Ibland går det inte att komma till ro.

Det spelar liksom ingen roll vad man försöker finta kroppen & knoppen med-det är lönlöst.

Jag tror att det är kroppens sätt att ta hand om sånt som man försöker rusa ifrån och skaka av sig men kroppen är finurlig minsann.

Och vips så ligger man där och begrundar när natt blir till tidig morgon.

Man har all tid i världen att grubbla.

Och ingen som stör.

Inga sysslor att göra.

05.20 hade jag grubblat klart.

Och larmet på telefonen var inställt på 8.30.

Tankarna slutade att snurra och frågetecken fick sitt rättmätiga punkt slut.

Over and out.

Jag somnade med en behaglig känsla.

Som om jag gjort något bra.

Fast egentligen hade jag inte presterat någonting.

Jag hade inte löst något världsproblem.

Jag hade bara tröttnat på att plåga mig själv.

Ett regnigt första advent och jag har lite svårt att hitta den där goa känslan.

Jag avböjde skyltsöndagen.

En enkel kopp kaffe och värmefilt i soffan.

Levande ljus och idol.

Det lockade mer än regn,rusk och blöta skor.

Då och då får jag mig ett par rediga piskrapp.

-jävla latmask.

-du är ju jämt trött.

-ska du ligga här hela dagen?

-herregud vilken anskrämlig människa.skämms på dig.

-ryck upp dig förhelvete.

-du är värdelös och så jävla tråkig…

Där ligger jag i min filt och tycker stundtals att jag förtjänar det där.

Men så kontrar jag.

-jag förtjänar att välja hur jag vill spendera några timmar.

-jag tycker om att dricka kaffe och heja på nya musikaliska idoler.

-jag har rätt att dra mig undan lite ibland.

Jag behöver det för att ladda mina batterier.

Jag försvarar mig inte med motangrepp längre.

Jag försvarar inte mig själv överhuvudtaget längre.

Varför skulle jag behöva förklara att jag är trött?

Varför skulle jag behöva stå till svars,och försöka få tillstånd att ta hand om mig själv en liten stund?

Varför skulle jag avstå från min återhämtning?

Nej.

Just det,jag behöver inte någonting av det där.

Däremot så behöver jag ta vara på SK gyllne tillfällen.

Idag var det ett sådant.

Och jag greppade det direkt.

Det är 1:advent även om jag avstod från skyltsöndag,fika på kondis,lite impulsköp.

Familjen faller inte isär för att jag gör ett smart val,

1;a advent.

Valfritt att spendera dagen på det sätt som passar bäst för var och en.

Vi blir inte en bättre familj,inte bättre förälder,maka,syster svärdotter och vän om jag väljer varma filten.

-är du sjuk eller?

Nä,vadådå?

-varför ligger du här som ett offer då?

-öh ursäkta,ett offer?

Jag är fan inget jävla offer.

Jag återhämtar mig för i helvete.

Har du problem med det eller vad?

-jamen det är ju första advent…

Kom igennnu.

Vad är det för fel på dig som undrar,tänker jag.

Det här är förövrigt första gången den här veckan som jag faktiskt väljer att bara vara en stund.

Det är en liten stunds relaxing för mig.

Första advent och jag är över 50 år och jag väljer att inte bjuda på adventsmiddag för hela släkten.

Jag bryr mig lika mycket och älskar lika innerligt ändå,och bye the way-vi är ju många i släkten/familjen som kan laga mat.

Det finns flera hem att träffas i.

Jamen,varför kokar ni inte ihop något och käkar tillsammans då om ni så gärna vill?

Första advent och det regnar som fan.

Jag är nöjd med mitt val.

En liten stunds återhämtning.

En kaffe och värmefilt.

Levande ljus.

Det borde väl egentligen inte ens ifrågasättas?

Första advent och jag är tacksam.

Tacksam för att jag ligger här och duger.

Japps.

Jag duger och jag tänker inte be om ursäkt.

Njut av varje ögonblick.

Varje dag.

Oavsett om det är 1:a advent eller en helt vanlig veckodag.

/ J.N