Tidig morgon på resande ’fot’.

Tid att samla tankarna och förhoppningsvis få sätta punkt för tankar och funderingar som hittills varit endast påtänkta.

Idag är dagen vi väntar på och eftersökt i flera år.

Att stå på väntelista till bup har pågått i närmare 2 år.

Men som sagt,nu är väntetiden över och vi har genomgått en npf utredning.

(Vi?nej barnet har genomgått den)

Efter att första telefonmötet/intervjuv på lite över två timmar med oss föräldrar och vääääääääldigt många frågor)så har utredningen gått fort.

Inte oroväckande fort utan behagligt fort.

Capio Örebro gav från start ett tryggt och bra bemötande.

Framförallt så jobbade barnet på i rasande fart(och aningen dess motsats med de tråkiga och besvärliga testerna/uppgifterna.

Täta besök med fullt fokus på att lägga lillkillens puzzelbit på plats har det varit,men utan att kännas att hallååå vi är så stressade så vi behöver skynda på!

Tacksam över det!

I dag kommer besöket bestå av att låta oss ta del av vad utredningen kommit fram till.

Och framför allt:

Vad gör vi nu?

Vem gör vad?

Vad behövs?

Vem behövs,och i vilka lägen?

Många tankar hos lillkillen nu.

Lite oro.

För fortfarande är npf lite black list(mycket skam ,dålig självkänsla,mycket tro,hopp och misslyckande )

Fortfarande men ju mer samhället informerar och lyfter detta-desto bättre för den som inte har det och absolut för dem som har!

/ J.N