Kategori: Uncategorized

När olyckan är framme, så är det bara att hålla tummarna, att det inte är allt för allvarligt.

Den här killen cyklade cross på bana, parerade för något, kolliderade med stock, flög över styret, brott på båda armarna, men det kunde ha varit mycket värre.

Det räcker naturligtvis med gips på båda armarna, det skapar vissa problem, men den killen löser säkert det på ett smidigt sätt!!!

Är det så här det ser ut på andra sidan???

Låter som jag kollat in livet efter döden???

Nej så är det nu inte, utan det är när jag sitter vid ett bord med mina barn, som sitter där med sina familjer, allt är så fridfullt, inga påhopp, någon gliring, men det mesta är skratt i från hjärtat, det är fan häftigt!!!

Det är med andra ord riktigt avspänt!!

Sonen och jag analyserar Uniteds match mot Fiorentina, hur det inte får se ut om en vecka, mot laget som antagligen slåss om titeln i Maj nästa år, Arsenal.

Staffan är bra på det här med analys, vi har detaljer som är lika, men också detaljer i spelet som skiljer sig, det är ju precis som det ska vara.

Men just det här, med att sitta med familjen helt avspänt, är kanske det som jag har sökt en längre tid, hitta/eller att sidovinsten kommer till mig, den vinst som är Guld, den vinsten som är viktigast för mig, en familj som kan vara tillsammans, utan att det skiter sig, räcker för mig!!!

Naturligtvis tar åldrarna ut sin rätt, jag är en gammal trött gubbe, barnen har trampat på 40 strecket, så vi kanske har mognat, eller så är det bara jag som mognat, så kan det ju vara!!

För mig personligen, är det här en stor vinst, Att sitta med vid bordet, utan en handgranat i min hand, alla som vet vad jag menar, förstår vilken seger det är för mig, och mitt eget liv.

Sitta utan någon form av ångest attack, eller behöva visa, jag har rätt, du har fel syndromet.

Den här helgen, så här långt i alla fall, har visat mig, gör jag mina rutiner, så har jag mitt skydd, det låter enkelt, det är enkelt, om jag bara inser själv, det här är rätt rutiner, det här är min väg, ingen annan än jag, behöver förstå, vad som ligger bakom, mitt lugn!!!!!

Okej!

Så här såg det ut nu!!

Hur ser det ut nästa gång, som vi träffas???

Det kan ju ingen vet nu, eller hur????

Drar jag mitt strå till stacken, så har jag gjort vad jag kan, så funkar det hos alla, inte bara när det gäller mig!!!

Men att jag vet innerst inne, så är barnen stolta över mitt liv, utan alkoholen.

Dom behöver inte säga något, lät mig bara tro, att det är så.

Saker händer ju i mitt liv fortfarande, som kan tolkas negativt.

Klart det är negativt, när jag tar avstånd från vänner, men det är just den här kampen, som ska vinnas, dom eller jag.

Det kan vara små, små detaljer, men blir den där fjädern, som gör hönan.

För mig som en beroende personlighet, är det livsfarligt att hamna i, det är bara så.

Någon säger, det har varit så här, sedan femtio talet, det har funkat, så det ska inte ändras något nu.

Då blir det två val för mig, att acceptera, eller lämna????

För mig, är det enkelt, jag lämnar!!!

Eller så säger jag något dumt, personen blir kränkt, valet hamnar på mig igen, akta tungan, eller vara som jag är???

Vi delar på oss.

Tid är för mig viktigt, visar ju respekt för en person!!

Samma här, jag är i tid, personen som ska hämtas, är inte i tid, jag åker utan personen!!

Frågan finns ju här också, skulle jag väntat, eller gjorde jag rätt som åkte??

I mitt tänk, gjorde jag helt rätt!!

Vi delar på oss!!

Mitt liv, min nykterhet, beror på vad jag gör med mitt liv, inte vad andra tycker och tänker, det är helt upp till dom själva.

