Jag är en av många alkoholister, som tycker att en medalj, eller nyckelring med dagar, månader och år, är otroligt viktig att få, ett bevis för mig själv, att jag klarat nykterhetens svåra stunder, och glädjens stunder!!

Jag har haft, och har fortfarande tuffa stunder, konstigt vore det annars!!

Jag lever i den stund jag är just nu, skenar inte i väg, efter tankar som gäller morgondagen, då är jag snart i mitt gamla jag igen

Följer jag mina rutiner, som innehåller min bön, så fixar jag stunden, jag är i nu, lägger upp min dag som jag vill ha det, det viktiga först!!

Vill jag ha en stund av ensamhet, då tar jag tag i den stunden, lyssnar på en ljudbok, eller så ställer jag hjärnan på off, bara ligger raklång!!

Men för att komma till den situationen, jag är i nu, ensam hemma!!!

Hur fan funkar det för en alkoholist med svart bälte i drickande??

Någon sa!!

Ränderna går aldrig ur!!!

För över tio år sedan tillbaka, så hade jag haft garaget fullt med öl flak, för att täcka från i går till Söndag!!!!!

Någon har sagt till mig, det där kan inte stämma in på dig??

Jag vet hur jag var!!!

Hoppas att jag vet hur jag är nu!!!!!

Att se mina svagheter nykter, gör ju, att mitt arbeta med mig själv, är så jävla viktigt, för mig!!!

Skulle den slemmiga klumpen vakna till liv i mig, just nu, så måste jag döda honom med en gång, jag får inte vika ner mig, jag får inte ta bilen till city, precis där, har svinet sitt högkvarter!!!!

Lyssnar jag inte på min egen röst, då är jag körd, då är allt borta med vinden.

Ställer bara en enkel fråga till mig själv!!!

Varför ska jag fly????

Jag vet ju att någon följer mig, det gör mig otrolig stolt!!

Arbetet i AA, är ju att föra budskapet vidare!!!!

Livet i nykterheten, är ju livet som är värt att leva!!

Livet på flykt, är fan inget liv!!!