Tick-tack.Tick-tack…det slår mig nu hur väl den hörs nu,klockan i köket…
.Det är sparsamt med trafik på vägen utanför.Någon enstaka bil då och då,men det är allt,och inget störande alls faktiskt.
Jag har saknat den här tystnaden
Lite surt att klockan på väggen i köket ”plötsligt” låter så högt,För om det inte vore för den så skulle det vara så gott som knäpptyst.
Kanske plockar jag ut batteriet när jag skrivit klart.Kanske.Skulle vara fint med så gott som total tystnad.
Tvn är avstängd sen längesedan.
I ett av sovrummen ligger en utslagen hjälte och sover som en stock.
För honom har hela veckan varit en utmaning och även en knuff i rätt riktning.
Kanske är det så att skolans och våra gemensamma anpassningar och stöttning faktiskt ger resultat nu,?
Det verkar faktiskt så.
Han har inte våndats en enda kväll inför kommande skoldag.
Inte bönat och bett om att få vara ledig.
Han har inte uttryckt att han känner sig dålig,sämre än andra eftersom han inte orkar hålla fokus…osv osv.
Det har inte varit värdelösa lilla killen som går till skolan med världens tyngsta ryggsäck,Och det har heller inte varit världens urlakade grabb som ramlar innanför dörren när skoldagen är slut.
Jag förstår att han kämpar för fullt-och jag berömmer honom så mycket jag bara kan.Som jag alltid gör.För han behöver inte varesig prestera eller bevisa någonting för mig
.Det är inte hans prestationer jag berömmer.
Jag berömmer honom-såsom han är.En fantastisk kille med ett stort hjärta.Jag berömmer honom för hans goda sidor.För att han är respektfull.För att han tar ansvar.För att han är hjälpsam.För att han är ärlig och för att han är den han är.
Han behöver inte ha alla rätt på skolans matteprov för att bli älskad och omtyckt.För att vara betydelsefull.
Han behöver inte göra någonting förutom att vara sig själv.
Det berömmer jag.
Sen naturligtvis,så finns det alltid små superstars hemligheter att råka få då och då…SuperstarsHemligheter är bonus.
Typ Well done,here is your reward!Och så får han motta en liten påse med några godisbitar i.
Ibland kan det vara favorit frukten.
Ibland en 20 lapp.
Små mynt.
Eller möjligheten att få välja middag resten av veckan.
Det är han värd.
För att han är den han är och för att han kämpar på.
Jag är stolt över honom.
Sådär förtjusande stolt som bara mammor oftast är över sina barn.Stora som små-stolta som få äro vi ändå!
Jag är stolt.
Över alla mina barn.
Tacksam att jag har det liv jag har idag.
Det är långtifrån en självklarhet.
Tacksam att jag är den jag är idag och inte den som löpte amok i helvetets käftar i många fördärvade år…
Jag är ganska osams med min fysiska kropp just nu,om det gick så skulle jag ha sagt upp bekantskapen med den för länge sedan,men eftersom det bara är att spilla bort dyrbar tid på att önska något som är omöjligt att förverkliga-så försöker jag att träna på att hitta en liten liten gnista mellan kropp å knopp-jag behöver hitta den lilla gnistan för jag är ganska säker på att det kan komma att vara avgörande på många sätt.
Men just nu är vi som sagt osams…Milt uttryckt.
Jag gör bra saker för min kropp.
Den svarar med att fullkomligt explodera i värk och feber.
Efter det kommer alltid migrän.
Och plötsligt har flera dagar gått åt helvete och använts till att reparera sig.
Läkaren säger;följ behandlingsplanen.
Sjukgymnast ;vi behöver utreda med prover.
Någonting stämmer inte i din kropp.
Jag vet att det är något som inte stämmer eller är okej i kroppen.
jag har flaggat för det ganska länge nu.
jag vet inte hur många år-men det är många tyvärr.
Nåväl.
Jag har valmöjligheten idag,att antingen låta benen slås undan på mig och gräma mig för hur obrukbar jag är osv.Jag kan gnälla mig ännu mer fördärvad med andra ord.Men till vilken nytta?
Eller så fortsätter jag att göra bra saker och fortsätter att vänta på positiv respons…?
Och medans jag gör det kan jag ju faktiskt ägna en liten stund då och då åt att försöka hitta THE MISSING PIece for my fucked up body!?
Jag är tacksam över valmöjligheterna i mitt liv idag.
och jag är i det stora hela tacksam över att jag är just här och nu i mitt liv.
jag är på rätt plats och i rätt tid.Jag lever ett gott liv,trots allt.
Det kunde ha varit helt annorlunda.
Jag älskar livet. Det gör jag i allra högsta grad. Jag har full tillit till att allting kommer att ordna sig på alla sätt och vis.//
/ Gäst
