När det var min tur att dela i går på mötet, så var det första gången jag sa, Jan alkoholist, en lyckliga alkoholist!!

Jag har fan inte sagt lycklig på ett enda möte, i mina 10 bast, på AA möten!!

När vi ska åka hem från Kristinehamn, när jag kramar Lovisa, säger till henne, jag är otroligt stolt över dig!!!!

Så säger hon som svar, morfar, jag är stolt över dig också!!!

Jag kan bara säga, dom orden knockade mig fullständigt!!!

Okej! hur känns det idag då??

Det blir otroligt stimmigt, det är just den delen jag märker just nu, är trött, plus att det susar i huvudet, mer än vanligt.

Finns inget sug, rutinerna är gjorda, morgon toan är avklarad, sitter här med min java, funderar verkligen, hur känns det just nu???

I min dagliga bok, står det, ” friheten att vara mig själv” stämmer det på mig?

Jag tror personligen, det är just det här, som mina 1000 masker kommer in i bilden, det är just det här, som jag arbetar med varje dag.

Jag är stolt över mitt arbete, med mig själv, det går inte fort, men det vet jag ju, om jag vill fortsätta min resa, så kommer det gå några steg framåt, men jag får också räkna med, något steg bakåt, men tror jag på mitt arbete, så fixar jag mitt liv.

Den här sidan heter ju fly inte, den är till oss, som flytt med alkoholen/droger, så fort det tagit emot lite grann.

Jag vill inte fly, jag vill inte vika mig, utan jag vill stå rakryggad, för det jag gjort, och för den riktning jag har med mitt liv, just nu!!!

Många tävlar i, hur fort man kan bli nykter!!!

Men att bli nykter, är ingen tävling, men det är en personlig bragd, att gå hela vägen!

Min väg, med många med mig, vet ju, vägen är inte spjutrak, det är lite svängigt, det är lite backigt och gropigt, det är bara så, det så det varit för mig, så här långt!!

Jag kan se, min resa har varit till stora del, mitten av vägen, men vid flera tillfällen, har jag tappat fokus, då har faran funnits där, tappat mitten, glidit ut mot dikena!!

Men med nycklarna jag har, mötena jag går på, så kommer jag in mot mitten, och min egen säkerhet.

Jag har min tio års medalj vid min sida, den följer mig överallt, den är min trygghet, den bevisar för mig själv, vad blod – svett och tårar, givit mig, så här långt!!

Men en medalj som heter 24h. är lika viktig som min 10 års medalj.

Är olyckan framme, så faller vi lika hårt!!!

Att få dela ut 24h medaljen är en fantastisk känsla, för mig!!

Men jag kan se, den glädjen i ögonen på nykomlingen, när första medaljen når hens hand, och en varm kram som ett bevis på stöd och trygghet!!!

Nu ska jag gå ut på tomten en stund!!!!

Ta det lugnt, allt måste ta sin tid !!!!