En ny dag

Valet är mitt när jag vaknar.antingen ligger en ny dag med nya möjligheter framför mina fötter Eller en ny  förbannad lång dag med garanterade kroksben och jäkelsksper som ivrigt väntar på att sätta huggtänderna i mig.

Frihet att välja.

Finns kanske inga garantier att det blir på ena eller andra sättet oavsett vad mitt val blir-men förutsättningarna att det följer mitt val i mångt och mycket det är i allafall säkert!

Jag betänker inte mitt val.

Jag hade det klart för mig redan när jag lade mig i går kväll.

Fritt val och jag valde att möta den kommande dagen med glädje och iver.

Oavsett vad som gör mig sällskap under dagen.

Tacksamhet och styrka slår följe med mitt fria val.

Och styrka hand i hand med hopp naturligtvis.

Det känns som det kan bli en bra dag idag.

Träning,Sjukgympa och inte att förglömma;ett eller ev två telemöten ska hinnas med.

Det borde gå att fixa utan stress-

Men det är definitivt ingen garanti.

Men jag gör ett helhjärtat försök.

Prioriterar en kopp kaffe med en mycket god vän,!

Ps.

Om du inte har förstått det ännu så röstar jag på ert förslag.

Det verkar allra mest medmänskligt och humant,medans de andra förslagen mest ropade prestige och ännu lite mera prestige.

Det sistnämnda ekade kyla och ingen öppen dörr till värme och gemenskap direkt.

Nåväl.

Även där gäller det fria valet.

Att bara nicka och hålla med eller sätta sig på tvären.

Jag har gjort mitt val även där.

Jag är motvalls och ja,jag sätter mig på tvären.

Jag har inte blivit tillräckligt dum i huvudet för att nicka instämmande bara för att alla andra gör det.

Jag behöver vara ärlig och jag behöver kunna stå för både handlingar och mina val.

Jag är inte rädd för att få en knäpp på näsan av de lärde,och jag behöver inte vända kappan efter vinden eftersom min är ordentligt fodrad ,så oavsett blåsväder så kommer jag att stå pall.

Nåväl.

Dax att sparka igång den här dagen som förhoppningsvis bjussar på någon,helst många solstrimmor.

Allting ordnar sig,och att ge upp är aldrig ett alternativ!

//j.n

Valet är mitt när jag vaknar.antingen ligger en ny dag med nya möjligheter framför mina fötter Eller en ny  förbannad lång dag med garanterade kroksben och jäkelsksper som ivrigt väntar på att sätta huggtänderna i mig.

Frihet att välja.

Finns kanske inga garantier att det blir på ena eller andra sättet oavsett vad mitt val blir-men förutsättningarna att det följer mitt val i mångt och mycket det är i allafall säkert!

Jag betänker inte mitt val.

Jag hade det klart för mig redan när jag lade mig i går kväll.

Fritt val och jag valde att möta den kommande dagen med glädje och iver.

Oavsett vad som gör mig sällskap under dagen.

Tacksamhet och styrka slår följe med mitt fria val.

Och styrka hand i hand med hopp naturligtvis.

Det känns som det kan bli en bra dag idag.

Träning,Sjukgympa och inte att förglömma;ett eller ev två telemöten ska hinnas med.

Det borde gå att fixa utan stress-

Men det är definitivt ingen garanti.

Men jag gör ett helhjärtat försök.

Prioriterar en kopp kaffe med en mycket god vän,!

Ps.

Om du inte har förstått det ännu så röstar jag på ert förslag.

Det verkar allra mest medmänskligt och humant,medans de andra förslagen mest ropade prestige och ännu lite mera prestige.

Det sistnämnda ekade kyla och ingen öppen dörr till värme och gemenskap direkt.

Nåväl.

Även där gäller det fria valet.

Att bara nicka och hålla med eller sätta sig på tvären.

Jag har gjort mitt val även där.

Jag är motvalls och ja,jag sätter mig på tvären.

Jag har inte blivit tillräckligt dum i huvudet för att nicka instämmande bara för att alla andra gör det.

Jag behöver vara ärlig och jag behöver kunna stå för både handlingar och mina val.

