!!!!

Ändå dricker vi mindre, men stämmer det verkligen???

Systembolaget, Mkr	Q4-2024	Q4-2023	Förändring
Nettoomsättning	10 604	10 073	5,3%
Rörelseresultat	135	85	58,8%
Rörelsemarginal	1,3%	0,8%
Nettoresultat	108	107	0,9%

Men hur kan det bli mindre, nu har ju inte jag gått ut plugget, men det är konstigt i alla fall????

Likadant är det när det gäller droger, här går man ut med, ungdomar väljer bort droger, ungdomar tänker mer på klimatet, än att använda droger????

En dag i gräsmattans tjänst, alltså vertikal skurit mattan, känns bara så fint att det är gjort, och det blev inte så mycket fjolårsgräs och mossa.

Så nu väntar jag på regn, för att slutföra arbetet, namnet heter hönsgödsel.

Fick verkligen träna på, att ta arbetet i min takt, utan stress och press, dricka mycket vatten, blev faktiskt 4 liter!!!

Att Newcastle lekte med mitt lag i dag, stryk med 4 – 1 ( 1 – 1 ), är fruktansvärda siffror, ändå hade det kunnat vara mer.

Förstår absolut inte, vart vi är på väg, för det här var nog det sämsta av dom sämsta matcher i 24/25 säsongen i ligan.

På Torsdag är det en otroligt viktig match Olympique Lyonnais, på Old Trafford 21:00.

Där får vi absolut inte få stryk, finns det måsten, så är den här matchen en sådan.

Vi läcker ju för fan som ett såll !!!!

Men jag hoppas verkligen på en seger!!!!

God Natt!!!

Vaknar till solen knackar på mitt fönster, det är ändå att jag väntar på lite blöta, tror nog, att många som har pollen allergi, har det tufft just nu, så lite regn, som binder fröerna, är nog väntat!!!!

Att vara öppen med mina sjukdomar, sticker kanske i ögonen på många, men för många tror jag, att personer får bevis på, jag är inte ensam!!!

Sedan hjälper det mig att skriva, det gör ju att jag tömmer mig, med andra ord gör mig stark.

Men nackdelen är ju, att det tar hårt många gånger, att vara öppen, med att lägga mig på ett silverfat.

Sambon är inte så imponerad av mitt skrivande, du kan inte ha så mycket att skriva om.

Kanske, tar många där ute min skrift, som ett tecken på självömkan, det kan erkännas, några gånger är det, nog så, konstigt skulle det vara annars, eller hur?

Att inte kunna ta den där kalla, skummade ölen, när jag arbetat på tomten, är ett jävla livstidsstraff.

Men jag vet ju, det blir inte bara den där, skummade ölen.

Den skulle förstöra allt jag byggt upp, en enda jävla god öl, kan det vara sant???

För mig är det sant, för dig vet ju inte jag,

Men ett tips från mig är, testa absolut inte, om du inte tror mig, tro då, på alla som testat, hur det gått rakt åt helvete, hur många personer med egna företag, testat, och tappat sitt företag, med massor av personer som blivit utan arbete och inkomst.

Jag kommer alltid, att älska min bästa vän, alkoholen!!!!

Vad den gjorde mig, kommer jag aldrig att förlåta, men jag älskar mister alkoholen ändå, är inte det sjukt??

Alkoholen för mig, är nog som en kvinna, som blir slagen av sin man, hur fan tänker jag här då????

Kvinnor som blir slagna, säger att det är nog mitt fel, att han slår!!

Jag säger, det var mitt fel, att det gick åt helvete, om jag hade slutat i tid, om jag inte tagit allt med ett skratt, inte tagit den där, bara en till, så hade det inte blivit så här, eller?

Klart som fan, är jag stolt över, min nykterhet, hur jag arbetar med mitt sug och ångest.

Den här veckan som kommer nu, är för mig en apterad handgranat!!!!!

Det är större än min riktiga födelsedag, den här dagen är så mycket mer!!

Tack!!!!

När jag får frågan, ska du ha med något från bolaget?

Så är mitt svar, du är tio år för sen!!

Tack, det var inte meningen att skrämma dig, jag är alkis, så du får mina öl också, set bjussar jag på!!

Känns jävligt konstigt, men jag gör klart för dom, ni dricker hur mycket ni vill, det angår inte mig, ni gör precis vad ni vill på eran tomt.

Som vanligt, ser jag den där blicken, varför frågade jag honom?

Min knopp säger, hur fan skulle du veta?

Men jag ljuger om jag inte skulle säga, suget i mig efter den där kalla biran, tar nästan död på mig, så du skulle bara veta!!

Helt plötsligt dyker min värld upp till ytan, en annan granne, ropar är det för tidigt, med en bira, när man arbetar på tomten??

Absolut inte, vad har tiden för betydelse, om törsten finns där???

