Följer jag min egen väg?

Den här frågan är stor för mig, och min dagliga nykterhet.

Att vara på den här vägen, är att ta en dag i taget!!

Stå för vad jag står för, har ingen betydelse vad det rör sig om, för hur jag tycker, är otroligt viktigt för mig.

Jag har aldrig sagt, jag kommer aldrig att dricka igen, jag kan dricka precis när jag vill, men jag ska inte dricka, för det är inte bra för mig.

Våga stå för något som jag tycker är helt åt helvete, kanske får jag ovänner, men hellre det, än att vara en jävla nickedocka.

Många kanske tycker jag är ett jävla rövhål, men det får stå för dom personerna, inget som stör mig så mycket, kanske lite, men det är okej ändå.

Jag har ju valt den vägen, som många varnar mig för, när det gäller ett liv i nykterhet, jag har inte gjort 12 stegen, men egentligen har jag gjort den tusen gånger, men på mitt eget vis, det funkar för mig, men det är inte rätt, men för mig personligen är det rätt, det är huvudsaken.

Jag vet ju, jag får inte vara sponsor, jag ska inte hjälpa, för jag har ju inte (utbildningen) på papperet, jag har bara utbildningen privat.

Nu har jag ju brutit den här gyllene regeln i några år, att lyssna och ge förslag, på den vägen jag går, i mitten av dom båda dikena.

Själv har jag stöd, av personer som gått före i den hårda skolan, som jag har lyssnat på, och lyssnar på fortfarande.

Jag lyssnar inte på någon, som skramlar med böcker, som ska följas till minsta detalj, jag är bara sådan person, har alltid varit, och kommer alltid att vara.

Jag accepterar dom personer som har gjort 12 steg, läst alla böcker som finns, varför skulle jag inte???

Vi arbetar ju på samma väg, våran egen nykterhet!!!!!

Jag själv följer personer som fick mig nykter, med deras sätt, att komma igenom min skyddsvall, lyssna på dom personer, som har lång tid i nykterheten, akta dig för talibanerna, du ska ju kunna leva med ditt eget liv, så som du själv är, den person du är stolt över!!!!!!!!

Tack för dom orden!!!!!

Jag älskar er båda två!!!!!

MANCHESTER UNITED

Man United – Bilbao 4 – 1 ( 0 – 1 ) ( 7 – 1 )

1 – 1 Mount

2 – 1 Casemiro

3 – 1 Höjlund

4 – 1 Mount

United – Tottenham i final 21 Maj

Försök förstå

När min glädje över Lovisas moppe kort lagt sig, så är jag ju tvungen att komma med visdomsord!!!!

Men är hon som mig, så lyssnade hon, men gör vad hon själv tycker bäst.

Den här tjejen, betyder otroligt mycket för mig, på något sätt så klickar vi, som vänner.

Hon vet hela min svarta bakgrund, så jag tror, vill tro i alla fall, att hon lyssnar på, vad som finns i dom mörka rummen, att hon kan ringa mig, precis vilken tid på dygnet.

Jag står för, att prata med ungdomar, vad som händer både i kroppen, och utanför kroppen, när alkoholen och drogerna får chansen.

Att lova rikedomar, om ungdomarna låter bli alkoholen och drogerna, innan 18 bast, tycker jag är helt åt helvete, gör det ungdomarna starkare?

Okej! om jag säger, om du låter bli alkoholen och drogerna, fram till 18 bast, så kan jan vara med, och sponsra en liten del, till körkortet.

För att stå i mot alkoholen och drogerna, så måste du vara stark mentalt.

Veta att en tablett, spruta, kan vara det sista du tar i livet.

Vuxna som inte tror, att det kan hända sina egna ungdomar, har fel!!!!

Det kan hända precis vem som helst, en tablett, livet slut !!!

Någon säger, dricka några glas vin, kan ju inte skada?

Har ungdomen en svag gen, så kan hen känna, en otrolig känsla i kroppen, som är livsfarlig.