Jag är inte rädd för att få en knäpp på näsan av de lärde,och jag behöver inte vända kappan efter vinden eftersom min är ordentligt fodrad ,så oavsett blåsväder så kommer jag att stå pall.

Nåväl.

Dax att sparka igång den här dagen som förhoppningsvis bjussar på någon,helst många solstrimmor.

Allting ordnar sig,och att ge upp är aldrig ett alternativ!

//j.n

Valet är mitt när jag vaknar.antingen ligger en ny dag med nya möjligheter framför mina fötter Eller en ny  förbannad lång dag med garanterade kroksben och jäkelsksper som ivrigt väntar på att sätta huggtänderna i mig.

Frihet att välja.

Finns kanske inga garantier att det blir på ena eller andra sättet oavsett vad mitt val blir-men förutsättningarna att det följer mitt val i mångt och mycket det är i allafall säkert!

Jag betänker inte mitt val.

Jag hade det klart för mig redan när jag lade mig i går kväll.

Fritt val och jag valde att möta den kommande dagen med glädje och iver.

Oavsett vad som gör mig sällskap under dagen.

Tacksamhet och styrka slår följe med mitt fria val.

Och styrka hand i hand med hopp naturligtvis.

Det känns som det kan bli en bra dag idag.

Träning,Sjukgympa och inte att förglömma;ett eller ev två telemöten ska hinnas med.

Det borde gå att fixa utan stress-

Men det är definitivt ingen garanti.

Men jag gör ett helhjärtat försök.

Prioriterar en kopp kaffe med en mycket god vän,!

Ps.

Om du inte har förstått det ännu så röstar jag på ert förslag.

Det verkar allra mest medmänskligt och humant,medans de andra förslagen mest ropade prestige och ännu lite mera prestige.

Det sistnämnda ekade kyla och ingen öppen dörr till värme och gemenskap direkt.

Nåväl.

Även där gäller det fria valet.

Att bara nicka och hålla med eller sätta sig på tvären.

Jag har gjort mitt val även där.

Jag är motvalls och ja,jag sätter mig på tvären.

Jag har inte blivit tillräckligt dum i huvudet för att nicka instämmande bara för att alla andra gör det.

Jag behöver vara ärlig och jag behöver kunna stå för både handlingar och mina val.

Jag är inte rädd för att få en knäpp på näsan av de lärde,och jag behöver inte vända kappan efter vinden eftersom min är ordentligt fodrad ,så oavsett blåsväder så kommer jag att stå pall.

Nåväl.

Dax att sparka igång den här dagen som förhoppningsvis bjussar på någon,helst många solstrimmor.

Allting ordnar sig,och att ge upp är aldrig ett alternativ!

//j.n

Livet går vidare

Att välja ta beslutet, lämna Karlskoga AA gruppen, inte svårt, men tomt!!!

Tror det är ett bra beslut, för både mig och gruppen.

Men eftersom jag, måste ha någon form av hjärnrensning, så är vi några stycken som ska träffas, över en fika, Angelicas konditori på Onsdag klockan 17:00.

Lyfta saker som vi vill bli av med, eller bara dra en massa historier, som får oss att skratta!!

Här behöver man inte vara alkis eller pundare, hit kan man komma, för att umgås.

För att jag är en jävla egoist, så är det jag som behöver prata av mig!!

Men vi kommer att testa det här, kanske är det en syjunta, utan nål och tråd, som gör, att vi kan träffas hos varandra.

Jag kommer lägga ut plats och tid här på sidan, om dom andra vill det!!

Jag kommer att arbeta med mina rutiner, läsa någon text, be min bön.

Att mitt nyktra liv slutade i Lördags, finns det inte en tanke på, men ska jag hålla mig nykter, fortsätta mitt arbete, med att hjälpa medmänniskor, då måste jag hitta en annan väg, att förhålla mig till.

Jag flyr inte, men på grund av mitt nyktra liv, personer som jag ser upp till, så har jag lärt mig, kliv av tåget med rak rygg, funkar inte filosofin där jag är, byt, och börja om, våga testa, det kan bara bli bra!!!