Så, vårens första knäpp, har hörts!!!

När jag sitter vid datorn med min varma kopp java, så kommer en liten tanke, varför har jag inte allergi mot java, och inte alkoholen??

En granne har andra funderingar, ska du låta dom där gula blommorna växa till sig?

Vet inte! men vill du ha dom, så var inte blyg, kom in och hämta dom!

När jag bad min sinnes ro bön, så är det mycket att fundera på.

Vad ska jag acceptera, och vad ska jag inte acceptera???

Hur mycket mod behöver jag ha, för att vinna min slag idag??

Men framför allt, har jag förståndet att se skillnaden?

Det är naturligtvis inte bara idag, som jag behöver tänka på dom här frågorna, men för mig gäller dom just nu!!!!

Grattis till er, som kan ta den kalla biran!!!!

Grattis till oss, som kan, men inte ska, och står i mot!!

Kram!!

Att vara sjuk som både ung som gammal, är ett rent helvete!!

Många unga far illa, i vårat samhälle.

Det beror på stress och press, man ska se ut på ett sett som andra ska gilla, som tex kläder som följer modet, deg på kortet.

Men också att slåss mot betygen, kanske har man svårt för sig i plugget, halkar efter, föräldrar som tycker, du måste göra ditt bästa!

Som ton åring snurrar det jävligt i skallen ändå, man är vuxen ena stunden, den andra är man barnet i familjen, hur gör man som förälder, hur gör man som tonåring?

I ett samhälle, där man drar ner på allt, finns hjälpen inte så nära, det räcker inte med att säga, det går över, för det är ju just nu, hjälpen från vuxen världen ska finnas där.

Varför svälter sig ungdomar?

Varför skär sig ungdomar?

Varför försöker unga ta sitt liv?

Varför börjar unga använda droger?

Alla är överens om en sak, dom unga är våran framtid, varför sviker vi dom då???

Barn går inte i repris!!!!!

I många fall, öser föräldrarna saker över barnen, som är både dyrt, och som bara blir liggandes i garaget!!!!

När det har varit fullt tillräckligt med en kram och stöd.

Att sitta i soffan och lyssna, hjälpa till att lösa detaljer, är gratis, men så viktigt!!

Men allt för ofta, lever barnen i någon form av trauma, kanske är det bråk hemma, föräldrar som dricker för mycket, blir stökigt!!

Föräldrar som knarkar, blir livet till ett kaos!!!

Tänker vi vuxna i dom banorna, är det därför barnet har svårt med sitt focus, i klassrummet??

Är det på grund av problemen i hemmet, som barnet skär sig, vad gör samhället?

Hur tänker du som vuxen, om i kompis till ditt barn, har hel tänkande kläder mitt i sommaren, eller inte tar av sig ytterkläderna inne???

Tror vi bara att, ungarna ljuger om sitt mående, bara för att slippa plugget?

Är det så, det finns inte personal, som är utbildade, för att bemöta riktiga trauman i plugget??

Men det kan vara ren jävla mobbing, som ger trauman, vad gör dom vuxna i plugget, för att få slut på kränkningen??

Har vi vuxna svårt att tyda signalerna???

Eller blundar vi, någon annan får ta tag i det där??

Det här är inget självömkan, eller hur jävla duktig jag är, utan försöker förstå, hur jag klarade av, skitsnacket från handläggaren.

Allt började när jag var som sämst, när funderingarna bara snurrade i skallen, det är fyra dagar i hemmet, ångesten håller på att ta mitt liv, då ringer min handläggare på Försäkringskassan, jag ska se till att du kommer tillbaka, in i arbetslivet.

Vi har en trestegsraket, som gör att du ska fullfölja allt vi ger dig, så är sista dagen hos oss, i slutet av oktober.

Det som slår mig nu, det fanns ingen förståelse, utan jag var en av dom i samhället, som skulle skov mig, på skattepengar.

Jag skulle ha papper på allt, mina besök hos mina läkare, även mina besök på psyk.

Fast jag gjorde allt och mycket mer, så drog handläggaren till skruvarna runt mig, mer och mer, fast jag tog tag i min alkoholism, arbetade med min ångest problematik, så var det inte bra, det gick för sakta, Karlskoga hade vid den här tidpunkten, för många procent, på samma lista, som mig, så jag skulle vara tvungen att möta Försäkringskassans egen läkare, för en bedömning.

Jag hade gjort precis vad min handläggare sagt till mig att göra, ändå var hon inte nöjd.

I det här läget känner jag mig långt ifrån ett arbetsliv, men också en tanke på mina arbetskamrater på bryggan.

Så det fanns bara en sak att göra, öga mot öga med min handläggare, det är faktiskt mitt liv, hon ska fan inte dra ner mig i skiten igen, med sitt jävla procent snack.

