En fröjdefull jul.

Vad betyder den meningen för dig?

Varje år så lovar jag mig själv att inte gripas av panik.

Jag lovar mig själv Och min närmaste familj att jag inte ska gå rakt i stress fällan.

Jag påminner mig själv om att julen faktiskt ska vara mysig.lugn.med massor av paket under granen och god mat som vars doft omfamnar hela hemmet och tankar på dieter är puts väck.karamell skålar lite här och där och så den obligatoriska alladin/paradis asken.

Och så förväntningarna som legat under ytan å puttrat.

Förväntansfulla barn.

Och föräldrar,släkt och vänner.

På julen ska alla vara glada.

Tålamodiga.

Lättsamma.

Lugna.

Skötsamma.

Oavsett vad-så ska man vara glad på jul.

Inget stress.

Bara glädje.

Vi har en tradition där jag bjuder på julfrukost.

Med proppfull frukost mage åker jag på möte i NA ELLER AA.

Sedan några timmar hemma,innan vi åker till min far på andra sidan sjön och där väntar julbordet som vi alla längtar efter.

Kalle anka.

Efterrätt.

Och så julklapps öppning.

Man kan känna hur luften vibrerar av förväntningar.

Några har hållit ihop sig de senaste dagarna och nu börjar det bli svårt.

Att vänta är det absolut svåraste för den som har tex adhd.

Tålamod är snäppet ännu värre.

Någon har svårigheter med förväntningar.

De behöver veta saker i förväg.

Och i förväg är inte alltid detsamma-

Ibland behövs några dagar att förbereda sig på.

Ibland ännu längre.

Och ibland ännu längre.

Och faktiskt så kan det fungera om man bara får veta straxt innan.

Det här är som rysk roulette.

Jag minns år som jag försökt att få ihop en tillställning som jul som ska vara bra och passande för alla och en var av oss.

Tyvärr glömde jag då att räkna med allas egenheter.

Och det slutade många gånger med kaos.

I år tänker jag sänka kraven på oss allihopa.

Vad betyder julen för oss?

För mig?

För barnen?

Hur vill min far att julen ska vara?

Kan vi allihopa dra vårt strå till stacken och göra detta till en fröjdefull jul så att allihopa minns den här julen med ett leende?

Och utan att någon slår knut på sig själv?

Julen är barnens högtid.

Men det är även min.

Och din.

Och hela släktens.

Vänners.

Och våra medmänniskors.

Grannars.

Hemlösas.

Utslagnas.

Och de ensammas.

De ensammas….

Just det.

De ensammas,de som inte har någon att dela den här högtiden med.

De som inte har någon att ge ett enda paket till.

De ensamma som kanske blivit utstötta.

Utslagna och hemlösa.

Missbrukare.

Knäsvaga.

De som inte ser något annat än mörker.

De som är långt ner i de mörkaste mörker,vad betyder julen för dem?

Kan vi med gott samvete glufsa i oss julmat,godis och stänga av vårt medlidande en stund?

Man kan försöka göra skillnad på många sätt.

Stödja insamlingar som man vet fungerar och där hjälp faktiskt hamnar rätt.

Och man kan skriva ut på sociala medier om att man gjort en god jävla 

Jul gärning för någon i nöd.

Eller så kan man göra det utan att behöva få 100 likes och tummen upp.

Oavsett vad eller hur så är själva grejen att man ändå gör det.

Och att man gör det av rätt anledning.

Inte för att rättfärdiga sitt eget frosseri utan för att man vill hjälpa.

Vi kan inte förändras allas tillvaro,vi kanske inte kan förändra någons tillvaro ens.

Men vi kan göra skillnad.

Vi kan göra någonting.

Eller hur?

Jag önskar att jag slapp se hur människor tittar snett på människor som är socialt utstötta.

Jag vet att människor helst byter sida på trottoaren för att slippa möta avskummen.

Vi vet allihopa att det är så.

Jag klandrar dem inte.

Jag kan inte heller avgöra om de gör rätt eller fel,

Men jag reagerar jävligt starkt på när man får se på sociala medier att samma person har gjort julens goda gärning och skänkt någonting,gjort någonting som de stoltserar med.

Öh…

Men varför spottade du nyss efter den där knarkarkaren eller suputen på bänken?

Varför tog du en omväg för att slippa möta på trottoaren?

Varför tittade du bort ?

Och varför i helvete kommer det upp i flödet att du nu visar upp att du minsann gjort skillnad för en medmänniska?

Det är lågt.

Fruktansvärt lågt.

Och det har ingenting med medmänsklighet att göra.

Det handlar enbart om att du är en liten parasit.

Gör skillnad.

Men varför behöver man stoltsera med det?

Hursomhelst och nog om det.

Jag ska försöka vara en storslagen människa den här julen.

Storslagen?

Japp.

Jag tänker sänka kraven.

Jag tänker ta hänsyn till våra egenheter.

Kanske öppnar vi alla paket på morgonen.

Kanske värmen jag panpizzor åt dem som hellre vill ha det.

Julen är barnens högtid.

Men det är även min.

Och din.

Och alla andras.Att vara storslagen betyder för mig att alla får möjlighet att minnas den här tiden med ett leende och en go känsla i magen.Man behöver inte ha kläder som skaver bara för att det ska vara så…Herregud, klä dig i det du vill och som du trivs i? Tillåt billys panpizzor eller donken meal om någon hellre önskar det. Vara storslagen är inget storslaget i sig. Det betyder att ta hänsyn bara. Att göra så gott man kan. Det räcker. Och är fullt tillräckligt!