Någon tycker säkert, att jag är ett stort jävla rövhål, helt okej att tycka, vi lever i en fri värld, än så länge!!!

Livet går vidare, vilket jag vill eller inte!!

Känns om det här kommer att bli bra!!!

Vad händer om det inte funkar??

Inget kommer att hända, vill vi bara fika, så gör vi det, här finns ju inget program, här finns bara kaffet och kakan!!!

Men för mig, gäller det att inte hitta självömkan, för mig gäller det att fortsätta mitt liv, så som jag gör nu!!

Någon kommer säkert tro, att det här kommer bli en ny AA grupp!!!

Den tanken kan ni glömma med en gång, finns en AA grupp i Karlskoga och en i Degerfors, det räcker så bra!!

Enda som är förbjudet skitsnack!!!!!

Ett litet ord in i natten, ur boken Dagen är din!

Vila era vingar, tankar.

Här är tystnadens dal, ett stillhetens bo, där kan ni ruva på era drömmar.

/ Johan Walsh Anglund

God Natt Alla!!!!

VILL DU HA MEDMÄNSKLIGHET?

Hello!! vi är några stycken som ska träffas på Angelicas konditori, som finns på torget i sandviken Karlskoga Onsdag klockan 17:00!!

Vad vi kommer att prata om, bestämmer du!!!

Vi som finns där, är fyra stycken som har alla möjliga problem, typ alkohol, droger mm!!!

Men har du några andra saker som du behöver lätta på, kan det här vara rätt!!

Eller bara komma för att slå bort någon timma med gott skratt !!!!!

Välkommen!!

/ Jan Paulsson

In i livet igen!!

glass of beer isolated on white background

Det är just det här, som mitt liv går ut på, bort från alkoholen!!

Just den här drycken gör mig sårbar.

Jag älskade den här drycken alldeles för mycket, den gjorde mig sjuk.

Idag! eller rättare sagt just nu, håller jag mig nykter, sitter med min bästis på altanen, jag har min nybryggda kopp java, vid min sida, boy vilken lyx!!

När jag analyserar bråket från i går, dom samtal jag haft om det inträffade, så kan jag lätt förstå, varför det är krig i världen.

Det är ofta krig i länder, med olika religioner, ella samma religioner, men båda sider vill ha mer makt.

När det brakade lös på mötet i går, så var det nästan, läs vad som står här under ( en siffra), det står ju här, hur vi ska arbeta, punkt slut!!

Här släpptes förtrollning för mig i rummet, jag var mer sönder när jag gick, än när jag kom, bara för en enda jävla skit sak!!

Min bön sa till mig idag, acceptera beslutet, men du behöver inte gå dit igen!!

Att jag skriver ner det här igen och igen, är för att bearbeta mina onda tankar.

Jag är nykter bara för min egen skull, så är det, så vill jag ha det!!

Att använda mötena, till att få bort all jävla sorg och sug, men också kamratskap och glädje!!!

Med några pekpinnar, slår talibanerna till hårt och brutalt.

Vi pratar om hur djävulen vill få oss att dricka, hur viktigt det är att ha ett ordentligt skydd.

Men i går, kändes det som djävulen hade klätt ut sig till oss, för att splittra gruppen, som har en otrolig kamratskap.

Men en liten, liten detalj, hur vi ska ta emot personer som är så sönder, att allt hänger på en skör tråd, gör att det varma klimatet, blir till isande havsvindar!!

Stannar där!!

Kram

Stolt över den jag är

När mina två ljus brinner, så är ett för mig, ett är för mina medmänniskor, som behöver ha ett extra stöd!!

Jag är stolt över den jag är, så har det ju inte alltid varit, men just nu är jag en stolt gammal alkis!!!

Att personer tycker olika, är helt okej för mig, hur fan skulle det bli, om alla tänkte som mig???

Jag är en person, som har snabba vändningar, så har mitt liv varit från början, det är så nu också, det är enkelt, det är bara lilla jag!!

Så var det med fotbollen, mina tankar, passar inte in, det blir ett hårt motstånd, det blir typ svårt att andas, då lämnade jag skutan!!

Blir något helt annat, när det gäller AA, där det finns ett koncept att följa, många följer det slaviskt, och måste göra det för sitt liv i nykterhet.