Vi träffades, det blev en massa hårda ord, hon hotade att utförsäkra mig, mitt svar var, det är helt okej för mig, det är mitt sketna liv, där ska fan inte du gå in och gröpa i!!!!!

Jag förstår samtidigt, det här kommer bli tuffa konsekvenser för mig, jag är långt ifrån återställd, min kropp funkar inte.

Min läkare säger bara, det är uteslutet för dig att arbeta just nu, det kan kosta dig ditt liv!!

Min terapeut, säger i ett samtal med mig, du kommer aldrig att kunna gå tillbaka till ditt arbete igen, i alla fall inget arbete med stress och press.

Jag får ihop en samling till ett möte, där min chef, min terapeut, min läkare, min handläggare, och så jag själv.

Där jag fick prata om mitt mående, mina framsteg, mitt arbete med min nykterhet, mitt arbete att leva i just nu, ha ett liv utan press och stress.

Min läkare och terapeut la fram, Jan måste ses för vad han är, han har försökt ta sitt liv, han har levt i stress och press, han är totalt energilös, han kommer inte att komma tillbaka till ett arbetsliv igen.

Medhåll från min dåvarande chef, som också höll med om, hur läget var för mig.

Men min handläggare gav sig inte där, då ger jag Jan en tid, hos våran egen läkare, som får ge sin egen bedömning.

Här räddar min läkare och terapeut mig, du ska bara ha klart för dig, du rör inte Jan!

Jag tackar för vad dom här tre gjorde för mig, ett fantastiskt stöd, stort tack!!!

Hur många är det inte som får hålla på, att försvara sig, hur sjuk man än är.

Direkt efter mötet, bara någon timma efter träffen, så ringer telefonen, hej jag heter ……, och är din ny handläggare, vi lägger in dig i rullarna igen, om du får några problem, så hör du av dig!!!

Min tanke vara bara, är det dolda kameran????

Helt plötsligt, släpptes en hel del tyngd från mina axlar, jag höll fan på att släppa en tår, av ren jävla glädje!!

Men hur många drivs in i ett fördärv, av handläggare som sitter med sin jävla manual, eller vet bättre än riktiga läkare????

Tack för hjälpen!!!!!!!

Kram!

Har likadant problem, som i går, kommer fan inte upp ur sängen, det går bara inte, surt!!

Med tre hundar i sängen, tätt intill mig, förstår jag, dom känner något, som dom vill hjälpa mig mot, men vad??

Det känns som en dödsbädd, där dom närmaste tar ett sista farväl.

Det här har tror jag i alla fall, med min andra sjukdom, psykisk ohälsa!!

Hela min kropp, känns som runt Julen 2014, sega steg, sliten, svårt med att gå nerför, tankarna är av den svarta färgen, förstår fan inte varför, och just nu?

Svetten bara forsar över mig, precis som det gjorde slutet av 2014, och framåt 2015!!

Vänner säger till mig, du måste få hjälp nu!!!!!

Men vart ska jag vända mig???

Den frågan finns hela tiden, jag har sökt, klart det var tio år sedan, men den tiden inom vården, vill jag fan inte uppleva igen.

Den sista mannen i vit rock, drog min medicin, för att i Sverige kan man inte må dåligt!!!!

Om jag mot alla odds, skulle må dåligt, ut och gå, långa promenader, det gäller att spräcka vallen av slöhet.

Så med andra ord, vi som mår så här, är bara slöa, kan det vara så????

Jag kan ju använda mig av mina tusen masker, men känslan i kroppen och knoppen försvinner ju inte, den finns ju där, risken är ju att skiten växer och frodas.

Men eftersom det inte syns, om jag inte sitter och är ledsen förstås, eller om jag har skurit mig över armar och ben, eller svalt en massa tabletter, eller försökt att hänga mig!!!

Då kan man ju ha tur, att kanske få en mänsklig läkare, som förstår, det här är nog ett problem!!!!

Men det är absolut inte säkert, för jag har det negativa facit.

Jag såg inte sjuk ut, jag var lugn, så läggas in på akut psyk på USÖ, fanns inte på kartan.

Självmordsbenägen, det kan man ju inte säga, efter en gång?? ELLER?

Jag förstår personerna, som i dag inte finns kvar ovan jord, utan ligger under en gravsten, som inte fick den hjälp, som hade behövts, för ett drägligt liv.

Men när det finns läkare, som inte vet ett skit om den här osynliga sjukdomen, då kommer flera personer ta sitt liv!!!

Hur många är det, som söker hjälp, men blir hemskickade, för att personerna bedöms som lögnare?

Personer som går från den hjälp, man har rätt till, så går man raka spåret hem, och tar sitt liv!!!

Det här är den bistra sanningen, av sjukdomen som inte syns!!!!

Kram från ett facit!!!!

Flundra panerad med ägg och ströbröd

Citronpeppar

Fisk krydda

Havssalt

Margarin

Brynt smör

Morötter

Potatis