
Är det så här det ser ut på andra sidan???
Låter som jag kollat in livet efter döden???
Nej så är det nu inte, utan det är när jag sitter vid ett bord med mina barn, som sitter där med sina familjer, allt är så fridfullt, inga påhopp, någon gliring, men det mesta är skratt i från hjärtat, det är fan häftigt!!!
Det är med andra ord riktigt avspänt!!
Sonen och jag analyserar Uniteds match mot Fiorentina, hur det inte får se ut om en vecka, mot laget som antagligen slåss om titeln i Maj nästa år, Arsenal.
Staffan är bra på det här med analys, vi har detaljer som är lika, men också detaljer i spelet som skiljer sig, det är ju precis som det ska vara.
Men just det här, med att sitta med familjen helt avspänt, är kanske det som jag har sökt en längre tid, hitta/eller att sidovinsten kommer till mig, den vinst som är Guld, den vinsten som är viktigast för mig, en familj som kan vara tillsammans, utan att det skiter sig, räcker för mig!!!
Naturligtvis tar åldrarna ut sin rätt, jag är en gammal trött gubbe, barnen har trampat på 40 strecket, så vi kanske har mognat, eller så är det bara jag som mognat, så kan det ju vara!!
För mig personligen, är det här en stor vinst, Att sitta med vid bordet, utan en handgranat i min hand, alla som vet vad jag menar, förstår vilken seger det är för mig, och mitt eget liv.
Sitta utan någon form av ångest attack, eller behöva visa, jag har rätt, du har fel syndromet.
Den här helgen, så här långt i alla fall, har visat mig, gör jag mina rutiner, så har jag mitt skydd, det låter enkelt, det är enkelt, om jag bara inser själv, det här är rätt rutiner, det här är min väg, ingen annan än jag, behöver förstå, vad som ligger bakom, mitt lugn!!!!!
Okej!
Så här såg det ut nu!!
Hur ser det ut nästa gång, som vi träffas???
Det kan ju ingen vet nu, eller hur????
Drar jag mitt strå till stacken, så har jag gjort vad jag kan, så funkar det hos alla, inte bara när det gäller mig!!!
Men att jag vet innerst inne, så är barnen stolta över mitt liv, utan alkoholen.
Dom behöver inte säga något, lät mig bara tro, att det är så.
Saker händer ju i mitt liv fortfarande, som kan tolkas negativt.
Klart det är negativt, när jag tar avstånd från vänner, men det är just den här kampen, som ska vinnas, dom eller jag.
Det kan vara små, små detaljer, men blir den där fjädern, som gör hönan.
För mig som en beroende personlighet, är det livsfarligt att hamna i, det är bara så.
Någon säger, det har varit så här, sedan femtio talet, det har funkat, så det ska inte ändras något nu.
Då blir det två val för mig, att acceptera, eller lämna????
För mig, är det enkelt, jag lämnar!!!
Eller så säger jag något dumt, personen blir kränkt, valet hamnar på mig igen, akta tungan, eller vara som jag är???
Vi delar på oss.
Tid är för mig viktigt, visar ju respekt för en person!!
Samma här, jag är i tid, personen som ska hämtas, är inte i tid, jag åker utan personen!!
Frågan finns ju här också, skulle jag väntat, eller gjorde jag rätt som åkte??
I mitt tänk, gjorde jag helt rätt!!
Vi delar på oss!!
Mitt liv, min nykterhet, beror på vad jag gör med mitt liv, inte vad andra tycker och tänker, det är helt upp till dom själva.
Att slåss mot alkoholen och droger, är en match som ska vinnas, det kostar en del, men det blir vinster, som betyder så mycket mera, än den skiten jag trodde var mitt fantastiska liv!!
När jag personligen tolkar min bön, så är det viktigt, att acceptera det jag inte kan förändra ( där kan det bli problem i bland, men där tränar jag fortfarande på, att bli bättre), men jag har modet att förändra det jag kan, det svider ibland, är en lättnad i bland, men jag törs, det är så viktigt för mig personligen.
Det svåra kan vara analysen, har jag gjort rätt, varför blev det så här, är det mitt sätt att vinkla saker och ting fel??
Har jag förståndet att se skillnaden i min bön???
Som jag känner just nu, så är svaret ja!!!!!
Mitt liv går ut på, att träna på hur funkar jag, det är fan inte lätt, men jag gör mitt bästa!!!!!
Men jag tackar familjen, för en fin helg!!!!!