Jag är den motsatta personen, som inte gjort 12 stegs programmet, jag gick inte på 90 möten på 90 dagar, men det blev ändå en hel del möten, det gav mig fantastisk fin platå att stå på, utan dom russinen, hade jag inte funnits, så enkelt är det!!!

Under början av min nykterhet, fick jag svar på mina frågor, gör på ditt sätt, du ska ju orka leva med ditt nya liv!!!

Använd dig av rutiner, gå på så många möten du behöver, lätta alltid ditt hjärta, till personer du litar på.

Börja inte med att hjälpa andra alkoholister, innan du själv hittat rätt i ditt liv!!!

Om du gjort något riktigt tungt, så kanske du behöver ta hjälp av någon i samhället, med garanterad tystnadsplikt.

Nu har ju sponsorn tystnadsplikt, men hur man litar på den detaljen, är ”kanske” från person till person, hur stirrig man är!!

Att det är jag som öppnar krutdurken, med en fråga, som ligger mig nära, kunde jag fan inte räkna ut, men det gick åt helvete!!!

Men det som fick mig att göra mitt beslut i går, var att det helt enkelt kröp fram talibaner, i min hemma grupp!!!!

Vissa saker tycker ju jag personligen, blev jävligt lågt, att trycka ner en person i skorna, som har ett års nykterhet, var droppen för mig!!

Jag är nykter för min egen skull, jag har 10 års nykterhet, utan återfall, men jag har sug vissa dagar, men va fan, jag är alkoholist!!!

Vi nyktra alkoholister, ska ju hjälpa varandra, men också nykomlingen, som kommer in från kylan in i värmen, precis så ska det vara!!!

Men om våran hjälp inte räcker till, släpper vi det då bara?

Eller har inte personen supit klart än?

Jag tror, jag vet, att några fick sig en tankeställare i går, det gläder mig, om så är fallet.

Den förtrollning, som finns i det här rummet, försvann med en puff i går!!!

Någon blir säkert förbannad, för texten jag skrivit, det är helt okej, det är mina tankar och undringar!!!

Ett stort plåster på min skadeskjutna kropp, var orden, du skulle bli en fantastisk sponsor!!!!!

Tack, Tack!!

Att en enda fråga ( förslag ) kan få personer att flyga i luften, och visa sitt rätta jag!!

Jag är inte bitter!!

Men ledsen hur man behandlar, medlemmar som redan på ett år, gjort mer än vad andra gjort på hela sin nyktra tid!!!

Tack!!

Jag är en lycklig man

Idag fick jag en otroligt fin bekräftande av en person på mötet.

Du skulle bli en fantastisk sponsor, som sätter människan främst!!!

Jag växte kanske en halv meter på längden, men sponsor kan jag ju inte bli, har fortfarande inte gjort 12 stegen!!!

Jag älskar den här gruppen, personerna här har ju räddat mig, från alkoholen än så länge!!

I kväll ska några lika sinnade äta tillsammans, blir spännande att träffa anonyma människor!!!

Trivsel är A och O, vad det än gäller, nykterhet eller idrott mm mm!!!

Jag har alltid haft jävligt svårt att förstå, enkla saker för mänskligheten, är så svårt att genomföra, varför??

Skit samma, bara att acceptera, att jag är fel ute!!

Mod att förändra det jag kan!!

Förstånd att inse skillnaden!!

Jag ser till att skicka min medicin vidare, till den som vill ha den!!!!

Nu är det köket för mig och min varg,

Degerfors – Öster 1 – 2

Ha en trevlig Lördag kväll!!!!!!!

TIME ( from ” inception”)

Tiden som står stilla,

Däri är vi utan ånger

Utan längtan & utan kroksben.

När tiden står stilla

Finns inget att prestera

Inget att visa och ingenting att duga för

Ingen som väntar,

I all evighet 

När klockorna stannar

Kan vi pusta ut

Det som är visset och slokar ramlar inte av

Det bara förblir &

Är som det är.

När tiden står stilla 

Stannar allting upp 

utan oro och utan skuld .

Här & nu ,

det är allt.

