Det pratades om föräldrar som tagit sitt liv, hur det skadar personerna, som är barn i en suicide familj!!

Det här är något, som är så tabu, ingen vill prata om det här ämnet, varför vill någon dö i förtid???

Finns det något riktigt svar??

Räcker det med psykisk ohälsa??

För min del var det alkoholen, som vred om skallen på mig, men räcker det som orsak???

Var det bara så, jag hade allt, men ingenting ändå???

Men hur känns det då i den stunden, när alla sinnen ska släckas??

Några duktiga inom sjukvården, talade om för mig, precis hur det var, hur jag kände, för det har man nog läst, i fina böcker, på fina skolor, jag hade planerat det här, inget annat fanns på kartan.

Tänk att sitta med mig, som misslyckats ta mitt liv, tala om för mig, hur jag tänkte, och att jag inte ville dö.

Det har snart gått 11 år, när något händer i mig, som absolut är fruktansvärt, min kropp reagerar just nu, på mina tankar, på en återblick i ett facit, som jag inte är stolt över.

Men hade haft riktiga skit månader, allt var så tungt, jag hade hoppat av fotbollen, alkoholen var det som gällde, det var ett slitsamt och fruktansvärt tufft, hade om sanningen ska fram, ett ben ute i kylan.

Måndag morgon! solen letar sig in i sovrummet, på något sätt, det är något som inte stämmer, min kropp känns värker inte, sinnet är lätt, jävlar vad gött att åka till arbetet!!!

Jag som kravlat med lera ända upp till hakan, flyger in till kompisarna, busade mer än vanligt, livet bara lekte, allt var bara så otroligt skönt, första riktiga vårdagen, livet är till för att levas glatt!!!!

Var lite paket den där dagen, jag kommer sitta på altanen med Taxen Selma, käka maten ute i det fria, kan man vara lyckligare???

Nu blev det öl till maten, öl efter maten, PLÖTSLIGT HÄNDER NÅGOT I MITT HUVUD!!!!

Jag lever precis som i ett vacuum, jag hör inte musiken, jag har orden NU FÅR DET VARA NOG, dunkande i skallen, det är en otäck känsla, håller jag på att bli galen, vad fan händer??

Selma måste ut och rastas, ska fixa matlåda till sambon!!!

Sedan är vad jag tror själv, nu måste jag bara få tyst på rösten som skriker i mitt huvud, NU FÅR DET VARA NOG!!!!!!

Jag tar fram en hela whisky som då blir en bonus till min sex öl, så plockar jag fram alla tabletter vi har hemma, lägger upp dom på dator bordet, en näve tabletter, ett glas whisky, så där håller jag på, ända tills kroppen protesterar, där jag kräks en svart sörja, över golvet i lilla toan, sedan fortsätter jag tills tabletterna är slut.

Jag är säker på en sak, om jag inte hade kräks upp så mycket, då hade nog mitt facit stannat där!!!!!!!

Nu vaknade jag på IVA i Karlskoga, totalt förvirrad och ledsen, med en röst som sa, trodde vi tappat dig Pålle!!!!

Efter att vaknat till den här rösten, som var så vänlig, så blev det massor av veckor, av katastrof, med förnedring, känsla av litenhet, känsla av något som katten släpat in, det var/är svensk sjukvård!!!

Att få höra, av någon välutbildad psykdoktor, du ville inte dö!!!!!

Du ska ut så fort som möjligt, i arbetslivet!!!!!!!

Nu var jag alldeles för dålig, för att nita den här översittaren, med sitt arbete, ska se till att inget händer, men när jag gick ut från akut psyk i Örebro, fanns funderingar på att fixa något, dra en överdos, slippa den här jävla världen!!

Jag fick hjälp av proffs på Tellus i Karlskoga, som förstod hur illa det var med mig, hur när jag var att förlora min extra match i livet!!!

Utan dom här personerna, hade jag legat i en grav nu, det är jag säker på!!!

För sjukvården hade bara tablett lösningar, inga samtal, bara ut i verkligheten och jobba, jobba!!!!

Jag tror tyvärr, att båda barnen har tagit ordentligt med stryk, det är ju absolut inget jag är stolt över, men som jag skrev, så är det snart 11 år, men varje gång jag får höra, om hur sjukvården behandlar oss suicid kandidater, blir jag bara så förbannad!!!!

Jag hade tur, en läkare och en kurator förstod, han måste få en riktig hjälp, annars går det åt helvete!!!

Det där var bara så fantastiskt, så otroligt stort, förstå sin begränsningar, dom räddade mig!!!!!!

Någon sa till mig, vi vill ju ha en sådan här politik, kan man stå upp, så kan man arbeta!!!!

Det här syns inte, ingen kan se på mig, nu mår han dåligt!!!

Men just nu mår jag bra!!

Just nu är jag stark!!!

Nu skrev jag bara om mina känslor, men dom som är anhöriga, åker ju naturligtvis med i den här fruktansvärda situationen, där oftast barnen tar en fruktansvärd stor smäll, i saknad och sorgen!!

Men det här gäller ju naturligtvis sambon och fruar!!!

Min sambo fick hjälp med samtal, otroligt fort!!

Företaget reagerade otroligt snabbt, bara att tacka!!!!!!

Säg inte!!

DET HÄR KOMMER ALDRIG ATT HÄNDA MIG !!!