Sista dagen i September, vart tog den här månaden vägen??

Snart är det dax för vinter tid, det är en månad kvar, men ändå.

Många flyr ju hösten och vintern, man pallar inte helt enkelt.

Tyvärr är det många som inte orkar leva längre, man tar sitt liv.

När jag ser en text, där det står, I DAG TAR 4 PERSONER SITT LIV, får jag rysningar i hela kroppen, vi vet det här, men vad gör vi, åt saken??

Ändå får jag den där känslan, vem fan bryr sig???

Om jag förstår det här rätt, så attackeras psykvården, av besparingar!!!

Unga människor som har ett helt liv framför sig, ORKAR INTE LÄNGRE.

Varför kan vi inte ge, människor det stöd som behövs?

En ungdom, kan ju inte gå till en, läkare som inte har ett jävla hum, vad depression är, hur det kommer sig, att någon inte vill leva längre.

Är någon så dålig, att gå ur sängen för att gå på toa, är ett helt jävla företag, så vill ingen höra, av en ointresserad läkare, gå ut och gå, så ska du se, det blir bättre.

Eller! här får du tabletter, en som gör att du kommer upp ur sängen, en som gör att du vill äta, en för arbetslusten, en som gör att du kan slappna av, ta dom tre gånger om dagen, så blir det bra ska du se!!!

Men var är samtal, för att tömma ryggsäcken med skit, ångest, press och förtvivlan??

Men om fyra personer tar sitt liv idag, varför vaknar vi inte??

Det här är ju naturligtvis, tabu!!!!

Ingen ser ju inte på en människa, hur vi mår, om inte tårarna rinner, efter kinden.

Då kommer frågan, är du ledsen, vad har hänt, hur mår du?????

Men är någon duktig på att dölja, så kommer allt när dörren stängs, och personen är ensam, då släpps allt upp till ytan, paniken och ångesten bara bubblar i kroppen.

Just det här sparar vi in på, det här är skyddsnätet, som ungdomar saknar idag, det finns inte längre.

Det som gör mig vansinnigt förbannad, är när föräldrar till ungdomar söker hjälp, men får ingen hjälp.

Men är fyra personer självmord för lite, för att politiker och sjukhusdirektörer ska vakna, eller är det bara penningpåsen som styr???

Hur många svikna ungdomar, har tagit sitt liv, på grund av vuxenvärldens svek, löften om samtal och stöd, uteblir???

Det är en hård värd där utanför dörrarna, är ungarna preparerade för att klara av den här världen??

Är det här, som alkoholen och tabletter, cannabis, gaser kommer in i bilden, bara för att orka ett litet tag till???

Frågan är, varför är frågorna om självmord tabu??

Är det så mycket tabu, att vi inte bryr oss??

Många gånger kan det ju vara svårt, att se på en människa, att det finns otäcka tankar som mal i skallen.

Jag kan absolut inte, sätta mig in i hur föräldrar som drabbas, av det här hemska, tar sig igenom det här ofantliga mörkret.

Måste vara massor av frågor, som tex: varför såg vi inte, sa han/hon något som skulle ha tagit fasta på, var han ensam????

Det här måste var det mest fruktansvärda, som drabbar föräldrar, när ens barn tar sitt liv.

Att jag har ett facit, på att försöka ta mitt liv, är en sak, men stå där som närstående, kan inte ens jag förstå.

Men i min sambos situation, fick hon hjälp av företaget, som skickade henne på samtal omedelbart, helt fantastiskt!!!

Jag tänder ett ljus, för alla närstående, som blir kvar i sorg, och massor av frågor!!!!!!!

Kram!!!!