Många fixar det här, men allt för många åker dit, på stört!!

Jag personligen älskar öl och whisky. ( älskade )

Det gäller ju, starka och trygga ungdom fixar ofta det mesta, dom behöver inte fly.

Ungdomar som har gränser att hålla sig till, behöver fundera hur långt man kan gå.

Ungdomar som ska vara vuxna tidigt, utan gränser, dagarna går utan rutiner, lever jävligt farligt.

Om alla förstår, hur lätt det är, att åka med röven rakt ner i diket, kanske fler skulle ha respekt för alkoholen och drogerna.

Nu är det ju så, ingen vet ju, vem som åker dit, det kan jämföras med rysk roulette, vem får ta emot kulan??

När man har någon snubbe på teve, som pratar om fallande procent, när det gäller ungdomar och alkoholen, då blir ju dom flesta glada, äntligen har en generation förstått faran!!!!!

Men är det sant, kan det verkligen vara så??

Ja så kan det ju vara!!

Men har tabletterna och vitt pulver kanske tuberna med lustgas, röka marijuana, tagit över våra ungdomar??

Glöm inte, våra barn och ungdomar, går inte i repris!!!

En otroligt viktig dag

Om två timmar, ska jag och världens bästa dotterdotter in till Karlstad, det ska bli otroligt spännande.

Den här dagen känns viktig för mig också, att vara med och stötta, är viktigt för mig, kanske känner hon det, på ett bra sätt, vi fixar det här!!!!

När en sak dök upp i skallen i går, skulle 3,5 or kunna skada mig???

Då kommer en flash i skallen, för cirka 13 år sedan, höll jag upp i några månader, så kom det ett infall, jag åkte in på affären, köpte ett sex pack 3,5 or.

Första sväljen var himmelsk, men sedan kom besvikelsen, det var ju bara som vatten, kroppen reagerade inte.

Den enda som reagerade i mig, var den där jävla djävulssvulsten, som på en enda sekund skrek på mer!!!

I den här stunden var jag såld, jag var kidnappad igen, jag fick mina bojor, som visade mig, jag var slav under härskaren alkohol!!!

Jag vet hur jävla fort det går, den som inte tror på mig, säger jag bara, det är synd att ni inte tror på mig, men jag ber er, testa inte!!!!!

I boken ” Jag tycker det är tungt nu” så beskriver Karin sitt möte med vänner, på ett ställe med rättigheter, hur hon och sponsorn, kommer överens hur hon ska göra, blir det problem ring med en gång!!!!!

Alla vännerna har redan fått in sina glas med vin, när hon kommer in i lokalen.

Karin beställer in en cola, då personer i fråga sätter colan, varför hon inte dricker vin???

Där det kommer detaljer som helt enkelt sårar henne, tankarna går tillbaka till knuffarna i skolan, alltså mobbing!!!

Detta är dom så kallade vännerna, som beter sig så här!!!

Är det bara så, att den som varit svarte Petter på alla ” trivsel möten ”, nu har börjat dricka cola, vem fan blir svarte Petter nu??

Karin gör här det enda rätta, hon lämnar sällskapet, och ringer sin sponsor, för att få svar på sina frågor, men också få träna att tänka själv, mitt i ett allvarligt kaos.

Det enda rätta här är, att lämna sällskapet, inte utmana ödet!!!!

Jag som alkis, får förklara dom här problemen lite då och då, men det gör mig inget.

Att suget sätter fart på mitt dumma huvud, är en naturlig sak, tror jag.

Så länge det inte slår över, till ett verkligt kaos, så sitter jag lugnt i båten.

Hade jag varit aktiv, så skulle jag inte kunna stödja min dotterdotter idag.

Jag hade antagligen inte haft en enda känsla heller!!

Mina funderingar hade hamnat på hur många öl jag har kvar, och om dom skulle räcka dagen ut!!!

Nu ska jag åka!

Önskar alla en fantastisk dag!!!

Och du!! RESPEKTERA OSS, SOM BESTÄLLER IN COLA, I STÄLLET FÖR VIN ELLER ÖL !!!!

