Jag orkar inte,

Men är långtifrån både slö eller lat.

Jag vill

Men så tar det bara stopp

-jag orkar inte.

Men är ändå inte varken trött

Eller lat.

Jag vet att det har snöat massor och att det är gnistrande vitt där ute.

Men det är kallt också.

Jävligt kallt.

’Säg nu inte:

-det finns inget dåligt väder,bara dåliga kläder…

(Om du inte hemskt gärna vill ha en magpumpare bara så där i all hast när du minst anar det?)

Det finns visst dåligt väder.

Och det finns faktiskt dåliga kläder också.

Och

Det finns människor som på något sätt inte står ut med kyla.

Inte för att de är förnämligt fisförnäma,eller för bortskämda.

Eller för lata och inte orkar bylsa på sig 20 lagers olika kläder.

-ull närmast kroppen”

(Jippie…förutsatt att huden överhuvudtaget tål det såklart.)

Men,friskt luft är ju viktigt.

Jo.jag vet det.

Och håller med.

Det är viktigt.

Viktigare än man tror.

Men hälsan då?

Hur viktig är den?

Välj bara ett alternativ.

Hälsa eller frisk luft?

Jag vet att det ena ger det andra.

Men,om det mot förmodan ändå krockar-

Välj bara det ena?

Gå ut i friska luften(läs iskallt)

Och njut av kylan(läs frisk luft)

Gå sedan in igen och 

Utan att vänta på,och utan att längta på något enda sött och vis-

Så bli inte förvånad när hälsan rasar.

När den dunsar ner i fotknölarna.

När dina leder skriker aj som fan bara för att någon andades på dig.

När febern stiger och du känner igen varenda jävla liten ynka signal.

Jaha.

Så var det dax igen.

Sjuk.

Eller lat?

Eller kanske sjukligt lat?

Bara du vet hur det ligger till.

Men ingen,inte ens du själv vet varför.

Ditt nervsystem är helt utflippat.

Ditt immunförsvar är som en trotsig envis tonåring.(eller tre-åring)

Dvs.det bestämmer själv.

Och ingen eller ingenting kan påverka det till något annat.

Det gör som det vill.

Och det gör det i ren protest.

Upproriskt.

Egoistiskt och helt utan konsekvenstänk.

Naturligtvis blir valen omöjliga att tyda,att förstå och tyvärr orubbliga.

Sagt är sagt och gjort är gjort.

Lagt kort ligger och punkt slut för fan.

Det är som det är helt enkelt.

Till en början så sprattlar man alltid emot.

Man försöker att vinna.

Man försöker att byta ut den trasiga proppen genom att bara trycka dit en ny.

Fast utan resultat.

Det funkar inte ändå.

Varför inte?

Öhum.

Har du sett att hela proppskåpet är trasigt?

Aha.

Om hela skiten är kaputt-

Då hjälper det ju inte att bara byta en propp.

Så är det ungefär

Att ha en självstyrande nervsystem.

Ett trotsigt proppskåp.

Det borde förklara allt på något sätt?

Vad man vill göra och vad man kan göra stämmer inte alls överens om vad man bör göra.

Så vad bör man göra?

Det vet ingen.

Tyvärr.

Vad kan man göra då?

Det vet ingen heller.

Tyvärr.

Men vad gör man då?

Ja.

Vad gör man inte?

Man provar allt.

I rasande Tempo

Tills man fattar att högt tempo inte är optimalt.

Man saktar ner och motorbromsar kroppen men upptäcker ganska snabbt att inte det heller är vidare värst optimalt.

Det kostar mer än det smakar typ.

Man försöker att förståsigpå.

Att acceptera.

Respektera.

Men vad i helvete,fungera för fan kroppshelvete.

Moment 22.

Ändlösa jävla onda cirkel.

Så blir man trotsig så det förslår sig.

Okej.

Man gör allting tvärtom.

Allt man inte borde göra det gör man.

Eftersom det inte fungerar att göra det som tidigare varit bra och rätt.)

Och nej.

Det fungerade visst inte heller.

Vad man än gör,eller inte gör-det spelar ingen roll.

Det som fungerade i går kanske inte alls fungerar idag.

Hur vet man?

Det är ju det man aldrig vet.

Pröva sig fram?

Öh…

Javisst.

Men ha med i beräkningen att du är kaputt den kommande veckan efter försöket.

Så okej.

Jag är en latmask.

Om det är lättare för dig att acceptera att jag fortfarande ligger nerbäddad när du kommer hem från ditt heltids jobb.

Såklart att det är av slöhet som jag ligger här.

Vad annars liksom?

Ja vad annars???///

Ps.

Var en storslagen människa idag.

Döm ingen.

Inte ens dig själv.ds