Det gör fortfarande så otroligt jävla ont, du finns inte, du skickar inte ett sms, är hos dig om tio minuter!!!

Det här är en detalj, som helt plötsligt, bara tog slut.

Det är ett fint minne, men så jävla tungt att inte få det där sms meddelandet, från dig igen.

Det är ju mer än tio år sedan, vi arbetade tillsammans, du var utan tvekan den lugnaste medarbetaren jag någonsin haft, men också den som är den mest glömskaste, som någonsin varit i min närhet.

Det som sitter fast i minnet, är gången du inte kom till arbetet, Måndag efter semestern, vi på chaufför laget var en kort, vem ska jobba i dag då??

Bossen påpekade, det är Lessie som fattas!!!

Han ringer upp Lessie, ställer den frågan som var relevant just då, sover du??

Svar NEJ!! hur så??

Vi väntar på dig!!

Varför då?

Jag har ju semester, och är med pojkarna i Norrland!!!!

Inte den här veckan, du börjar arbeta idag!!

Men det löste sig, Lessie blev kvar en vecka i Norrland.

Just då höll vi på att svimma, men allt löstes till slut!!

Det är lätt, att bara se positiva saker, om en kamrat som lämnat oss, men jag har inget ont att säga om dig Lessie!!!

Jo ett!! du höll på fel lag!!!

Just det här käftandet kommer också bli en stor saknad!!!!!

Tack för jag fick vara din arbetskamrat och vän i så många år!!!

Jag kommer aldrig att glömma dig!!!!!

Kram!!!