Vilken förnämlig arbetsplats jag har.
För mig är det mer än ett arbete.Det är medicin för hela min kropp och själ.
Medicin för varenda ömmande muskel.
Mjukgörande för varenda stel led.
Medicin mot stress.
Mot prestationsångest.
Mot jävligheter.
Mot uppförsbackar och mot det eviga sjölvplpågandet av alla fel och alla brister.
Svetten rinner av mig,och med följer en del av de olösta gåtorna för dagen.
Grubblerier från natten som väckte mig och följde mig hit,nu nu äntligen har jag trasslat upp skiten och ser vad som är vad och varför.
Faktiskt också vad jag behöver göra och vad jag inte ska.
Det berömda skåpet är blått.
Och det spelar nog ingen roll hur mycket jag än försöker att måla om det,skrapa bort den blåa färgen och måla om,det kommer ändå vara fortsatt blått,
Jag förstår det.
Men jag behöver göra rätt oavsett såklart.
Jag saknar min vän .
//j.n