Att hitta nya vägar, hitta nya intressen, men allt kan ju inte komma med en gång.
Just nu är jag i en period, där tröttheten tagit ett stadigt grepp om mig, kvittar hur mycket jag sover, så längtar jag efter sängen.
Men det finns nog som med allt annat, en rimlig förklaring, men vad vet jag inte.
Att hitta nya vägar, våga ta steget ut i den stora världen, med en kropp fri från både alkohol och droger, är inte det lättaste.
Själv har jag inga större problem. med att någon vänder sig om och viskar, det är ju han alkisen.
Men jag har vänner, som personer pratar skit, för det som har varit, men vet inte hur det är nu, det gör mig så förbannad!!
Så! hur lätt är det att hitta nya vägar, i ett samhälle som bara är för dom personer, som dricker på helgerna???
Vi pratar om utanförskap, problem boende med mera, då pratar vi oftast om människor som sökt sig till vårat land, men vi har också våra egna, som lever i utanförskap, men här är det riktigt tyst, eller???
Men att byta ett meningslöst liv, med ett liv som kan betala hyran och mat, det låter väll inte så svårt??
Men ofta har dom här människorna stora skulder hos kronofogden, man lever precis på gränsen, det är absolut ingen lek!!!
Men i det här, ska du läsa in betyg, här kör det i hop sig, vad ska man betala hyran med, luft eller vad??
Det lilla problemet här heter samhället, socialtjänsten, försäkringskassan, som kan fatta hårresande beslut, som gör att du inte kan plugga, det kommer inte in någon deg, allt blir bara en jävla soppa, risken att kastas ut på vägen, finns där hela tiden, och då är det barn inblandade.
Jag tror personligen, det här är troligen kampen med stöd, som får människor att falla tillbaka, på den falska vägen!!
Tack för i dag!!
