Idag var jag tvungen att ta hjälp av sambon, för morgonpromenaden med vargen, så tacksam!!

Lacke och jag tog en lite längre promenad, än vad vi brukar, det fick jag betala i natt, och just nu!!

Natten har varit ett rent helvete, med en kropp som värker, men också drömmar som fortfarande sitter fast i min hjärnstam.

Än en gång har mitt före detta arbete, en otrolig ångest som sitter kvar i mig fortfarande.

Tänk er själva, vi på lastbryggan arbeta i en tidspress, lasta av containers ned paket, lasta upp i gång ordning först på lastbryggan, sedan in i lastutrymmet på bilen, det tar sin tid!!

Det som då gäller mig, är hela den här processen, att arbeta hårt, men ändå inte få ett dugg gjort, är en mardröm i sig.

På slutet i min karriär på lastbryggan, var det fan så, det hände absolut ingenting, alla var klara med att ha lastat bilen, men jag fick det inte att stämma, samarbetet mellan hjärnan som ska organisera färdvägen, och resten av kroppen, som ska lasta paketen i ordning, så som man gör!!

När en kroppsdel inte funkar, typ hjärnan, då är det kört!!!!

För mig var det så, hjärnan som spelade mig en sprätt, jag la min färdväg helt fel, det som ska vara sist fört, allts helt åt helvete..

Ofta ringde telefonen ute på turen, kan jag hämta mina paket hos dig?

Naturligtvis kan du det!

Ett paket med en mobiltelefon, kunden står och väntar på mig, där vi kom överens, kunden är glad!!!!

Jag öppnar dörren till skåpet, ser inte paketet som ligger mitt framför ögonen på mig, kunden tror ju, driver du med mig Pålle??

Jag bara skrattar, svarar inte, tur att namnet stod på paketet, för jag kom inte på vad kunden heter, men det fixade sig, till kundens stora lycka, massor av beröm till oss chaufförer, skönt det var/är vi/dom värda!!!!

Allt det här som var på slutet av min karriär som chaufför, var fruktansvärd, inget stämde, inte ens att gå nerför trappor funkade inte, det här dyker upp som en mardröm på nätterna, skönt att vakna, det var bara en dröm!!!!!

En vän till mig, som dog i cancer tidigare i år, som gjorde fruktansvärt år, han var en otrolig person, vi var inte överens om allt, men vi var vänner, det som är viktigast.

I natt kom en sådan dröm, som är jävligt verklig, helt plötsligt är han i mitt rum, ville bara hälsa på dig, snacka fotboll, nu när Gunners leder!!!

Du ska veta, jag väntar på att vi ses över en kopp kaffe snart!!!!!

Men nu måste jag dra i väg till mitt, typiskt om Gunners går och vinner ligan nu, när jag inte får vara med och fira, pojkarna får fira åt mig med!!!

När dagen kommer, då ses vi!!!!!!!!

Saknar dig vännen!!!