Att slåss mot alkoholen och droger, är en match som ska vinnas, det kostar en del, men det blir vinster, som betyder så mycket mera, än den skiten jag trodde var mitt fantastiska liv!!

När jag personligen tolkar min bön, så är det viktigt, att acceptera det jag inte kan förändra ( där kan det bli problem i bland, men där tränar jag fortfarande på, att bli bättre), men jag har modet att förändra det jag kan, det svider ibland, är en lättnad i bland, men jag törs, det är så viktigt för mig personligen.

Det svåra kan vara analysen, har jag gjort rätt, varför blev det så här, är det mitt sätt att vinkla saker och ting fel??

Har jag förståndet att se skillnaden i min bön???

Som jag känner just nu, så är svaret ja!!!!!

Mitt liv går ut på, att träna på hur funkar jag, det är fan inte lätt, men jag gör mitt bästa!!!!!

Men jag tackar familjen, för en fin helg!!!!!

Innbyttere

• Tom Heaton
• Dermot Mee
• Diogo Dalot inn 74′
• Matthijs de Ligt inn 73′
• Luke Shaw inn 73′
• Diego León
• Tyler Fredricson
• Manuel Ugarte inn 84′
• Kobbie Mainoo inn 73′
• Toby Collyer
• Rasmus Højlund
• Chido Obi

0-1 Simon Sohm ( 08′), 1-1 Robin Gosens (selvmål 25′)

United vinner på straffar med 5 – 4 !!

NÄSTA MATCH ÄR MOT ARSENAL PÅ OLD TRAFFORD KLOCKAN 17:30

Första semesterdagen i dag.

Tjuvstartade njutning och frihet under ansvar’redan i går em.

När jag var aktiv och påverkad av sus och dus så var det frihet för mig.

Det var frihet att slippa känna.

Slippa minnas.

Slippa plågas av ångest.

Oro.

Den där skammen som fräter sönder ända in i skelettet.

Att inte kunna vara sig själv,för att man var ett skräckexempel.

Äcklig.

Vidrig och man släpade med sig en sorts svart tung och sorglig atmosfär överallt.

Att slippa vara däri,att slippa vara närvarande det var frihet.

Att berusa sig så att man fullständigt struntade i att man faktiskt borde skämmas.

Att skratta fast man egentligen var förkrossad och uppgiven.,det var en överlevnadsstrategi och däri även frihet på något knepigt sätt.

Idag förstår jag varför jag var så rädd för att börja leva på riktigt .

Att inte kunna gömma sig bakom någonting.

Att vara i samklang med sina känslor och även vara försiktig med andras.

Jag förstår idag hur mycket jag led egentligen och hur mycket lidande jag orsakade andra.

Jag var en fegis som var riktigt djupt nere i skiten,jag var så sjuk att jag faktiskt kännde att de enda gångerna jag var levande och fri,var när jag lurade fram mina livrädda vener och lyckades bli så hög och påtänd som möjligt.Om och om igen.

Jag var fri.

Men egentligen bara ännu mera fast.

Ännu mera levande död.

Ännu mer oförmögen att leva och existera.

Det är sorgligt att minnas det här.

Men samtidigt väldigt nyttigt.

I min tid som aktiv så var verkligheten så skev att allting som hjälpte mig att slippa finnas till på riktigt,det var frihet.

Det var otänkbart att föreställa sig hur det skulle vara möjligt att vakna upp plötsligt och säga nej tack till droger.Till morgonens godaste cider.

Till den ljumma berusningen som  viskade godmorgon.

Idag slipper du finnas till igen.

Jag försökte många gånger.

Tusentals ggr att inte ta något igen.

Bara en till.

Den sista.

Sen inget mer.

Bara en gång till.

En avslutning.

Jag vet inte hur många såna avslutningar jag haft.

Och inte heller hur många ggr jag tagit den sista’

Bara en till’ är nog tusentals tyvärr.

