VÄLKOMMEN TILL JAN OCH JENNIE

Tick-tack.Tick-tack…det slår mig nu hur väl den hörs nu,klockan i köket…

.Det är sparsamt med trafik på vägen utanför.Någon enstaka bil då och då,men det är allt,och inget störande alls faktiskt.

Jag har saknat den här tystnaden

Lite surt att klockan på väggen i köket ”plötsligt” låter så högt,För om det inte vore för den så skulle det vara så gott som knäpptyst.

Kanske plockar jag ut batteriet när jag skrivit klart.Kanske.Skulle vara fint med så gott som total tystnad.

Tvn är avstängd sen längesedan.

I ett av sovrummen ligger en utslagen hjälte och sover som en stock.

För honom har hela veckan varit en utmaning och även en knuff i rätt riktning.

Kanske är det så att skolans och våra gemensamma anpassningar och stöttning faktiskt ger resultat nu,?

Det verkar faktiskt så.

Han har inte våndats en enda kväll inför kommande skoldag.

Inte bönat och bett om att få vara ledig.

Han har inte uttryckt att han känner sig dålig,sämre än andra eftersom han inte orkar hålla fokus…osv osv.

Det har inte varit  värdelösa lilla killen som går till skolan med världens tyngsta ryggsäck,Och det har heller inte varit världens urlakade grabb som ramlar innanför dörren när skoldagen är slut.

Jag förstår att han kämpar för fullt-och jag berömmer honom så mycket jag bara kan.Som jag alltid gör.För han behöver inte varesig prestera eller bevisa någonting för mig

.Det är inte hans prestationer jag berömmer.

Jag berömmer honom-såsom han är.En fantastisk kille med ett stort hjärta.Jag berömmer honom för hans goda sidor.För att han är respektfull.För att han tar ansvar.För att han är hjälpsam.För att han är ärlig och för att han är den han är.

Han behöver inte ha alla rätt på skolans matteprov för att bli älskad och omtyckt.För att vara betydelsefull.

Han behöver inte göra någonting förutom att vara sig själv.

Det berömmer jag.

Sen naturligtvis,så finns det alltid små superstars hemligheter att råka få då och då…SuperstarsHemligheter är bonus.

Typ Well done,here is your reward!Och så får han motta en liten påse med några godisbitar i.

Ibland kan det vara favorit frukten.

Ibland en 20 lapp.

Små mynt.

Eller möjligheten att få välja middag resten av veckan.

Det är han värd.

För att han är den han är och för att han kämpar på.

Jag är stolt över honom.

Sådär förtjusande stolt som bara mammor oftast är över sina barn.Stora som små-stolta som få äro vi ändå!

Jag är stolt.

Över alla mina barn.

Tacksam att jag har det liv jag har idag.

Det  är långtifrån en självklarhet.

Tacksam att jag är den jag är idag och inte den som löpte amok i helvetets käftar i många fördärvade år…

Jag är ganska osams med min fysiska kropp just nu,om det gick så skulle jag ha sagt upp bekantskapen med den för länge sedan,men eftersom det bara är att spilla bort dyrbar tid på att önska något som är omöjligt att förverkliga-så försöker jag att träna på att hitta en liten liten gnista mellan kropp å knopp-jag behöver hitta den lilla gnistan för jag är ganska säker på att det kan komma att vara avgörande på många sätt.

Men just nu är vi som sagt osams…Milt uttryckt.

Jag gör bra saker för min kropp.

Den svarar med att fullkomligt explodera i värk och feber.

Efter det kommer alltid migrän.

Och plötsligt har flera dagar gått åt helvete och använts till att reparera sig.

Läkaren säger;följ behandlingsplanen.

Sjukgymnast ;vi behöver utreda med prover.

Någonting stämmer inte i din kropp.

Jag vet att det är något som inte stämmer eller är okej i kroppen.

jag har flaggat för det ganska länge nu.

jag vet inte hur många år-men det är många tyvärr.

Nåväl.

Jag har valmöjligheten idag,att antingen låta benen slås undan på mig och gräma mig för hur obrukbar jag är osv.Jag kan gnälla mig ännu mer fördärvad med andra ord.Men till vilken nytta?

