Vad gör man när saker och ting går emot en?

gång på gång,små saker men ändå…

Små vardags bagateller som vi alla drabbas av då och då.

För de flesta går de obemärkt förbi.

som att borsta av snön från axeln,och vips så är det borta.

Men för en del,är just de där vardags bagatellerna svåra att borsta av sig.

de hör liksom det nya friskare livet till.

ett liv utan droger.

alkohol.

förnedring

och ansvarslöshet.

att ta det stora klivet från allt skit och på något sätt börja om att leva igen är inte alltid så lätt.

ensamheten kommer smygande och kanske ångest.

skuldkänslor och en fruktansvärd skam.

vad gör man i det läget?

vad i helvete ska man ta sig till när man plötsligt inte kan stoppa huvudet i sanden och inte ”se” det?

att missbruka betyder oxå att fly.

att fly från känslor.

vända ryggen till sådant som är för känsligt.

vad gör man när man står där på knäsvaga ben och det ena avlöser det andra?

känslor som gör att man knappt kan andas.

en skuld känsla som är blytung.

man gråter inombords.

men man har fan glömt hur man gråter på riktigt.

tankarna snurrar i huvudet och rastlösheten har ett stadigt grepp om en…

man börjar bli otålig.

det känns så i allafall.

fast otålig är egentligen ett annat namn för ÖMTÅLIG.

just detta dilemma,är ofta en av anledningarna som många återfall bygger på.

man står inte ut med allt som känns.

som plågar.

”stanna kvar i känslan” gapar terapeuten…

gör det själv för fan (tänkte i allafall jag…)

löjigt?

ja,men jag visste inget annat.

Hur i helvete ska jag fejsa allting och överleva???

jag kommer att gå sönder…

det känndes verkligen så.

som pricken över iet omsluter den tommaste och vidrigaste känslan av ensamhet.

man har gjort bort sig överallt.

hos alla.

kanske lurat och bedragit de som egntligen betyder allra mest.

svikit sin familj.sina barn.

det är ganska svårt att stanna kvar i den känslan nykter och drogfri kan jag lova.

och att vara hoppfull,ja….inget är enkelt.

att bli substansfri är tämligen enkelt JÄMNFÖRT med att leva ett rusfritt liv.

den 25 jan har jag varit nykter & drogfri i exakt 6år och 4 månader.

jag ler.

och jag sträcker lite på mig,inte för mycket och inte för att hävda mig.

utan tillräckligt för att jag är stolt.

och tacksam.

jag är stolt över att jag tog mod till migoch vågade ta emot hjälp.

jag är för evigt tacksam till alla som fanns där för mig och fortfarande finns.

utan de två tingen(att få hjälp och ta emot den)hade jag antagligen inte suttit här,mitt emot min tonåring och softat en lördags kväll som idag.

vi var  och bowlade idag ,och till vår förvåning så förlorade jag (igen…)

men jag är en god förlorare och bjussade på en varsinn läsk efteråt.

förövrigt så är jag uppenbart en god förlorare endast i bowling.Alla andra spel och tävlingar är jag ett monster.Jag uppför mig illa,säger fula saker,bankar sönder tex badmintonracketar osv osv. men jag jobbar på att bli bättre.

en bättre förlorare,eller hellre en vinnare varje gång…hihi.)

känslohantering är någonting som jag anser att skolan skulle kunna lära ut.

det borde på något sätt finnas med i läroplanen tycker jag.

att lära sig sina egna känslor.

att lära sig bemöta andra och deras känslor.

att agera tillsamans.

att lära sig vara respektfulla.

ärliga.

omtänksamma och tacksamma.

det är en bra början i allafall.

om du har tagit ditt livs viktigaste beslut om att vara substansfri,att du vill leva nyktert och drogfritt-Det är okej att vara skraj

det är okej att känslorna åker berg och dalbana.och det är okej att känna sig liten och svag.

men du behöver aldrig vara ensam.

vi är många många många som gladeligt är med dig på denna resa.

vi har varit precis som du.

vi har kännt som du.

tvekat som du.

vi finns här.

glöm aldrig det.

jag vet,det är pinsamt att plötsligt ringa någon och säga;

-hej…..jag mår skit.jag är lessen….osv.

men tänk istället;

vad är värst?

att ”göra bort sig en gång och ringa ett pinsamt samtal ELLER att ta återfall?

ett återfall som kanske blir ditt sista.

faktum är att det är med livet som insats som vi knarkar.

varje gång kan vara den absolut sista.och en överdos som du ej kan räddas ifrån.

så,tveka aldrig.

vi finns här.