Ingen längtan 

Och ingen lust 

När tiden står stilla

Gifter sig kärlek med hat 

Och det är allt.

Inget mera.

Inget mindre.

Det bara är

Som det är.

//

Hur löser jag ensamma dagar??

Jag är en av många alkoholister, som tycker att en medalj, eller nyckelring med dagar, månader och år, är otroligt viktig att få, ett bevis för mig själv, att jag klarat nykterhetens svåra stunder, och glädjens stunder!!

Jag har haft, och har fortfarande tuffa stunder, konstigt vore det annars!!

Jag lever i den stund jag är just nu, skenar inte i väg, efter tankar som gäller morgondagen, då är jag snart i mitt gamla jag igen

Följer jag mina rutiner, som innehåller min bön, så fixar jag stunden, jag är i nu, lägger upp min dag som jag vill ha det, det viktiga först!!

Vill jag ha en stund av ensamhet, då tar jag tag i den stunden, lyssnar på en ljudbok, eller så ställer jag hjärnan på off, bara ligger raklång!!

Men för att komma till den situationen, jag är i nu, ensam hemma!!!

Hur fan funkar det för en alkoholist med svart bälte i drickande??

Någon sa!!

Ränderna går aldrig ur!!!

För över tio år sedan tillbaka, så hade jag haft garaget fullt med öl flak, för att täcka från i går till Söndag!!!!!

Någon har sagt till mig, det där kan inte stämma in på dig??

Jag vet hur jag var!!!

Hoppas att jag vet hur jag är nu!!!!!

Att se mina svagheter nykter, gör ju, att mitt arbeta med mig själv, är så jävla viktigt, för mig!!!

Skulle den slemmiga klumpen vakna till liv i mig, just nu, så måste jag döda honom med en gång, jag får inte vika ner mig, jag får inte ta bilen till city, precis där, har svinet sitt högkvarter!!!!

Lyssnar jag inte på min egen röst, då är jag körd, då är allt borta med vinden.

Ställer bara en enkel fråga till mig själv!!!

Varför ska jag fly????

Jag vet ju att någon följer mig, det gör mig otrolig stolt!!

Arbetet i AA, är ju att föra budskapet vidare!!!!

Livet i nykterheten, är ju livet som är värt att leva!!

Livet på flykt, är fan inget liv!!!

Känns fortfarande så fel

Det gör fortfarande så otroligt jävla ont, du finns inte, du skickar inte ett sms, är hos dig om tio minuter!!!

Det här är en detalj, som helt plötsligt, bara tog slut.

Det är ett fint minne, men så jävla tungt att inte få det där sms meddelandet, från dig igen.

Det är ju mer än tio år sedan, vi arbetade tillsammans, du var utan tvekan den lugnaste medarbetaren jag någonsin haft, men också den som är den mest glömskaste, som någonsin varit i min närhet.

Det som sitter fast i minnet, är gången du inte kom till arbetet, Måndag efter semestern, vi på chaufför laget var en kort, vem ska jobba i dag då??

Bossen påpekade, det är Lessie som fattas!!!

Han ringer upp Lessie, ställer den frågan som var relevant just då, sover du??

Svar NEJ!! hur så??

Vi väntar på dig!!

Varför då?

Jag har ju semester, och är med pojkarna i Norrland!!!!

Inte den här veckan, du börjar arbeta idag!!

Men det löste sig, Lessie blev kvar en vecka i Norrland.

Just då höll vi på att svimma, men allt löstes till slut!!

Det är lätt, att bara se positiva saker, om en kamrat som lämnat oss, men jag har inget ont att säga om dig Lessie!!!

Jo ett!! du höll på fel lag!!!

Just det här käftandet kommer också bli en stor saknad!!!!!

Tack för jag fick vara din arbetskamrat och vän i så många år!!!

Jag kommer aldrig att glömma dig!!!!!

Kram!!!

Vad händer om jag berättar???

Vi sitter i bilen.

Favorit låten spelas på radion och vi sjunger med,På Finska.Och så tittar vi på varandra och gapskrattar.

-kan du finska?

-Neeej.Kan du?

Vi skrattar så vi kiknar.

