Två ljus on en kopp java.

I natt kan jag lätt säga, hala jag var en katastrof i natt, kramp från magen och ner till tårna, sedan sorgen som gör så jävla ont, att en av dom finaste personer, som jag känner, ska behöva lida, inte bara han, utan alla som är runt honom.

En person som skulle kunna ha 30 år framför sig, har kanske nu, svårt att säga??

Han stöttade mig för tio år sedan, kom in på fika, han var sig själv, det var så skönt, för den personen som satt framför honom, var helt jävla sönder, jag var som en zombi, men den här personen, fick mig att skratta!!!!

Här gnäller jag om min dödliga sjukdom, sitter och tycker synd om mig själv, men tar jag inte det där första glaset, då funkar det för mig, men den som har den där jävla cancern, kan bara hoppas, tills dödsdomen kommer.

Nu ska jag åka på mitt AA möte, som ska få mig att tömma, allt som är tungt.

En tanke som finns i mig, livet är fan inte rättvist!!!!!

Jag försökte korta av mitt jordeliv, och jag har fortfarande önskan att få försvinna!!!

Min vän har massor av liv i sig, men han får inte vara kvar, varför, varför??

Stannar där!!

Kram!