Kära Dagbok…jag är osams med mitt fysiska jag,min kropp står just nu för allting som är under all kritik i mitt liv.

Vad jag än gör så slår den bakut.Men som de lärde säger;Håll ut det blir bättre…

Varenda gång de säger det till mig så undrar jag i mitt stilla sinne;öh jo.jag har inget annat val väl?

Vad kan jag göra förutom att just hålla ut?

bara lägga mig ner-och ligga kvar.?skita i att gå upp.skita i att leva eller vad?

Så jodå.jag håller ut.Och jag har full tillit till att de lärde,faktiskt har helt rätt när de säger att det kommer att bli bättre!

Jag ska försöka att vara snäll mot min överkörda,mosade ofungerande kropp jävel idag.Det kommer att bli bättre.

Jag håller ut.

Faktiskt så kunde det ha varit så mycket värre-och med den tanken tänkt så borde jag nästan skämmas över hur självömkande jag är…

Jag kan ju för fan fortfarande röra på mig.

Jag kan gå.

Jag kan.

Och jag ska inte gnälla mera.

Punkt slut för det.

Söndag betyder ju vilodag.

Vilodag?

Det är en dag som vilken annan,sysslor som behöver göras osv.

Möjligtvis att man kan ta det lite lugnare?

(går det ens förresten?)

Vilodagen är för dem som jobbat och slitigt hela veckan-

Det har jag faktiskt gjort.

så-välkommen vilodag.