Två knasbollar i en bil som helt och hållet släpper lös,då kan det tydligen bli vad som helst?

Det kan t.o.m bli så att man sjunger högt på finska,trots att man inte kan ett enda ord finska(jo svärordet förståss-men inget mera.)

Det räcker med att vi tittar på varandra så skrattar vi bara rakt ut.

-vad är det som är så kul egentligen,frågar vi varandra?

Vi vet inte.

Vi vet bara att vi inte kan sluta.

Vi måste skratta färdigt först.

Det tar en stund innan vi får ordning på oss själva och man kan nästan ta på växlingen som sker.

Nästan som om någon trycker ner knappen som släcker en lampa.

Från gapskratt så man kiknar till tårar som inte vill ta slut.

Jag får tag i hennes lilla hand som är blöt av borttorkade tårar.

Jag undrar när hon grät senast?

När hon gapskrattade så att hon kiknade senast?

När gick hon till skolan utan en stor klump av oro,ilska,hunger och illamående i sin lilla mage?

Jag gör morse-koden i hennes hand.

tre tryck.

Jag räknar högt.

En,två tre.samtidigt som jag trycker.

Du vet vad tre tryck betyder väl frågar jag?

Hon skakar på huvudet.

-Det betyder,I Love You.

På alla språk i hela världen säger jag.

Jag får en morsekod tillbaka.

En,två och tre tryck.

Mina tårar går inte att hejda.

Och jag kan inte torka bort dem,för i den ena handen håller jag i hennes lilla.

Jag släpper inte taget susar en tanke i mitt huvud.

Vad som än händer så ska jag inte släppa taget om den här lilla handen.

Vad som än händer,så ska jag finnas här.Jag tänker inte överge.Inte svika.Inte säga gråt inte mer.

Om jag så blir helförlamad så ska jag fan i mig resa på mig ändå och visa henne att allting går.Till och med det som man tror är omöjligt.

Allting går.

Allting kan bli bra.

Jag kör in på en liten parkeringsplats efter vägen och stannar bilen.

-Varför stannar du här hulkar hon fram?

Jag kan faktiskt höra hennes hjärtslag som ökar,dunk dunk dunk dunk.

-du behöver inte vara orolig eller rädd-

men jag måste stanna bilen och torka mina tårar.Jag vill gärna kunna se vägen jag kör på,och det gör jag ju knappt nu..

Du kunde väl torkat med den här handen säger hon och menar den som jag håller hennes lilla hand i.

-tror du att jag släpper taget om världens bästa lilla hand va?

No way säger jag.

Jag kommer inte att släppa taget om dig bara så du vet,förstår du det?

Jag vänder mig mot henne ochså gör jag morse koden igen,dubbelt upp.

Tre blinkningar med ögonen och tre små handtryck.

Jag vet inte vad som hände riktigt men jag vet att oavsett vad så var det oerhört angeläget om att få släppas ut.

Själens tårar.

Alla gömda tårar,alla tårar som gråtits i tystnad och i ensamhet-De gick inte att kontrollera nu.

Man vet instinktivt på något sätt att just ett sånt här tillfälle behöver få ”sköta sig självt”.Tröstande ord eller att börja torka bort tårarna som fullkomligt forsar i en vildhet utan dess like,det är som att säga;

sluta gråt.Visa inte hur du mår eller vad du känner.

Samla ihop dig och håll ut bara.”.

Och det är just exakt vad hon har gjort länge redan.För länge faktiskt.

Men det är slut med det nu.

Nu är det okej att visa hur ont det gör att stå vid sidan av och se på hur den man älskar mest av allt i hela världen,går under mer och mer för varje timme som går.

Dag efter dag och natt efter natt.Timme efter timme.Dygnet runt.Det gör förbannat ont och det både syns och hörs i bilen just nu.

Jag kramar henne så hårt jag bara kan med min arm som är ledig.

Den andra håller jag i hennes-och inte ens nu tänker jag släppa den.

Absolut inte nu.

Det är nu som hon behöver få känna och veta att oavsett vad-så kommer jag att hålla i.

Hålla fast vid det jag lovat henne.

Det här är en hemsk stund på många sätt och vis.

