Har en liten fundering, inte en sådan liten precis, hur kan någon ens ifrågasätta ett 14 årigt straff, när man släcker ett liv??

En snubbe som rymt från ett hem, skriker något skit till pappan på cykel, pappan vill veta vad ungdomarna skriker till honom, och hans son, pappan blir skjuten!!!

14 år är åt helvete för lite!!!

Tvinga honom att ha en bild av pappan i sin cell!!!!

Tack!

Hur jag än mår, så är jag aldrig ensam, stämmer det verkligen??

Så länge jag har vargen, så kan jag skriva under, det stämmer!!!

Men många kan ju säga en annan sanning, i vårat samhälle, finns risken att bli ensam otroligt stor.

Det behöver inte bero på alkoholism eller en före detta pundare, utan det kan räcka med att bli gammal, för att bli ensam.

Många missbrukare blir ensamma, när ett nytt liv står för dörren, frågan är, varför?

I mitt fall, är det som jag känner i alla fall, jag dricker inte.

Hur jävla intressant, är det att bjuda hem en nykter alkis, om man själv vill ta några bira, och sambon dricker knappast ingenting, det funkar ju inte, eller??

För min del ramlade dom bort självmant, så att ta avstånd behövdes inte.

Det är lättare att få vänner i trappan, till tak parkeringen, än ute i samhället, självömkan?

Kanske, kanske inte!!!!

För min del är det okej, att få sitta under min korkek, tillsammans med vargen, det har jag absolut inga problem med, men det har säkert med min ålder att göra.

Då är det säker värre för ungdomar, som slutar med bira och andra droger, risken blir ju, tror jag, jävligt tuff vardag.

Tänk er själva, exempel 18 bast, vill sluta ( måste), hur svårt är det att hitta nya vänner??

Okej! AA och NA med mera finns ju som stöd, men hur funkar livet, utanför dom dörrarna??

Hitta vänner, som inte har alkohol och droger, som nummer ett, som kan gå ut på en ute servering, ta en cola eller Fanta, kan vara riktigt svårt, eller??

Men att ha tålamod, göra mina saker rätt, som är huvudsaken, så kan det bli bra, fortare än vad man tror.

Allt ska ju sitta på plats, den delen hänger ju på mig, rutiner är en otrolig viktig del, som beroende, tappade jag ju allt vad rutiner heter, små saker, små detaljer, som gör min dag trygg.

Läsa upp sina betyg, kan var jobbigt, sliter hårt på huvudet, men det ger en fantastisk självförtroende, som får känslan av att vara på rätt väg.

Det viktiga att veta och känna är, hur tufft och jävligt det är, SÅ ÄR DU ALDRIG ENSAM!!!!!!

Kram!!

Om ni funderar vem jag har bakom mig, så är det bara busen Malte.

Första avslutet på den här bloggen, känns faktiskt spännande, varför? vet inte!!

Skjutsade sambon till bussen, färd till Stockholm, fortsättning ut på havet, till Åland.

Hoppas det inte gungar för mycket!!!

Okej! vad har jag då gjort??

Inte mycket, en liten promenad med tre hundar, funkar faktiskt.

I matväg, blev det rårakor med knaperstekt bacon och lingon, är så otroligt gott!!

En liten pratstund med mågen, innan han tog med sig hundarna till lus asken!!!

Strax efteråt kom en vän, på en kopp java, lite prat om både det ena och andra, får tacka dig, att jag kom på ett möte i kväll, det behövdes!!!!

Tycker faktiskt, det blev ett bra möte, eller hur?

Bra delningar, får mig att förstå, det här är viktiga saker!

Tack för service, tack för att dörren var öppen, och gott java.

Jag valde att läsa ” se upp med överdriven glädje ”, ett bra stycke.

God Natt !!!!

Har inte sovit något i natt, full storm utanför fönstret, en rädd Malte, som letade trygghet, hela natten.

Måendet känns lite så där, beror nog mest, på för lite sömn.

Men som vanligt, har jag gjort mina rutiner, tre hundar har fått fixa sina rutiner.

Ska snart skjutsa sambon till bussen, avfärd till Stockholm, för en resa till Åland.

För tio år sedan, hade min kropp vibrerat av längtan, att börja dricka.

Jag hade druckit, tills allt var slut, eller att jag hade stupat.

En del av mig tänker, vilken jävla tur, att den tiden är förbi, en del viskar inom mig, det skulle aldrig bli så, du kan det här nu.

Alkoholen är LISTIG – FALSK – STARK, så jag ska inte slå mig på bröstet, och leka bror duktig.

Jag skriver i den här bloggen, för att minnas, för att komma i håg, att jag hatar skiten

Jag håller på att testa den här sidan, vet inte riktigt vad jag vill, risken är att någon tror jag är en snubbe som läst mig till orden, men det är hur jag känner, hur jag ser på det nyktra livet, farorna som väntar där ute.

Vid en operation till exempel, medicin som drar igång hela processen i mig, är faktiskt vanligt.

Längst ner på sidan, finns lite hjälp för Angelicas konditori, sidan är inte klar än.

Så mycket på sidan är inte klart än!!!!

Men välkommen till min sida!!!

Kram!!

När jag var aktiv, hörde jag inte fåglarna, såg inte skogen för alla träden.

Jag hatade spegelbilden, som skulle föreställa mig, men jag kände inte igen honom.

Hur förklarar jag, att alkoholen var viktigare än mina barn, och vänner?

Var och när, slår man i botten?

Jag skriver i bloggen hur jag känner, just när jag skriver, och det kan vara en sådan djup dal, att frågan är, kommer jag upp igen.

Jag kan skriva om en fantastisk lycka.

Det kan vara lycka ena stunden, svart som kol, andra stunden.

Det är min psykisk ohälsa, tillsammans med alkoholismen, som gör det här till ett rent helvete, ibland!!

Alltså!! jag skriver hur jag mår, hur jag gör, för att hålla mig nykter!!

Vi ses imorgon!!!!

Just nu, försöker jag få bloggen och hemsidan att funka, men det ska nog gå bra.

Två killar tar en liten vila, med solen som skiner in på dom.

Mina rutiner är klara, måendet är faktiskt riktigt bra.

Som vanligt när jag gör något, är det 110%, hjärnan går som en tombola, blir helt slut, tanken blir då, lägg ner den där jävla sidan.

Men nu är jag på gång, det är positivt för mig, i alla fall.

Den här texten tar jag, som ett test!!

Kram!!