Jag minns inte heller hur många ggr jag bestämde mig för att aldrig någonsin låta främmande äckliga händer vidröra min kropp.

Och jag minns inte heller hur många ggr det hände igen och igen och igen.

Men jag minns mycket väl hur det kändes.

Hur rädd jag var och hur ensam och ledsen jag var.

Jag minns hur ont det gjorde och jag minns att det enda sättet att ”glömma bort”känslan,stunden,och hur äckligt det var det var att berusa mig.

Att fly ,det var min frihet.

I går em satt det en familj på stranden,nästan alldeles ensamma.

Två st öppna eldar i sanden,nära varandra men ändå en bit ifrån.

Grillning.

Vedhämtning.

En medelålders dam som försökte bygga något sorts vindskydd för att hålla liv i elden och för att skydda sin familj.

En medelåldersman som satt på sin tron i form av ett forna träd,utan grenar.

En lång liggande stubbe,därpå satt han och vakade över dem,och han log.

Han log mot den dåraktiga tanten som kämpade väl mot vindar och bångstyriga eldar.

Han log mot pojken som badade i det iskalla vattnet och han log mot den vackraste han någonsin skådat,sin egen bedårande skapelse,.

Hon var slående lik sin mor men tusenfalt och ännu merdärtill vackrare och gudomligare än den dåraktiga tanten han på gott och ont förälskat sig i.

En kaffe termos med rykande gott kaffe och där fanns även en hembakad sockerkaka att njuta av.

Grillade hamburgare och korvar.

Festis.

Det enda de gjorde var faktiskt att vara tillsammans.

Dom var fria.

Och lyckliga.

Och i allra högsta grad levande.

Men framför allt fria.

Jag är den den dåraktiga tanten,och familjen på stranden ,det är min familj.

Mitt liv har förändrats så obeskrivligt mycket från förr till nu.

Det är svårt att förstå hur mycket egentligen,men om man föreställer sig och försöker att beskriva med ord exakt hur stor vår himmel är,ungefär lika omöjligt är det att förklara hur livet har förändrats.

Det är En Dag I Taget-som har lett mig hit,hit där jag är idag.

Ett tolvstegsprogram.

Ett andligt uppvaknande,som inte behöver betyda att man sett jesus,träffat gud eller att man hittat frälsning i något religiöst.

Ett andligt uppvaknande är olika för alla.

För mig var det när jag äntligen anammade min sjukdom.

Betoendesjukdomen.

När jag äntligen förstod hur sjuklig jag var.Det var då allting började.

Någonting slutade och någonting annat började.

Helvetets portar slogs igen och den vidriga besten som för mig är sjukdomen,fick backa och dra åt helvete.

Inte för alltid.

bara en dag i taget.

Det räddade mitt liv.

Och gör fortfarande.

En gemenskap.

Vänner.

Ett helt nytt sätt att leva!

Utan detta hade jag aldrig varit den dåraktiga damen på stranden igår.

Jag hade inte haft min familj.

Jag hade inte haft semester ochninte heller något jobb.

Jag hade inte haft någonting och faktiskt så tror jag inte att jag hade levt överhuvudtaget .

I dag en ny dag.

Jag sover lite längre än vanligt,

Och lyxar till det med frukost på sängen åt mig själv,eftersom jag är den ende som vaknat .

Ingen brakfrulle direkt,men ändå perfekt för mig.

Lite kaffe också förstås.

Jag tar mitt livs viktigaste beslut om återhållsamhet.

Jag väljer tacksamhet och min frihet idag.

Idag är jag fri.

Fri från bojor och lögner.

Från självplågeri och från alkohol.

Mina vener är fria och mitt blodomlopp är rent.

Jag är fri att välja idag.

Inte botad.

Men fri en dag i taget,

Att leva.

På riktigt.

//

J.n…

Ps.saknar min bästa vän och börjar att avsky det blåa skåpet😞

MANCHESTER UNITED – FIORENTINA PÅ OLD TRAFFORD KLOCKAN 13:45 MUTV/ VG+!

