Vaknar upp till sol och någorlunda blå himmel, men fy fan vad kallt!!!!!

Den här veckan har varit problem vecka med tre saker, wifi, parabolen och sist men inte minst robot klipparen.

Wifi och parabolen funkar igen, så nu är det bara klipparen, den ska fixas i dag.

Mitt mående är inte mycket att skriva hem om, jag funkar, och det är huvudsaken.

En god vän, tycker att det jag håller på med nu, är absolut ingen lösning för mig, då menar hen, mitt beslut om att ta paus från möten.

Nu är det ju så, som jag skrivit om, att just nu, är det en bra lösning för mig.

Jag tror inte, det kommer bli så stora problem, blir det tufft, får jag ta det då, problem är till för att lösas.

Nu tror jag ju inte, att det här är något djävulens värk, det är min sak, vad jag personligen står för.

Är det dåligt av mig att inte acceptera, vad andra tycker??

I min sjuka skalle, ser jag det som positivt, i vissa frågor naturligtvis, som att hjälpa andra människor, med tunga problem, som kan stå i vägen för ett nyktert liv.

Många kanske tycker, fan du flyr ju, gör jag verkligen det??

Nu tycker ju jag inte, att det är så, i mitt sätt att se problemet!!

I boken dagliga reflektioner, är det ” fullkomligt ärlig” som gäller 4 Maj!!

Det här är en jävligt jobbig fråga, är du ärlig Jan???

Nu är jag det, till 100%!!!!

Men så har det ju inte varit!!!

Jag lider ju fortfarande av svart tunga, där konsekvenser har slagit hårt mot mig, men också mot min sambo.

Utan henne, hade jag antagligen inte vaknat med tak över huvud, utan jag hade nog rotat i soporna efter dagens mat, om jag nu inte legat i en urna.

Det här är ju ingen skrift i självömkans tecken, det var nära, så nära, men att lägga mina sista kort på bordet, så fick jag bort oket från axlarna.

Det här med mina sista kort, så var det så, nu är det bara att acceptera mitt liv, annars är det tack och adjö.

Men jag vägrar ju gå i ett ledband, jag är i ett liv nu, jag är inte nöjd, med det livet, men det får vara så nu.

Det tar längre tid än tio år, att få bort titeln praktarsle, men vill jag hitta min identitet, kasta alla jävla maskar, så kan det mesta lösa sig.

Men vad har jag att välja på??

Två vägar att välja på, LEVA eller DÖ!!!

Två vägar som står väldigt, väldigt nära varandra, för mig!!

Det här beror på, tror jag, mina två sjukdomar alkoholism och psykisk ohälsa, bara en av dom två, kan få mig att ramla av pinnen, men jag har två som kan det.

Men jag är inte ensam om det här!!!

Jag får köra konst jord andning, mina tabletter är slut, skulle fått nya i Fredags, men det hade inte kommit något nytt recept, inte i går heller, så jag tar några gamla som får rädda dom här dagarna.

Nu ska jag ta tag i robot klipparen, lägga ny tråd!!!!!

KRAM!!