Det har legat på lur länge.

Men nu har jag gjort det.

Jag har kastat in handduken och noga övervägt detta val.

Det är ingen flykt.

Ingen rädsla .

Saker och ting förändras. Även jag.

Jag har lätt för att ge andra råd både goda och sura det beror helt och hållet på. Jag brukar ha lätt för att vägleda människor åt vad som verkar vara det bästa för dem. Att hjälpa sig själv Är lättare än sagt och gjort. Men nu har jag definitivt lyckats göra det i alla fall. Jag har beslutat att avsluta mina studier eller rättare sagt sätta den på paus ett tag. Jag tror det fortfarande att jag kan klara av hela utbildningen till slut. Och att jag kommer kunna titulera mig som just undersköterska så småningom. Men just nu under rådande omständigheter kastar jag in handduken. Just nu finns det bara en sak att göra för mig och det att ta väl hand om mig. Jag vet vart min läkning finns och jag vet vart den platsen är platsen är jag känner mig som hemma när jag känner mig fri kärleksfull, omtänksam och lycklig förbaskatlycklig faktiskt Till och med. naturligtvis känns det vemodigt och ledsamt och lite grand som ett misslyckande att inte fullfölja nu. Men å andra sidan så är inte konsekvenserna som följer och redan är värt det för 0,05 kr. jag vet att det här är rätt beslut. Det känns i hela kroppen. Plötsligt känner jag mig så mycket mindre stressad och pressad eller Manglad om man hellre vill uttrycka det så. Jag väljer att lyssna på min kropp för den talar Sitttydliga språk.

Bara en idiot skulle göra någonting annat. Så jag tänker acceptera att jag inte nådde upp till de Målen som jag hade. Jag tänker se det  som det är. Det är ingen förlust och inget nederlag. Det finns ingen skam. Det finns ingen förlorare. Det finns ingen värdelös korkad person som ger upp bara för att det går uppåt och är trögt. Svårt och segt för att inte tala om rent utsagt omöjligt.

Men det finns väldigt mycket kärlek, inre frid, glädje,och livskvalitet. Det finns möjlighet att reparera sig. Att få läka i lugn och ro. Det kommer att göra mig gott det vet jag och när det gör mig gott så kommer också jag att göra mera gott för min omgivning, för mina nära och kära. Och jag hinner att dricka kaffe med gott sällskap utan att ha 1000 tankar på hur man ska fixa resten av dagen. Jag ser fram emot det och jag längtar efter att få fortsätta min rehabilitering och läkning på en plats där det är möjligt. Tack. J.