/ Tack

Oroligt i natt

En natt som var lite knepig, när det gäller mina drömmar, som var om att jag fixar folk öl, det har jag ju klart för mig, det gör jag inte.

Men ändå, smyger det in något innanför skinnet, min ålder, kontrollera, vet vad det handlar om???

Spännande!!!!!

Jag använder mig av åldern, när det gäller att äta, då menar jag mat, som passar mig, fet mat med goda såser mm.

Nu har jag klart för mig, jag äter för mycket, som i går tex, fixar jag till en tallrik pommes klockan halv tio, inte bra för mig, men inte fan ska jag och vara hungrig!

Sambon snabb som fan, äter du igen, tänk på kroppen!!!

Mitt försvar här är, åldern plus bättre att dö mätt än hungrig!!

Samma är ju, mina tankar om alkoholen, min ålder plus vad gör det egentligen??

Det här talar emot vad jag tycker, vakna nykter är ju lyx!!!!

Ta bilen när jag vill, är lyx!!

Vara impad av mig själv, som tio åring, är lyx!!

Men den här drömmen sätter griller i skallen på mig, kan jag verkligen ta kontrollen, över 3,5 or öl??

Kan jag ha en gräns, på ett sex pack om dagen????

Kanske, kanske inte, eller så går det rakt åt helvete, men vilket är troligast, när det gäller mig??

I min dröm funkade det, otroligt bra?????

Är det värt att mista min familj????

Beror det på att djävulen i mig, har vaknat???

Eller saknar jag den skummade ölen, så jävla mycket??

Är det här en del av mig, när det gäller att fly??

Just nu, sitter jag med min nybryggda java, och mina tankar.

Är solo i dag, så först blir det att fixa en smidig lunch.

Stekt potatis, äggröra, prinskorv, rökt skinka.

I eftermiddag blir det att fixa lite på tomten.

Ha en bra dag!!

Livet leker inte

Lugnt och stilla ute på toa rundan, med Vargen och Malte.

Har inte blivit så mycket sömn i natt, på grund av kramp och värk, plus en levande kamin, i sängen, Malte!!!

Men att höra fåglarna sjunga sina sånger, ger mig hopp om dagen.

Jag är allt lätt road, roboten funkar, parabolen funkar och låset funkar, JIIPPIIIIII!!!!!!

I dag står det skrivet i boken dagliga reflektioner, ” skogen och träden ”

I min aktiva karriär, fanns inte skogen, träden skymde allt!!

I dag kan jag gå på stigen, mitt i skogen, njuta av olika friska lukter och fåglarnas sång!!

Jag är inte rädd för ensamheten, jag är inte rädd att dö ensam som jag var i mitt aktiva liv.

Alkoholen gjorde mig, både tuff och livrädd, för allt!!!

Det är jag nog inte ensam om!!

Om jag ska göra en analys, av mitt drickande, som gav mig mitt sug, så kan jag hamna precis vart som helst.

Om jag plockar lite ur boken ” Jag tycker det är tungt nu ” av Karin Adelsköld, så skulle det kanske vara främst, mys drickandet, som blev ett ökande måsten.

Att det mesta rör sig om alkohol, är så vanligt!!

Det farliga är, jag med många, många människor, märker inte när mys drickandet, växlar om till ett mer slaviskt drickande!!

Jag tror, att nekandet, det händer inte mig, jag har koll, varför skulle jag åka dit??

Har en stor inverkan på många, som till exempel på mig!!!

Som exempel, bastu efter jobbet på Fredagen, sitter fint med en öl, och några starka korvar, kanske en köttbulle, fan vad gött vi har det!!!!!

Men när blev det en back öl, och ingen korv eller köttbulle???

Här hade det ballat ur, inget var viktigare, än att släcka törsten.

Trivseln var lika med alkoholen, utan alkohol så funkade jag fan inte.

I det här läget i livet, såg jag absolut inte skogen, för alla träd, inget funkade.