Eller så fortsätter jag att göra bra saker och fortsätter att vänta på positiv respons…?

Och medans jag gör det kan jag ju faktiskt ägna en liten stund då och då åt att försöka  hitta THE MISSING PIece for my fucked up body!?

Jag är tacksam över valmöjligheterna i mitt liv idag.

och jag är i det stora hela tacksam över att jag är just här och nu i mitt liv.

jag är på rätt plats och i rätt tid.Jag lever ett gott liv,trots allt.

Det kunde ha varit helt annorlunda.

Jag älskar livet. Det gör jag i allra högsta grad. Jag har full tillit till att allting kommer att ordna sig på alla sätt och vis.//

/ Gäst

Visst är det så,att det mesta smakar bättre utomhus?

En kopp kaffe i plastmugg ute i solen?

Oslagbart & ett fantastiskt sätt att börja sin dag.

Att drömma sig bort och kanske sätta punkt för åtminstonde någon av alla påtänkta tankar som inte hunnit bli något annat än just påtänkta ännu.Men prognosen är god,mycket god till och med att någon av dem får ett värdigt avslut (och att jag får lite mindre att grubbla över)))

Ordet Solskenshistoria dyker upp i mitt huvud-och jag kommer på mig själv med att fnysa åt tanken.Solskenshistoria…

Livet?

Nja.Det vore magstarkt och lögnaktigt att påstå att livet förr var en solskenshistoria.

Jag som tonåring var långt ifrån en solskenshistoria.

Och  även om jag tyckte att alkoholen,tabletterna och amfetaminet gjorde mig till en mer behaglig och bättre person som lämnade solfniss och glädje vart än jag satte mina fötter-Så var just det där den allra största lögnen genom tiderna tyvärr.

Med åren byttes den lögnen ut mot -Jag har kontroll.Jag vet vad jag gör.Jag är inte fast i skiten….nej..Jag är inte alkoholist.Och nej.Jag är ingen benzo torsk.

Inte ens när jag ringde hem till en läkare på kvällstid och mitt i natten någon enstaka gång,för att få nytt recept-inte ens då var jag fast i skiten…Om samhället bara kunde låta mig vara ifred och sköta mitt eget liv-så skulle allt bli mycket bättre.

Dvs.Om jag kunde få supa och droga ner mig hur mycket jag ville för att jag var fast i skiten och inte längre kunde hantera varesig drogerna eller mig själv)

Men jag var fan i mig ingen alkis.

Ingen pundare heller.

Jag intalade mig i många år att jag enbart självmedicinerade.

Jag självmedicinerade mot panik ångest.social fobi.trauman.mm.

Alkohol fungerade bra mot allt det där.

Och när alkoholen hade gjort sitt så var benzo perfekt att landa med.Och när jag hade landat klart så var det dax att flyga högt upp i det blå igen.

Men jag hade fortfarande inga problem med droger.

Jag var ingen solskenshistoria då.

Snarare en förmörkelse.

I dag vet jag vad jag är.

Men det har tagit mig närmare trettio år.

Men i dag,är jag en alkoholist.En narkoman.

En beroende.

Men jag är nykter och drogfri i dag.

Tack gode gud för det!

Jag kanske inte är någon solskenshistoria i dag .Men jag är heller ingen förmörkelse!

Fånga dagen vetja.

och visa framfötterna för sjutton!/////

/ Gäst

Man United – Real Sociedad 4 – 1 ( 1 – 1 )

Tre mål av Bruno Fernandes, två på straff ett i fritt läge från höger!!

Mål också av Diogo Dalot!!

Tycker att spelet ser bra ut stundtals, får vi tid på oss, får managern tid på sig, skapa den fotboll han står för, blir det säkert bra.

Sedan kommer nästa fråga, hur mycket kommer nya super arenan, ta kraft från laget, när det gäller synen på hur laget ska se ut, då tänker jag på dom löner, många av spelarna har, som inte ens är start spelare!!

Faran är ju en spelare, som Kobbie Mainoo 19 år, som ryktas vara på väg bort, för att han inte är nöjd med den lön, Man United ger honom.

