jag är optimistisk.      & pessimist.      ibland både och på samma gång-och naturligtvis krockar det då ganska rejält.            Det blir ungefär som att tvärnita-med full gas.      Som att vara förhoppningsfull men ändå inte.      Som att köpa en trisslott som man hoppas att vinna storkovan på,samtidigt som       man på förhand vet att det är en nitlott.            Att vara optimistiskt pessimistiskt är långtifrån enkelt.Inte heller alltid behagligt.      Människor runtomkring förstår sig inte alltid på dig,och du i din tur förstår dig inte       på dem heller.Men världen går liksom inte under för det-förutsatt att man vädrar           sina       tankar,upplevelser och det man egentligen tycker,tänker och känner för varandra.      Så länge man gör det-så fungerar det,oavsett hur olika man är.      Man lär sig att ta hänsyn.Att förstå att olikheterna faktiskt kan bli till styrka.            Man anammar att man kan lära sig av varandras olikheter.      Att man kan tycka om någonting som är helt olikt sig självt.      Att det som är annorlunda faktiskt kan vara den ”missing peace”…      Det man minst tror sig behöva,som kanske visar sig vara det enda man egentligen       behöver…      tankarna slår gränslösa kullerbyttor.      och det är månne just då,som en bra ide,senare kan visa sig vara en riktigt kass       ide.      som det där med att överraska en mycket god vän,en fantastiskt kvinna med       en flaska vin.      noga övervägt,handen på hjärtat och i samklang med den högre makten;      -klarar jag detta?      om jag hade varit minsta tveksam så hade jag inte ens övervägt iden.      Vinet köptes och lades i en fin presentförpackning.      Jag hade försäkrat mig om att min vän var hemma och kunde ta emot den genast.      Japps,hon var på plats hemma,men kände sig något vissen  både fysiskt      medicinskt och då hänger psyket med på samma tumme ner…      -men då är det ju perfekt att häva i sig en flarra gött vin eller hur skränade jag i       andra änden av telefonluren!      (detta kunde jag göra eftersom jag vet att vinet inte dricks på det sättet där,och att      det max kommer att avnjutas högst ett litet glas och sedan korkas på igen.      tills nästa gång,som kan dröja tills vinet kan räknas som jävligt långt och längre       lagrat än vinets årgång i sig typ.      detta är ingenting som jag bara tror.Jag vet att det är så.      och anledningen till min säkerhet?      ifall någon promt behöver veta,så är det av medicinska skäl.Det borde räcka.            Till grejen hör att jag sa till sällskapet som var med,men stannade utanför bolaget       att;      -jag ger mig fan på att det blir nånting nu så att vinet måste hänga med hem,att           vännen plötsligt inte var hemma och kunde ta emot det eller nåt liknande.      Det hade varit så typiskt.      Gissa vad som händer?????      Jag hinner ut ifrån bolaget och ner på matbutiken under när jag får ett samtal.      -jag är på väg till akuten.      i det läget tänkte jag inte på vinet,jag tänkte på min vän.      på det hon går igenom.      och på hennes man såklart.      Vinet då?      Jaa.det fick ju såklart följa med mig hem.      Jag är en alkoholist.      Alla dagar i veckan.      Livet ut.      Jag kan dricka när jag vill,hur ofta jag vill.dygnet runt om jag önskar.      ingen har bakbundit mina händer och min mun.      jag kan-om jag vill.      Men jag vill inte.      Jag är tacksam för den insikten,om att jag inte vill.      Men jag vill ändå ha just detta färskt i mitt minne för alltid-      Att ha alkohol hemma-      det är ingenting som någonsin kommer att upprepas.            Jag vill vara ärlig med att säga att det är klart som fan att det drog i gång massor       i mig.      Ganska många ggr snuddade tanken vid just vinflaskan.      Och direkt förvandlades allting till sockersött fluff.      