Första semesterdagen i dag.
Tjuvstartade njutning och frihet under ansvar’redan i går em.
När jag var aktiv och påverkad av sus och dus så var det frihet för mig.
Det var frihet att slippa känna.
Slippa minnas.
Slippa plågas av ångest.
Oro.
Den där skammen som fräter sönder ända in i skelettet.
Att inte kunna vara sig själv,för att man var ett skräckexempel.
Äcklig.
Vidrig och man släpade med sig en sorts svart tung och sorglig atmosfär överallt.
Att slippa vara däri,att slippa vara närvarande det var frihet.
Att berusa sig så att man fullständigt struntade i att man faktiskt borde skämmas.
Att skratta fast man egentligen var förkrossad och uppgiven.,det var en överlevnadsstrategi och däri även frihet på något knepigt sätt.
Idag förstår jag varför jag var så rädd för att börja leva på riktigt .
Att inte kunna gömma sig bakom någonting.
Att vara i samklang med sina känslor och även vara försiktig med andras.
Jag förstår idag hur mycket jag led egentligen och hur mycket lidande jag orsakade andra.
Jag var en fegis som var riktigt djupt nere i skiten,jag var så sjuk att jag faktiskt kännde att de enda gångerna jag var levande och fri,var när jag lurade fram mina livrädda vener och lyckades bli så hög och påtänd som möjligt.Om och om igen.
Jag var fri.
Men egentligen bara ännu mera fast.
Ännu mera levande död.
Ännu mer oförmögen att leva och existera.
Det är sorgligt att minnas det här.
Men samtidigt väldigt nyttigt.
I min tid som aktiv så var verkligheten så skev att allting som hjälpte mig att slippa finnas till på riktigt,det var frihet.
Det var otänkbart att föreställa sig hur det skulle vara möjligt att vakna upp plötsligt och säga nej tack till droger.Till morgonens godaste cider.
Till den ljumma berusningen som viskade godmorgon.
Idag slipper du finnas till igen.
Jag försökte många gånger.
Tusentals ggr att inte ta något igen.
Bara en till.
Den sista.
Sen inget mer.
Bara en gång till.
En avslutning.
Jag vet inte hur många såna avslutningar jag haft.
Och inte heller hur många ggr jag tagit den sista’
Bara en till’ är nog tusentals tyvärr.
Jag minns inte heller hur många ggr jag bestämde mig för att aldrig någonsin låta främmande äckliga händer vidröra min kropp.
Och jag minns inte heller hur många ggr det hände igen och igen och igen.
Men jag minns mycket väl hur det kändes.
Hur rädd jag var och hur ensam och ledsen jag var.
Jag minns hur ont det gjorde och jag minns att det enda sättet att ”glömma bort”känslan,stunden,och hur äckligt det var det var att berusa mig.
Att fly ,det var min frihet.
I går em satt det en familj på stranden,nästan alldeles ensamma.
Två st öppna eldar i sanden,nära varandra men ändå en bit ifrån.
Grillning.
Vedhämtning.
En medelålders dam som försökte bygga något sorts vindskydd för att hålla liv i elden och för att skydda sin familj.
En medelåldersman som satt på sin tron i form av ett forna träd,utan grenar.
En lång liggande stubbe,därpå satt han och vakade över dem,och han log.
Han log mot den dåraktiga tanten som kämpade väl mot vindar och bångstyriga eldar.
Han log mot pojken som badade i det iskalla vattnet och han log mot den vackraste han någonsin skådat,sin egen bedårande skapelse,.
Hon var slående lik sin mor men tusenfalt och ännu merdärtill vackrare och gudomligare än den dåraktiga tanten han på gott och ont förälskat sig i.
En kaffe termos med rykande gott kaffe och där fanns även en hembakad sockerkaka att njuta av.
Grillade hamburgare och korvar.
Festis.
Det enda de gjorde var faktiskt att vara tillsammans.
Dom var fria.
Och lyckliga.
Och i allra högsta grad levande.
Men framför allt fria.
Jag är den den dåraktiga tanten,och familjen på stranden ,det är min familj.
Mitt liv har förändrats så obeskrivligt mycket från förr till nu.
Det är svårt att förstå hur mycket egentligen,men om man föreställer sig och försöker att beskriva med ord exakt hur stor vår himmel är,ungefär lika omöjligt är det att förklara hur livet har förändrats.
Det är En Dag I Taget-som har lett mig hit,hit där jag är idag.
Ett tolvstegsprogram.
Ett andligt uppvaknande,som inte behöver betyda att man sett jesus,träffat gud eller att man hittat frälsning i något religiöst.
Ett andligt uppvaknande är olika för alla.
För mig var det när jag äntligen anammade min sjukdom.
Betoendesjukdomen.
När jag äntligen förstod hur sjuklig jag var.Det var då allting började.
Någonting slutade och någonting annat började.
Helvetets portar slogs igen och den vidriga besten som för mig är sjukdomen,fick backa och dra åt helvete.
Inte för alltid.
bara en dag i taget.
Det räddade mitt liv.
Och gör fortfarande.
En gemenskap.
Vänner.
Ett helt nytt sätt att leva!
Utan detta hade jag aldrig varit den dåraktiga damen på stranden igår.
Jag hade inte haft min familj.
Jag hade inte haft semester ochninte heller något jobb.
Jag hade inte haft någonting och faktiskt så tror jag inte att jag hade levt överhuvudtaget .
I dag en ny dag.
Jag sover lite längre än vanligt,
Och lyxar till det med frukost på sängen åt mig själv,eftersom jag är den ende som vaknat .
Ingen brakfrulle direkt,men ändå perfekt för mig.
Lite kaffe också förstås.
Jag tar mitt livs viktigaste beslut om återhållsamhet.
Jag väljer tacksamhet och min frihet idag.
Idag är jag fri.
Fri från bojor och lögner.
Från självplågeri och från alkohol.
Mina vener är fria och mitt blodomlopp är rent.
Jag är fri att välja idag.
Inte botad.
Men fri en dag i taget,
Att leva.
På riktigt.
//
J.n…
Ps.saknar min bästa vän och börjar att avsky det blåa skåpet😞