Är det han eller agenten som inte är nöjd???

Söndag klockan 20:00 Leicester City – Man United

Då hoppas jag på tre friska poäng, men kanske är det viktigaste nu, att spelet sitter i match efter match!!!!

Oj vilken dag det blir, blå himmel, solens stålar ger fin läkning, så toa promenaden med vargen var njutbart!!

I dag blir det java på altanen.

Vet inte riktigt, vad som kommer att hända, det får var så idag, det jag vet nu, är att jag ska äta rester, fisk och potatis, med citron sås.

Ska jobba lite med min hemsida!!

Stannar där, ses lite senare!!

Tor 2025-03-13 04:47

Vårsolen som kikade fram en kort kort stund.Som en ren påminnelse om vad vi har att vänta.Vårfåglar som kvittrade och årets första solskensglass som köptes.

En kopp kaffe ute i det fria var såklart pricken över iet.

Glädjen över att jackan äntligen var för varm och för att människor man mötte inte längre gick med vantar och halsduk….

Presis som alla andra första vårdagar som glömde jag bort att vädret kan ändras som genom ett trollslag.

Abra kadabra sim salabim-bort med vårens alla tidiga tecken.Bort med solen och värmen.Bort med kaffetåren ute i det fria.Sjas sjas bort bort.

Och så blev det typ vinter igen.

och så möten med halsduk och möss folket igen.Så inlindade i värmande huvudbonader att de inte ens förmår sig att ens nicka ett hej hej när man möts på trottoaren.

Fan vilken knepig årstid.

Jag förundras över att jag år efter år alltid reagerar likadant.

Men hur är det ens möjligt att förvånas över att solsken i mars betyder alltid skitväder någon dag efter.

Nåväl.Det här är ett ständigt återkommande dilemma.

Hur kan det bara slå om i vädret från solsken till snöfall?

Hur är det möjligt att medans man knäpper av sig jackan och njuter till fullo av den begynnande våren-innan man ens fått av sig den-så har det plötsligt börjat snöa.

Det känns så orimligt och fel.

och jag blir lika paff varenda år.

Och jag har en tendens att inte kunna sluta gnälla om det också.

Som nu tex.

Så slår det mig-hur slående lika de är;

beroendesjukdomen och det opålitliga vårvädret.

Man inleds i nån sorts falsk livslust,och abra kadabra innan man vet ordet av det-så är allt det tjusiga borta.

Solen har gått ner,(och drogen har slutat att befria dig.)

Det blåser kraftigt(du har tappat fotfästet)

snöfall(du faller isär)

blixt halka(hur du än gör så kommer du att slå dig ordentligt när du ramlar omkull.)

mörker(när försvann ljuset i din själ egentligen?

Kanske är det svårt och obegripligt för den som inte använt droger i vilken form och substans som helst),kanske går det inte att beskriva med ord hur det känns när man slår i backen…när man kravlar ur den eviga mörka dimman som berövat en på kanske många många många år.

Kanske är det omöjligt att förklara i ord hur det känns att slitas i tu av kärlek till sin familj och närstående…att slitas itu,i sär,är milt uttryck för hur det verkligen känns.Att smulas sönder till ingenting när drogen väljer åt dig.

drogen väljer aldrig någonting annat än sig själv.Glöm aldrig bort det.

Drogen,beroendet och sjukdomen kommer alltid att välja sig självt som nr 1.och som nr två.Och nr tre.osv osv.Det heter att ha förlorat valmöjligheten.Att vara maktlös inför sin sjukdom.

Ibland hör jag ungdomar som propagerar FÖR alkohol=;Det är ju lagligt.

-Nästan alla dricker ju ibland.

-om det vore så farligt med alkohol så skulle det ju knappast serveras på resturanger?och inte gå att köpa på bolaget.

-det är bara loosers som blir alkisar

osv osv.

Och tyvärr hör jag samma propaganda för hasch ibland.

-Det är ju en växt.

-det används som medicin

-det finns många studier där man använder det som medicin

-det har alltid funnits och använts.

-bara loosers fastnar och blir knarkare.

hm.

