Vad gör du om någon i din närhet,kanske en arbetskamrat eller ditt barns kompis förälder osv-mår dåligt?

När man vet att personen mår riktigt dåligt,kanske befinner sig på botten av det ändlösa äckliga mörkret som vi benämner som psykisk ohälsa-Ställer du ändå frågan.

-hej,hur är det med dig i dag?

Kan jag göra någonting för dig?

Jag vet att många undviker att fråga.

Man liksom blundar för verkligheten på något sätt och man känner sig kanske för påflugen?

Nyfiken?

Jobbig?

Å så dyker den där klyschan kanske upp i huvudet som ett litet varnings-popup fönster i skallen…

-sköt ditt eget och lägg inte näsan i blöt…

Det finns inget rätt eller fel såklart.

alla situationer är olika,och detsamma gäller ju människor.

Alla reagerar inte på samma sätt…

Men föreställ dig att ditt liv har brakat åt helskotta.

du mår pyton,.Inte bara ett sånt där dåligt mående som drabbar oss alla ibland,utan föreställ dig att du trampar vatten i kvicksand.

Det är så det känns.

vad du än gör och hur du än gör-så sitter du fast.

på botten.

eller i skiten.

eller kanske både och…

Tänk dig att du vill skika rakt ut…hjälp mig.jag orkar inte mer.

du vill skrika på hjälp.

men får inte fram ett ord.

du tvivlar på din egen existens.

Vad är meningen med livet,

allt är förstört,och du orkar inte fortsätta att finnas till,du vill leva-men vet inte hur…

ensamhet.

verklig ensamhet.

du håller på att gå sönder,och du börjar att längta efter just det.

Du vet att alla runtomkring dig ser och märker hur du mår.

Men ingen säger något.

ingen säger något.

ingen frågar hur du mår.

ingen sträcker ut sin hjälpande hand.

alla vet och alla ser.

men ingen vågar knappt möta din trasiga sorgliga blick…

Hur skulle det kännas?

Hur länge skulle du orka stå ut i ditt mörker?

i ditt helvete?

i kvicksanden.

hur länge?

Vad är rätt att säga,och vad är fel?

Finns det överhuvudtaget något rätt eller fel?

Om man är uppriktigt orolig över någons mående-kan det då någonsin vara fel,att fråga,

-hej…jag ser att du inte mår så bra…

vill du snacka om det eller kan jag göra något för dig?

Personen som är i mörkrets klor kommer kanske inte att dra sin life story just där och då.

Att må psykiskt dåligt är fortfarande ,trots att det är 2026-förenat med så jävla mycket skam och skuld.

Precis som om man hade valt det sunkiga måendet på något sätt…faktiskt jag tvivlar på att det finns en enda människa som väljer det måendet.

rik eller fattig.Social eller socialt utslagen,tjock,smal,klok,korkad,oavsett vad så är psykisk ohälsa ingenting som drabbar ”sämre” människor.

Det är ett sjukdomstillstånd,och det definitivt ingenting som man låtsas vara drabbad av för att på något sätt dra fördel av det.

Att drabbas av psykisk ohälsa är ingen räkmacka kan jag lova dig.

snarare tvärtom.

psykiatrin är ett omtalat problem.

Det finns kanske vårdplatser-men då ingen personal.

eller tvärtom.

-varsågod,du hänger ju inte i repet,ännu-så du får en bussbiljett hem igen-i bästa fall.

annars får du bara pallra dig ut därifrån och ta dig hem på egen hand.

hur många människoliv har gått förlorade tack vare det här?

och hur många människoliv kan vi hjälpas åt att rädda-innan det är försent.?

Att rädda livet på någon kan faktiskt vara att inte blunda.

att inte låtsas om som om man vet och ser.

att rädda livet på en medmänniska kan vara några ynkiga ord som,

-hej…jag ser att du inte mår så bra…

Var inte en fegis och göm dig bakom orden som kan kännas för besvärliga…

var inte så feg och göm dig bakom fasaden och charaderna om att ingen ser.Ingen vet.Ingen törs…

Var en respektfull medmänniska,var stark och våga se.

Våga visa att du finns där.

våga bry dig.

Det kan rädda liv!!!