För att klara livet i det här läget, var jag tvungen att kryckor, som fick mig att stå upprätt.

För att hitta nykterheten, var jag tvungen att döda mitt gamla jag, för att ha en liten chans, att kunna krypa med böjd nacke ur kvicksanden.

Jag fick hjälp den hårda vägen, när jag var så sårbar, att utan rätt hjälp, som passade mig som handsken, hade jag endera suttit och skrikit på city, eller varit ett minne blått!!

Att bryta alla mönster, våga vara människa, våga ta beslut utan alkohol, är fan ingen självklar sak, som många tror.

Att våga vara människa, betyder inte, att gå nära systemet, eller uteserveringar med rättigheter, om jag känner av mitt sug av alkohol!!

För mig, betyder att vara människa, stå för vad jag gör och säger och skriver, men också fixa på tomten, stå upp för personer som behöver hjälp för stunden.

Att jag är nykter för min egen skull, den detaljen har jag klart för mig.

Men som nykter alkoholist, ska jag hjälpa andra alkoholister, för att ge den trygghet, personen behöver.

Men hjälpen jag ger, ska ju vara positiv, men ändå bestämd, vill man inte lyssna, så måste jag ju släppa, för att inte dras med ner i djupet igen!!

Personer som vill ha hjälp av mig, kan ringa precis när man vill, har jag tid, så funkar det, om inte, så hör jag av mig så fort jag kan!!

Att håll i en livboj, eller hålla sig i ett räcke på tionde våningen, kan vara en viss skillnad, på hur brådskande det är med ett samtal!!

Nu ska jag ta tag i en viktig sak, mina mediciner!!

Om det är tomt idag, då är paniken ett faktum!!

Så mot apoteket!!

Ha det bra!!!

En vanlig jäkla Söndag

Kära Dagbok…jag är osams med mitt fysiska jag,min kropp står just nu för allting som är under all kritik i mitt liv.

Vad jag än gör så slår den bakut.Men som de lärde säger;Håll ut det blir bättre…

Varenda gång de säger det till mig så undrar jag i mitt stilla sinne;öh jo.jag har inget annat val väl?

Vad kan jag göra förutom att just hålla ut?

bara lägga mig ner-och ligga kvar.?skita i att gå upp.skita i att leva eller vad?

Så jodå.jag håller ut.Och jag har full tillit till att de lärde,faktiskt har helt rätt när de säger att det kommer att bli bättre!

Jag ska försöka att vara snäll mot min överkörda,mosade ofungerande kropp jävel idag.Det kommer att bli bättre.

Jag håller ut.

Faktiskt så kunde det ha varit så mycket värre-och med den tanken tänkt så borde jag nästan skämmas över hur självömkande jag är…

Jag kan ju för fan fortfarande röra på mig.

Jag kan gå.

Jag kan.

Och jag ska inte gnälla mera.

Punkt slut för det.

Söndag betyder ju vilodag.

Vilodag?

Det är en dag som vilken annan,sysslor som behöver göras osv.

Möjligtvis att man kan ta det lite lugnare?

(går det ens förresten?)

Vilodagen är för dem som jobbat och slitigt hela veckan-

Det har jag faktiskt gjort.

så-välkommen vilodag.

Problem är till för att lösas!!!

Vaknar upp till sol och någorlunda blå himmel, men fy fan vad kallt!!!!!

Den här veckan har varit problem vecka med tre saker, wifi, parabolen och sist men inte minst robot klipparen.

Wifi och parabolen funkar igen, så nu är det bara klipparen, den ska fixas i dag.

Mitt mående är inte mycket att skriva hem om, jag funkar, och det är huvudsaken.

En god vän, tycker att det jag håller på med nu, är absolut ingen lösning för mig, då menar hen, mitt beslut om att ta paus från möten.

Nu är det ju så, som jag skrivit om, att just nu, är det en bra lösning för mig.

Jag tror inte, det kommer bli så stora problem, blir det tufft, får jag ta det då, problem är till för att lösas.