Tänk om de bara visste och verkligen förstod vad de egentligen står och säger?vad de egentligen menar…

Jag skulle aldrig någonsin föreslå för någon annan människa,inte ens en ovän-att prova på någonting att berusa sig med.

Naturligtvis har medicinska studier inte undgått mig-och om dem kan jag inte säga någonting annat än att jag är glad för den människa som får hjälp under kontrollerade medicinska former.

MEN,jag har hittills inte stött på en enda studie eller forskning som säger att alkohol är bra och ofarligt?

Ibland hör man att rött vin är bra för blodomloppet?

Vad är sprit bra emot?

hursomhelst.

Om du stöter på människor,yngre eller äldre som talar sig varma om alkohol och andra droger-så hoppas jag att du drar öronen åt dig.

Vad är det egentligen som personen säger?

Om du får frågan om att köpa ut till ex skolavslutning eller annan tillställning…GÖR DET INTE.

Det är inte bättre att du gör det än att någon okänd gör det.

Det är lika illa vem som än gör det.

Skulle du ge din ungdom en färdigladdad amfetamin spruta att roa sig med på skolavslutningen?

Skulle du bjuda din ungdom på heroin?

Skulle du osv osv…

Det finns ingen som väljer att börja med droger.Ingen som väljer att bli beroende.

Ingen som väljer att fastna i skiten.

Det är drogen som väljer dig ELLER DIN UNGDOM.

Glöm inte det.

//gäst

Börjar med mig själv, en lugn natt, LYX!

Bra möte i går, gav mig otroligt mycket, jag läste om 24-timmarsprincipen, många bra delningar, tack!!

På mötena får jag ofta ta del, av detaljer, som många utanför dörrarna. inte har en susning om.

Frågorna väcks i mig, varför drack den där tjejen, som har en fantastisk utstrålning?

Varför har grabben problem, med både narkotika och alkoholen?

Hos många personer med alkoholproblem, ligger något som hänt under barndomen, som sitter så djupt, att man ser ingen utväg, mer än att ta till alkoholen och tabletter, pulver, sprutor.

Men varför hittar, kvinnorna dom män som slår?

Jag tror, plus det jag hört, så faller kvinnorna för män, som ser bra ut, ger ett självsäkert intryck, visar att kvinnan syns.

Alltså sätts kvinnan upp, på typ en pedestal, det är hon som är viktig, hon får hjälp med städning, man gör saker tillsammans, mannen kommer hem med blommor, men snart börjar telefonen ringa, vad gör du, när slutar du, kommer du hem direkt efter jobbet??

Snart börjar kraven, maten ska vara klar när jag kommer hem, varför har du varit hos frissan igen??

Bråk om vem som tar in mest pengar i hemmet, vem som arbetar mest, varför fikar du med dina kompisar så ofta, prata ni om mig, pratar ni hur tufft det är för dig????

Här kommer första slaget, när kvinnan svarar mannen!!!

I det här läget skulle kvinna lämnat!!

Men hon blir kvar, VARFÖR?

Men är det så att män, vill inte ha starka kvinnor?

Tydligen är det 75.000 kvinnor som misshandlas varje år, en bedrövlig siffra.

Minst en kvinna i månaden dödas av sin man eller ex- man, oftast i sin egen säng.

Många kvinnor har sökt hjälp, men det händer inget, utan misshandeln får fortsätta, med att kvinnor dör av misshandeln.

Ett exempel från Aftonbladet:

Tolv år tog det. Men det hände. 

Aprilmorden 2021 har skapat en känsla av upprördhet i nationen som jag många gånger tidigare under granskningen “Dödade kvinnor” inbillat mig var nära.

När Lotta Rudholm mördades hade jag redan haft fel flera gånger. Morden i vår granskning blev inga nationella skandaler. 

Susanne Ahl till exempel, hon levde gömd och övertygad om att hon skulle mördas. Sju myndigheter var väl insatta. Ändå kunde ex-maken skjuta henne under en obevakad permission som hon inte fick reda på, fast hon skrivit till kriminalvården och vädjat. Brevet öppnades fyra dagar efter mordet.