till å med min bufflige gubbe blev för fan sockersöt å fluffig.      till å med arga grannen verkade snäll när jag tänkte på henne.      mina ekonomiska problem var inga problem-de fanns inte ens.      Jag var inte ens fet,och inte blek,jag var inte ens ful på något sätt.      allting,förndrades till det bättre.      och detta bara av tanken.      Förövrigt så påverkade vinpavan inte mig mer än just så här.      Det var inget som förvånade mig.      eller störde mig.      Det är exakt så som det alltid kommer att göra,på samma förädiska sätt så      kommer beroendet alltid att förändra svart till vitt,en dålig ide blir perfekt istället,      ett problem är plötsligt inget problem ens.      och jag-jag kommer då aldrig ens att vara en alkis eller knarkis.      Ärlighet är viktigt för mig.      Livsviktigt faktiskt.      Om jag inte anammar ärligheten högst och som prio 1-      så kommer jag innan jag vet ordet av att dra den största lögnen någonsin.      ”jag är nog inte alkis” faktiskt…      eller      jag kan hantera alkohol…      osv osv osv.      Hursomhelst.      Jag ljuger inte.      Jag är ärlig och idag som alla andra dagar de senaste exakt 6 år,3 månader och 7       dagarna och har tagit mitt livs viktigaste beslut om total återhållsamhet utan       förbehåll för någonting,för min egen skull-En dag i taget-befriad från det sjukliga i         min beroendesjukdom-Och jag tog det beslutet med stolthet i dag.      Inte stolt över att ha kunnat förvara en vin pava hemma utan att ha trillat dit,      utan för att jag utan att tveka vet vad jag är.      vad jag alltid kommer att vara.      Ps.      (Kommer jag att köpa flera såna här presenter till min vän?Nix.      kommer jag att förvara alkohol hemma????      nix.      Beroendesjukdomen är slug som fan.      bjuder jag upp till dans-så kommer jag att förlora.      innan dansen börjat ens.      då spelar det ingen roll hur stark jag är i min vilja.      vad jag bestämt och önskar är då som bortblåst.      besten slukar mig med hull och hår.            Idag omfamnar jag det nya året,och        välkommnar överaskningar,medgångar,motgångar,bananskal och räkmackor.      Livet är livet.      jag är mitt uppe i det.      Det enda jag kan göra är att göra mitt bästa.      Vara den person som jag kan vara stolt över      göra gott för andra     och vara någon sorts förebild för mina barn.      framför allt en trygghet för dem.      Livet är livet-      ibland jävligt och tungt.     och däremellan helt ljuvligt underbart.     jag älskar livet,för häri finns vi.      så kom igen 2026-nu sparkar vi av oss tunga skor,skamrocken och kickar skiten     ur ångest och oro.     Jag välkommnar det nya med en sjuhelvetes massa kärlek.      Jag vänder andra kinden till och jag förlåter ev oförrätter.      jag släpper inte in harm.      och inte alkohol heller.      2025 blir året att minnas med ett leende.      Med glädje.Med uppförsbackar och branta stup.      vi klarade det.      det ljusa var starkare än det mörka.      OHANA betyder familj.      Jag älskar min familj.      2026 Välkommen  till oss.      Var beredd på knasiga upptåg.Diagnoser som får fnatt,start och broms,tvärnit och       full fart samtidigt.      2026-vi kommer att växa med uppgiften.      Vi kommer att lära oss massor.      om oss själva,om varandra och om våra medmänniskor.            Så bring it on.      Lets do it.      Låt oss göra allting som vi inte hann förra året.      Låt oss bli ännu starkare.      låt oss lyckas med det vi företar oss.      välkommen ett helt nytt kapitel i våra liv.      Låt kärleken spira,upplevelser upplevas,aha upplevelser som bländar och stärker       oss.      och inte att förglömma,      Tacksamheten över att att leva i frihet,      utan rus.      här och nu-oavsett hur det än är-      så älskar jag det.      //J