I min fantasi är alla högtider en perfekt sammanslutning även för mig.
Man binder blomkransar som blir bedårande vackra,och man skrattar och till och med de gula nikotin tänderna är bländvita i denna fantasi.
Så tjusigt och underbart är det.
MEN handen på hjärtat.
Jag blir uppstressad.
Jag har för höga krav på mig själv.
Och förväntningar,gshhhh det är liksom roten ur det onda och den röda tråden.
Plussa på tider att passa,mitt kontrollbehov och framför allt att ligga steget före-oavsett vad)
Jag vet allt detta.
Och jag lovade mig själv igen att inte gå i fällan.
Och vips så var det gjort!
Midsommarens stress är att jämnföra med minus på kontot.
Det ger samma ångest from hell.
Men tack och lov så fanns det glada barn i sällskapet-och det minsann det är det vackraste som finns.
Ett barn som leker.
Skrattar.
Tramsar.
Härjar och som en del uttrycker det”(stör”)MEN
Säg mig..
Ett liv utan glada barn?
Utan störande små tjatiga godis monster med blodsocker som åker upp och lika fort ner igen en dag som denna-och alla andra dagar före det och efter?!
Glad midsommar .