Ingen verkade särskilt intresserad, namnet glömdes. Lotta Rudholms mördare dömdes, det blev tyst. Åren gick.

Minst en kvinna varje månad dödades även fortsättningsvis av sin man eller ex-man – oftast i sin egen säng – och utan att någon skarp handlingsplan lades fram.

Till skillnad från gängskjutningarna, där verkade myndigheter och politikerna beslutsamma och handlingskraftiga.

Kunde det vara så att synen på brotten egentligen aldrig förändrats? Att de fortfarande ses som enstaka tragedier, lika olyckliga men svårförutsägbara som naturkatastrofer.

Samtidigt började morden och dråpen på kvinnor streta sig upp på dagordningen. Berättelserna om de dödade kvinnorna hördes i radio, syntes på tv, samhällets oförmåga att skydda dem diskuterades.

Jag trodde fortfarande att den enskilda historien skulle ställa allt på ända. En upplevd ilska skulle leda till politiska reformer. Jag var bara inte förberedd på att fem dödade kvinnor i april månad 2021, de flesta anonyma, skulle få en effekt som denna: förslag om att kraftigt begränsa våldsutövande män. Farliga män ska enklare kunna övervakas och kan inte räkna med fri tillgång till sina barn.

Andra har påpekat att tajmingen var rätt för regeringen att plocka några viktiga rättspolitiska poäng. Kan så vara, eller både och.

Jag är säker på att ministrarnas engagemang är äkta. Frågan är hur långt förslagen räcker och om de förstår svårigheterna. Långt från alla våldsamma män döms. Jag känner många kvinnor som lever gömda, myndigheterna bedömer att de svävar i livsfara, fast männen dömts för inget eller få av våldsbrotten.

Något hände i april 2021, och jag väljer därför nu att tro på att synen på brotten i någon mån har förändrats, från familjetragedier till allvarligt samhällsproblem som går att angripa.

Det tog tolv år.

Swisha din gåva till kvinnojourerna:

• Unizon: 1234525275
• Riksorganisationen kvinnojourer och tjejjourer i Sverige: 1230017822
• Terrafem: 1239010687

Här kan du få stöd och hjälp

Är du eller någon i din närhet utsatt för våld i en nära relation? Här är ett urval ställen du kan vända dig till för att få hjälp och stöd.

Viktigt: Ring alltid 112 vid akuta händelser. Du kan även nå socialtjänsten eller socialjouren i din kommun via larmnumret.

• Kvinnofridslinjen (020-50 50 50, dygnet runt)
  En nationell stödtelefon för dig som utsatts för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Även anhöriga och vänner är välkomna att ringa.
• Alla kvinnors hus (08-644 09 20, mån-fre kl 9–17)
  Erbjuder tillfälligt skyddat boende för personer som utsatts för våld i nära relation och hedersrelaterat våld. Tar emot kvinnor, män, deras barn och medföljande djur med placering via socialtjänsten.
• Roks (roks.se)
  Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige samlar jourer i hela Sverige, varav vissa erbjuder skyddat boende. Hitta en jour närmast dig via Roks hemsida. Klicka på ”hitta en jour”.
• Unizon (unizon.se)
  Samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och andra stödverksamheter. På hemsidan finns kontaktuppgifter till jourer i hela Sverige, varav vissa erbjuder skyddat boende. Klicka på ”hitta jour”.
• Brottsofferjouren (116 006, alla dagar kl 9-19)
  Ger stöd till brottsutsatta, vittnen och anhöriga.
• Qjouren (08-644 20 32)
  En kvinnojour för våldsutsatta kvinnor med erfarenheter av missbruk och prostitution.
• RFSL stödmottagning (020-34 13 16, torsdagar kl 9–12)
  Stöd till hbtqi-personer som blivit utsatta för kränkningar, hot och våld. RFSL stödmottagning driver även ett skyddat boende i Stockholmsområdet.
• Socialtjänsten
  Om du vill prata med någon som arbetar på socialtjänsten kan du ringa växeln i din kommun och be att få bli kopplad till socialtjänsten.
• Bris (Telefon: 16 111, eller via chatt på bris.se)
  Alla barn kan få hjälp via Bris, Barnens rätt i samhället.
• Jourhavande präst (112)
  Kan hjälpa med akut samtals- och krisstöd: Ring 112 och be om att få bli kopplad till jourhavande präst.
• Ungarelationer.se
  En stödplattform för unga (15-20-åringar) som utsätts för våld i sina partnerrelationer, erbjuder chatt varje kväll kl 20-22.
• Välj att sluta (020-555 666)
  Manscentrum i Stockholm och länsstyrelserna i Malmö och Stockholm har öppnat telefonlinjen ”Välj att sluta” som riktar sig till våldsutövare.

