En rättighet att få vara den man är.

En lika stor och om möjligt Ännu viktigare rättighet  borde vara att få tillhöra också-oavsett.

Rätten att få vara den man är innebär inte att man därav slipper undan ex ansvar,eller att man kan få betee sig hur som helst.Att man uppför sig som man vill,att man i princip kan göra och vara som man vill-bara för att man har en rättighet att få vara sig själv…

Att få vara sig själv-och ändå bli accepterad,får tillhöra.Att man duger.Att man är värdig…

Mina tankar går till mobbning i skolor.

Jag har fortfarande så svårt att förstå hur det kan få fortgå?

Samhället har rusat fram i hejdundrande fart och nu kan man implantera andra djurs organ i människans för att överleva.Man kan skaffa sig en Ai vän.

Man kan operera om sin kropp så att den i princip blir oigenkännlig.Vi kan resa till månen och forskning av alla de slag har tagit ett jätteskutt framåt.

Allt har förändrats.

Men mobbningen den verkar vara bestående.

Det verkar vara någonting som ingen jävel rår på alls.

Alla vet att det förekommer.

Alla vet vem mobbaren/mobbarna är.

Alla vet vem mobboffret/offren är.

Men???

Varför gör det inget åt det?

Varför agerar ingen så att det upphör?

Lärare som vänder ryggen till och inte ser.

och så lärarna som faktiskt ser och hör allting-anmäler de?

Om inte-Varför inte?

Om de gör det-Vad händer?

Vad säger lagen om att vända ryggen till?

Vad säger lagen om en lärarkår tex som är tillsamans med eleverna hela dagarna men ändå inte ser?

Varför får det fortsätta???

Kan du föreställa dig hur det känns att tvinga sitt eget barn till skolan för att i sverige har vi skolplikt.

Tänk dig att tvinga ditt eget barn att gå till skolan och veta om att det kommer att få utstå mobbning en dag till.

Tänk dig att vara ett barn som mobbas i skolan.

Tänk dig att vara ett barn i mängden bland många andra men framför allt omgivna av sk trygga vuxna-Tänk dig att vara ett barn som mobbas dag efter dag efter dag…Tänk dig att vara det här barnet bland de sk Trygga vuxna som vet vad som försiggår,men inte gör något åt det.

Om jag var det barnet skulle jag tro att det var rätt åt mig att jag blev mobbad eftersom ingen vuxen gjorde något åt det.Det var mitt eget fel.så skulle jag tänka.

Och jag skulle tappa tron på att man alltid kan vända sig till en vuxen om man har det jobbigt.

jag skulle nog aldrig mera respektera en sk trygg vuxen om jag var det barnet.

jag skulle tappa tron på mänskligheten och på kärlek.Och till slut på livet.

Jag skulle ha svårt att lyda vuxna både då och senare i livet om jag var det barnet.

Varför skulle jag ens?

Om du är läraren som vänder ryggen till och blundar,Varför gör du det?

Och hur kan du överhuvudtaget göra det?

Om du är visselblåsaren som vägrar att blunda för mobbningen-vad händer när du visslar ditt alarm?

Till alla er som visste om mobbningen och utanförskapet på alla de ungar som till slut inte orkade och valde att avsluta sina plågsamma liv-NI ÄR MÖRDARE allihopa.

Tack vare er kunde det ske.

tack vare er kunde mobbningen få fortsätta och liv efter liv släcktes.

Det är tack vare er.

Det får aldrig mera hända.

aldrig mera.

Punkt slut.//J.N