Tackar för en bra kväll med sambon !!!!

En dag som gick i matens tecken, köttbullarna var från i går med gräddsås.

Ytterfilé grytan var med creme fraiche sås, som också innehöll gul lök, vitlök, persilja, chili, paprika pulver, svartpeppar, salt, curry.

Bra sting, precis i min smak!!

Det är fantastiskt skönt, att det inte är några stridigheter, bara prat och skratt.

Naturligtvis handlar pratet om Manchester United, om dom köp vi gjort, hur vi tror att laget kommer att klara sig i årets Premier League.

Vi satt också och tittade på when we were kings, med Erik Niva och Håkan Andersson, som diskuterar Tottenham hotspur i flera timmar, helt fantastiskt.

Sedan smyger det fram, Staffan är med i en podden, då åker vi, tillsammans Linus Eriksson.

Naturligtvis är det fantastiskt roligt, Att han trivs med att ha sin sport som arbete!!

Nu ska jag byta om, det blir nämligen Diggiloo i kväll, så en viss varg får vakta hemmet!!!!

Kanske hörs vi av i natt!!!!!!

I morgon är det ev min sista arbetsdag.

Nästa vecka börjar skolorna,även för mig.

Jag har nyss kommit hem från  jobbet,duschat och sörplat i mig en cappuccino .

Ensam hemma och trots en del Att göra på listan-så valde jag att bädda ner mig i soffan.

Gosiga filten och allt är tyst & stilla.

Förutom i skallen förstås.

Där är det ganska rörigt.

Hur jag än bär mig åt så lyckas det bli fel.

Läkaren och sjukgymnasten anser att jag är kapabel att jobba 25 procent.

Jag lyckades visa dem att 50 är max.

Och att jag klarar det,med träning och övningar och korrigering i livs puzzlet.

Ekonomiskt blir det katastrof,så hur det hade blivit med att jobba endast 25 det vill jag inte ens tänka på.

Nåväl.

Jag får avslag från soc för utfyllnad ungefär varannan månad,då de byter handläggare.

Samtidigt ifrågasätter nu Fkassan min oförmåga att jobba?

Öööölh?

Jag såg 100% arbete som enda möjligheten.

Men,

Då kommer den fortsatta rehabiliteringen g att uppehöra.

Jag skulle gå emot vad läkare och fysioterapeuter anser.

Och vad arbetsterapeuten anser.

Och Om jag kraschar efter det så kommer jag inte att få tillgång till sjukpenning.

Och  ekonomiskt bistånd anser att jag inte gjort det jag kan för att försörja mig/oss själva.,(om jag inte lyckas med 100%planen alltså)

Då har jag sett till själv att söta mig i dålig ekonomisk sits=Avslag.

Så…

Kommer jag någonsin bli återställt i kropp och knopp enligt de som utreder mig?

Nej.

Tyvärr inte.

Kan man operera?

Ja.

Men många faktorer skriker nej vi gör det inte.

Men jag kan bli bättre om jag fortsätter som jag gör nu…

Vem kan klara sig på en halvtidslön och den absolut lägsta sjukpenningen?

Man kan klara sig ettt tag-men månad efter månad efter månad?

År efter år?

Det går inte.

Vi vet att jag aldrig kommer klara heltid.

Så vi söker 50 %sjukersättning,och får såklart avslag eftersom jag är arbetsför och behöver bara hitta rätt arbetsplats.

Så då skulle mina besvär i princip försvinna och ja jag skulle bli en fullt frisk människa?

Hallelujah.

Nåväl.

Idag är idag.

Det finns en mening med det som sker.

Ska bli skojigt att klura ut vad det är!

Blandfärs

Fin hackad gul lök ( svettas i smör )

Grädde – mjölk

Ströbröd

ägg

chili

salt

peppar

Smör/Margarin