Jag önskar att ingen ska behöva uppleva den,varesig som handhållare eller det som är anledningen till det här.

Det här kommer att följa mig resten av mitt liv och även om jag skulle drabbas av demens-så skulle jag ändå minnas den här stunden tror jag.

Jag kommer inte att glömma hur det ont det gör/gjorde att vara i den här stunden nu.

Jag kommer inte att glömma hennes skärrade ögon,hur hon alltid varit beredd på vad som händer härnäst,Jag kommer inte att glömma hur det låter när allting som man gömt inom sig länge länge äntligen släppas ut.

Det gör fördjävla ont i mig att se och höra det.

Och ännu värre och mer i henne.

Tidsuppfattningen försvinner här.

Och tiden har överhuvudtaget ingen som helst betydelse heller.

Det enda som betyder något är att vara kvar i just här och nu.

För hennes skull.

Det här är början av slutet på hennes helvete.

Det här är den mest sårbara och jävligaste stunden,men också den mest finaste.

Det är här som hon vrider om nyckeln till sitt eget innersta och äntligen törs hon kliva in,för att hon inte är ensam och rädd längre.

Mellan hulkningarna frågar hon tyst;

-vad kommer att hända om jag berättar?

Hon tittar ner i sitt knä.

Jag försöker att få henne att titta upp och möta min blick.

Hon fortsätter att stirra ner.

och jag är övertygad om att hon skulle göra vad som helst för att slippa höra svaret.

samtidigt som hon aldrig tidigare har behövt någonting så mycket som just att få fråga och  att få veta.

Instinktivt så är min första tanke,reaktion att trösta henne.Jag vill på något sätt linda in all den här skiten som hon bär på i något luddigt,fluffigt och fint.Jag vill göra henne glad och jag vill förtrolla allt som gör ont och har plågat så länge,tillräckligt länge,jag vill bara förtrolla all hennes  själsliga smärta till något osynligt,till nåt som inte finns längre.

Jag vill svara något som gör henne lättad.

Jag vill till och med ljuga för henne för att skydda henne.

”skydda henne”?

Lögner kan aldrig vara ett skydd.

Lägner blir man varken modig eller stark av.

I lögner kan man fortsätta blunda och i lögner fröjdas endast hemlighter.

Ingenting kan växa i en lögn.

Ingenting upphör i en lögn.

Vad kommer att hända om jag berättar…

Hon frågar mig igen.

Min betänketid är slut.

Hon har levt ett liv där hon stått mitt i ett vansinnigt vulkanutbrott och hennes tystnad har varit det enda som har räddat henne självt och den hon älskar över allting annat .

Jag berättar och förklarar så gott jag kan.

Ärligt.

kärleksfullt

meningsfullt.

Det kommer att bli tufft.

Kämpigt.

Ibland lessamt och oroligt.

jag berättar om skulden som man bär på,som man inte är skyldig till men ändå fylls utav den.

jag berättar allt jag vet.

Jag berättar hur det kan bli.

och jag avslutar med morsekoden i handen och de tre blinkningarna med ögonen.

I love u.

Hon vänder inte bort blicken.Hon kodar tillbaka.

både i handen och med sina ögon.

Ögonen är själens spegel sägs det .

känslan av att vara närvarande när en annan människas själ äntligen pustar ut,den känslan är helt magisk och fantastisk.

det är själavård.

Att vara beroende av substanser är trots alla jävliga konsekvenser osv som det medför,ändå enkelt och obekymrat OM man JÄMNFÖR med att vara 

 anhörig till någon som använder.

Att vara ett barn och att leva i en förälders påtända lögner det saknar ord..Det finns inga ord i världen som kan beskriva det ens.

Hur ont gör det?och hur skadligt och vidrigt är det?

Jag skakar på huvudet åt mina skenande sista rader här.

Lova mig en sak du som läser det är…

Blunda aldrig någonsin,oavsett hur jobbigt det är att se verkligheten…Vänd aldrig ryggen åt problem som gror i en olustig magkänsla.

Svik aldrig ett barn som behöver dig.

Lova mig det.

Ge aldrig up.

Allting kommer att bli bra.//J