Nu tror jag ju inte, att det här är något djävulens värk, det är min sak, vad jag personligen står för.

Är det dåligt av mig att inte acceptera, vad andra tycker??

I min sjuka skalle, ser jag det som positivt, i vissa frågor naturligtvis, som att hjälpa andra människor, med tunga problem, som kan stå i vägen för ett nyktert liv.

Många kanske tycker, fan du flyr ju, gör jag verkligen det??

Nu tycker ju jag inte, att det är så, i mitt sätt att se problemet!!

I boken dagliga reflektioner, är det ” fullkomligt ärlig” som gäller 4 Maj!!

Det här är en jävligt jobbig fråga, är du ärlig Jan???

Nu är jag det, till 100%!!!!

Men så har det ju inte varit!!!

Jag lider ju fortfarande av svart tunga, där konsekvenser har slagit hårt mot mig, men också mot min sambo.

Utan henne, hade jag antagligen inte vaknat med tak över huvud, utan jag hade nog rotat i soporna efter dagens mat, om jag nu inte legat i en urna.

Det här är ju ingen skrift i självömkans tecken, det var nära, så nära, men att lägga mina sista kort på bordet, så fick jag bort oket från axlarna.

Det här med mina sista kort, så var det så, nu är det bara att acceptera mitt liv, annars är det tack och adjö.

Men jag vägrar ju gå i ett ledband, jag är i ett liv nu, jag är inte nöjd, med det livet, men det får vara så nu.

Det tar längre tid än tio år, att få bort titeln praktarsle, men vill jag hitta min identitet, kasta alla jävla maskar, så kan det mesta lösa sig.

Men vad har jag att välja på??

Två vägar att välja på, LEVA eller DÖ!!!

Två vägar som står väldigt, väldigt nära varandra, för mig!!

Det här beror på, tror jag, mina två sjukdomar alkoholism och psykisk ohälsa, bara en av dom två, kan få mig att ramla av pinnen, men jag har två som kan det.

Men jag är inte ensam om det här!!!

Jag får köra konst jord andning, mina tabletter är slut, skulle fått nya i Fredags, men det hade inte kommit något nytt recept, inte i går heller, så jag tar några gamla som får rädda dom här dagarna.

Nu ska jag ta tag i robot klipparen, lägga ny tråd!!!!!

KRAM!!

När vardagslyxen går över i alkoholmissbruk

Betyg: 3 av 5 plus
”Jag tycker det är tungt nu” av Karin Adelsköld

I december 2020 vaknar Karin Adelsköld upp hemma i sin hall, med bakhuvudet täckt av levrat blod. Hon minns ingenting men inser att hon vid 43 års ålder är på väg att supa bort allt hon har.

Andelen kvinnor som dör på grund av alkohol ökar. Det är en av jämställdhetens baksidor, att kvinnor får bete sig som män – pimpla vin mitt i veckan – med allt vad det innebär. När Gudrun Schyman talade ut om sin alkoholism myntade hon ett nytt verb: att krana. Kvinnor korkar inte upp, kvinnor kranar ur en bag-in-box. Många sörplar ur en tekopp för att inte barnen ska fatta.

Karin Adelsköld var med andra ord i väl så gott sällskap, och hennes bana liknar mångas även om hon har ett så udda jobb som ståuppkomiker: Karin gjorde karriär, korades rentav till Sveriges roligaste kvinna, hamnade i skilsmässa, fick ett dubbelt så tungt ekonomiskt kvarnhjul runt halsen och tvingades jobba ännu mer. Hon rev ner skratt genom att skämta elakt om sitt liv och sina tillkortakommanden.

Till slut kraschade Karin in på psykakuten med utmattningssyndrom: glömska, kroppen tung som bly, håglöshet. Hon föreföll vara som vanligt, men hjärnan var nån annanstans och inombords rasade skammen. Självförtroendebarometern slog om till noll.

När det börjar gå utför går det ofta fruktansvärt fort.

