Visst är det så,att det mesta smakar bättre utomhus?

En kopp kaffe i plastmugg ute i solen?

Oslagbart & ett fantastiskt sätt att börja sin dag.

Att drömma sig bort och kanske sätta punkt för åtminstonde någon av alla påtänkta tankar som inte hunnit bli något annat än just påtänkta ännu.Men prognosen är god,mycket god till och med att någon av dem får ett värdigt avslut (och att jag får lite mindre att grubbla över)))

Ordet Solskenshistoria dyker upp i mitt huvud-och jag kommer på mig själv med att fnysa åt tanken.Solskenshistoria…

Livet?

Nja.Det vore magstarkt och lögnaktigt att påstå att livet förr var en solskenshistoria.

Jag som tonåring var långt ifrån en solskenshistoria.

Och  även om jag tyckte att alkoholen,tabletterna och amfetaminet gjorde mig till en mer behaglig och bättre person som lämnade solfniss och glädje vart än jag satte mina fötter-Så var just det där den allra största lögnen genom tiderna tyvärr.

Med åren byttes den lögnen ut mot -Jag har kontroll.Jag vet vad jag gör.Jag är inte fast i skiten….nej..Jag är inte alkoholist.Och nej.Jag är ingen benzo torsk.

Inte ens när jag ringde hem till en läkare på kvällstid och mitt i natten någon enstaka gång,för att få nytt recept-inte ens då var jag fast i skiten…Om samhället bara kunde låta mig vara ifred och sköta mitt eget liv-så skulle allt bli mycket bättre.

Dvs.Om jag kunde få supa och droga ner mig hur mycket jag ville för att jag var fast i skiten och inte längre kunde hantera varesig drogerna eller mig själv)

Men jag var fan i mig ingen alkis.

Ingen pundare heller.

Jag intalade mig i många år att jag enbart självmedicinerade.

Jag självmedicinerade mot panik ångest.social fobi.trauman.mm.

Alkohol fungerade bra mot allt det där.

Och när alkoholen hade gjort sitt så var benzo perfekt att landa med.Och när jag hade landat klart så var det dax att flyga högt upp i det blå igen.

Men jag hade fortfarande inga problem med droger.

Jag var ingen solskenshistoria då.

Snarare en förmörkelse.

I dag vet jag vad jag är.

Men det har tagit mig närmare trettio år.

Men i dag,är jag en alkoholist.En narkoman.

En beroende.

Men jag är nykter och drogfri i dag.

Tack gode gud för det!

Jag kanske inte är någon solskenshistoria i dag .Men jag är heller ingen förmörkelse!

Fånga dagen vetja.

och visa framfötterna för sjutton!/////

/ Gäst