(TT/Aftonbladet)

Det heter i folkmun ibland “suput”,alkis,knarkis,knäsvag,korkad,dum i huvudet osv osv.Det låter lika illa som det är att vara något utav det där,eller kanske alltihop.Det låter illa och det är ännu värre.Det är ett helvete.Det är det mörkaste av det mörkaste.Det är att vara levande död,eller levande begravd.Det är att finnas till,men ändå inte ens existera. 

Att vara en beroende som är aktiv i sin sjukdom-det betyder att man är slav under sin/sina droger.Sitt gift som man vet förstör och fräter sönder allt som man är.Giftet som gör att man inte längre kan välja.Man har förlorat valmöjligheten och man är maktlös och så jävla liten och ynklig som en mänsklig varelse kan bli och vara.Man vill sluta men man kan inte.Man vill leva på riktigt igen.Men man kan inte längre.Man finns. 

Men ändå inte. 

Det började med alkohol. 

Och det slutade med sönderstuckna vener överallt. 

Det började med alkohol.Jag tyckte om det direkt.Jag slapp att vara mig själv en stund.Jag slapp att vara orolig.liten.ensam.konstig.Jag slapp att kliva in i tonåren på egen hand.Jag tog sällskap med alkoholen.Med det sällskapet var jag inte varesig ensam eller skraj.Jag blev ganska världsvan om jag fick säga det själv.Jag längtade så mycket efter varje ny helg att jag tillslut sket i att vänta på att det skulle bli helg.Veckan hade ju så många fler dagar att fylla med alkohol.Sen kom benzo,och ja-jag gillade det med såklart.Faktum är att jag gillade allt som kidnappade mig från verkligheten en stund. 

Det blev ganska tråkigt att vara full på egen hand medans mina äldre vänner var påtända av amfetamin.Jag skulle bara prova,jag trodde nog inte att det skulle vara något som fångade mig direkt.Kanske skulle det bli på samma sätt som det blev med alkoholen-och den hade jag kontrol l över tyckte jag.Den hjälpte mig ju att leva.Bara prova en gång… 

Jag kommer aldrig att glömma den.Mitt livs första påtändning.Jag ryser fortfarande av den tanken,och ärligt talat så vet jag inte om det är av obehag eller om jag tycker om den tanken? 

Där,just i det ögonblicket som det spred sig i min kropp-så började varenda liten por på min kropp att öppnas.Jag blev mer och mer levande för varje sekund.Värmen.kärleken.livslusten och den totala frigörelsen och nyckeln till livet.Jag föll pladask.Jag tyckte inte om det-Jag älskade det. 

En gång? 

Nej.om och om igen och i många många år därefter. 

Jag tycker inte om att romantisera droger överhuvudtaget-men i ärlighetens namn så är det viktigt att sätta ord på det ändå,och att dela upplevelsen-för det är just i det där fantastiska ögonblicket som sjukdomen sätter klorna i en. 

Men kom ihåg- 

En gång kan så jäkla lätt bli många många år i skiten. 

I det som jag skrev i början. 

En enda gång kan bli det mörkaste mörka.Evighetens helvete. 

Man tror att man har hittat nyckeln till livet. 

Det har man inte. 

Man har låst upp till djävulen om man får uttrycka det så… 

Det börjar med alkohol. 

Det är ingen skröna. 

Det är sanning tyvärr. 

Det är inget påhitt att alkoholen är inkörsporten till skiten. 

Några få provar tyngre droger nykter. 

Några få. 

Det säger väl en hel del? 

De övriga är påverkade av alkohol. 