Karin ordinerades vila och motion, men det blev vin i stället. Det var inte självklart eftersom hon haft ett flera år långt uppehåll, i syfte att täppa till truten på sin dåvarande pojkvän som tyckte att hon drack som en alkis.

Nu känner Karin Adelsköld druvsaften rinna ner genom strupen som en smekning, samtidigt som läkaren vill att hon ska börja arbetsträna. Men hur gör man det som komiker? Och hur kan man förklara för en arbetsgivare i en biljettförsäljande krisbransch, vad man som utmattad pallar och inte pallar?

Det går dåligt och Karin blir lika desperat som förlamad. När Malou på TV4 hör av sig om ett gig är omdömet omtöcknat. Hon tackar ja till ett komma-i-form-program, där hon ska visa hela Sverige hur degig och flåsig hon är.

När det börjar gå utför går det ofta fruktansvärt fort.

I livets alla situationer kan alkoholisten finna trådar att fortsätta väva självbedrägeriets mantel.

Om jag avstår pizza och smågodis, tänker Karin, så kan jag unna mig vin. Och det är ju bara vin, inte sprit. Små dyra flaskor. Lite vardagslyx, because I’m worth it. Den här köttbiten förtjänar verkligen ett glas, så inte kon känner att hon dött förgäves. Eller den här: för några decennier sen skulle aldrig en kvinna i övergångsåldern kunna dricka vin för sig själv mitt i veckan, ”det här är nästan en feministisk handling”.

Barnen anpassar sig, plockar undan och tar emot de plötsliga vredesutbrotten. Kärleken Anders likaså.

Karin Adelsköld är noga med att erkänna alkoholens uppsidor. Med ett par glas i kroppen vågar man göra saker. Man slappnar av. Dövar ångesten. Står ut med sin omgivning. Med sitt utseende. Med sig själv.

Om uppsidorna inte fanns, skulle alkoholismen inte vara vårt största folkhälsoproblem.

Det är alltför lätt att romantisera kring dropparnas goda inverkan. Se bara Roy Andersson i Johanna Bernhardssons fina film ”Bröderna Andersson” (SVT Play), om sin pappa och hans bröder. Den tredje i skaran söp ihjäl sig på en parkbänk, men Roy menar att brorsan ändå haft mycket roligt.

… och Karin Adelsköld gör det bra

På stäppen drack man inte bag-in-box, skriver Karin Adelsköld. Jo, faktiskt. Människan har alltid drogat sig. Även djur i det fria kan ta sig ett rus. Men som Adelsköld understryker handlar det inte om hur mycket man dricker, utan hur. Den som dricker för att döva suget efter mer har problem.

De sista kapitlen handlar om tolvstegsprogrammet och livet i AA. Här blir ”Jag tycker det är tungt nu” som de flesta böcker i genren, men hjälpen och vändningen måste ju vara med.

Det finns en hånfull, elitistisk inställning mot den här sortens litteratur. Och visst kan den vara outhärdligt självupptagen och frånstötande utlämnande, eller kvävande med sitt tyck-synd-om-mig. Eller spekulativ; här kommer ytterligare en kändis som vill älskas och tjäna pengar på sin livskris. 

Då glömmer man att den starkaste drivkraften i allt berättande, redan från tiden när vi satt vid lägerelden, var att förmedla livserfarenheter. Att varna sina medmänniskor, att stötta.

Det kan man göra mer eller mindre övertygande, och Karin Adelsköld gör det bra. Texten pulserar av en tung sorg, där humorn ofta slår igenom, men aldrig tar över.

Jag sätter punkt och pluggar in Ulf Lundells hudlösa ”Under askan” i hörlurarna: ”I all vilsenhet finns vägar bort från döden, i alla nederlag finns hopp för bittra öden”.

Man är aldrig för gammal för att bli en sån som hamnar under bordet ”som ett kräk” eller som vaknar upp i hallen utan minne, men det är aldrig för sent att resa sig igen.

Från Aftonbladet 2025 – 05 – 03