Det börjar med alkohol 

Och slutar med en spruta i armen-Om man överlever vill säga.Om man överlever att vara levande död. 

Det börjar med alkohol… 

Ett gäst inlägg

Lite puder på morgon toan, vintern är inte färdig än.

En orolig natt, med drömmar om hur jag tar återfall, hur jag bara ramlar tillbaka in i sörjan igen.

På något sätt, så sitter jag med ett whisky glas, smuttar på en whisky, känner mig hemma igen.

Allt börjar med något som jag absolut nekar till, blå himmel med en blixt.

Men det var precis det som hände, jag var på bra humör, kände glädje för livet, inga stora problem på ingång, plötsligt så är jag fast.

Tanken slår mig nu, när jag ser texten, framför mig, det är nästan samma tankar i drömmen, som det var 2015, vid mitt suicid försök.

Den gången var det verklighet, i natt var det en dröm!!

Men betyder den här drömmen något?

Så idag är rutinerna/focus otroligt viktigt.

Förstå vad/varför den här drömmen kom nu?

Vad ger sinnes ro bönen mig idag???

Har jag inte sinnes ro??

Accepterar jag det som inte kan förändra, eller stångar jag mig blodig, för att jag ger mig fan på, att ändra på saker??

Har jag tillräckligt med mod, för att gör det, jag ska, men också ha mod, att låta bli det jag inte ska lägga mig i???

Men hur är det med förståndet, ser jag skillnaden, eller fumlar jag i mörkret??

I boken ”Dagliga reflektioner ” står det, en plan för dagen.

Det är som jag gör varje morgon, har min egen plan för vad jag ska göra idag!!!

Här är matlagning med, här är promenad med vargen med, vila som är viktigt för mig, sedan är det möte i kväll, är inga stora belastningar, men det är min dag, din kanske ser annorlunda ut.

Dagliga reflektioner i dag!!

En dag som började med att jag vaknade vid elva tiden, helt otroligt, men gott!!

Var ute på en medellång promenad med vargen, som fick ha sin väst på sig, och jag hade ett 15 meter långt koppel, ger honom en fantastisk frihet.

Till lunch blev det frasvåfflor sylt och grädde, så gott!!

Nu är det bara att tacka min högre makt, för ännu en dag i nykterheten.

Nu går jag in i min egen frizon, för jag vet ju nu, jag kommer att vakna nykter!!

God Natt!!!!!!!!

Klart att alla vet, alkoholen är skadlig, eller hur är det med den saken??

Du kanske tar ett glas till maten, skulle inte tro det, men man vet ju aldrig.

Det viktigaste jag kan göra, är att beskriva mitt drickande.

Från min första öl till den sista, gick det ut på en enda sak, ta så många öl som möjligt, till min flykt.

Fan, jag älskade öl, det var fantastiskt gott, men det skulle både smaka bra, och ge snurren i bollen.

Jag kan lätt påstå, det var så i hela min tid som aktiv.

Drack för att jag var törstig, drack för att våga tala om, vad jag tyckte, drack för att inte se skiten omkring mig.

Ändå så visste jag, hur många öl jag kunde ta, för att kunna blåsa ut nyckeln till bilen på jobbet.

Hade vi inte haft skåpet med nycklarna på jobbet, då hade jag stupat mycket tidigare, än vad jag gjorde.

Jag hade den lilla spärren i mig, som kopplade på ångesten, att inte få ut nycklarna, gå förbi alla min arbetskamrater med skammen, att blåsa rött.

Det här slapp jag, gissa om jag är glad för det, hade aldrig klarat av en sådan sak.

Många kan säga, du måste ju ha känt, att det är på väg åt helvete?

Svaret är lätt, NEJ!!

Att trycket ökar, törsten ökar, tankesättet fallerar, allt går i alkoholens tecken.

Allt jag gjorde var ölen involverad, måla huset, klippa gräset, tvätta bilen, laga mat, vara ledare, vara en förebild, bastu bad, allt, allt var alkoholen med som hjälp.

Till slut höll jag på att vara med i statistiken, som en person, som lurades av alkoholen, rakt in i döden!!

Stannar där!!

Kram!