Lördag morgon och det är ett riktigt jävla höstväder, +7 grader och storm.

Att våga vara den jag är, tror jag i alla fall, hjälper till i mitt arbete, att vara nykter.

Det är bara så skönt, att inte behöva fly.

Det går ju en hel del program, som visar på, hur många människor, som mår riktigt dålig.

Någon mår så jävla dåligt, att varje morgon, är det stora förhoppningen att få dö????

Personer som hela tiden, tycker dom luktar illa, att alla tittar och viskar???

Många får panikångest, är helt säkra på, det är just här och nu, som livet slutar???

Personer som gjort något för länge sedan, men ångesten blir bara starkare och starkare??

För min del, kan jag peka ut, flera av dom här punkterna.

Drabbas man av någon av punkterna, så har man problem, det kan vara farliga problem, tappar man greppet, så kan det betyda, en alldeles för tidig död.

Frågan är bara, var i från kommer dom här tankarna???

Vad kan få dig, en helt vanlig dag, sitter i bilen, du är på väg till arbetet, plötsligt börjar hjärtat öka takten, helt plötslig är pumpen på väg, att slå sig ut ur kroppen, du kan inte sitta kvar, du håller på att kvävas, du tvärstannar bilen mitt på E18, hoppar ur, känslan av att dö, allt är en enda röra.

Hur förklarar personer med panikångest, hur det känns, för någon som alltid är utan problem??

Jag personligen vet hur det känns, det är fan ingen lek!!!!

Att dricka och knarka, så att den största önskan, är att få dö, hur känns det, när du läser den raden??

Med mitt facit, så kom det mot slutet, av min aktiva karriär, när jag började bli trött, på att smyga, gömma alkoholen, då kom tankarna på självmord genom att hänga mig, men var för feg, efter några stark öl, så var jag en lycklig man, varför såg ingen annan, hur lycklig jag var??

Naturligtvis hade alkoholen sugit ur det mesta ur mig, det fanns inget mer att hämta, då släpper mr alkohol sitt grepp, det var 20 April 2015, då kom det riktiga försöket att ta mitt liv, om någon tror, att jag är stolt över det ögonblicket, ska sluta tänka i dom banorna.

Det är just sådana här tankar, som är så skönt att få skriva om, många som söker hjälp inom sjukvården, får inte hjälp, det tas med en axelryckning, många gånger känns det, som jag tar upp platsen från någon annan, det blir lätt en ångest.

Jag tror, vi som har problem, får aldrig ge upp, det finns lösningar, men att ta sitt liv, är ingen lösning!!

När det gäller mig själv, så kände jag med en gång, den där personen bakom skrivbordet, har inget intresse av mig, det är nog den sjukaste känsla jag haft, är på ett sjukhus, för att få hjälp, så är det som att prata med en vägg, ingen förståelse, inget lugnade, inga nycklar, bara gå hem och var social.

Men att våga vara den jag är, kom inte bara som ett brev på posten, det ligger blod – svett – tårar för att komma dit jag är just nu!!

Det finns inga genvägar, varje liten detalj, måste passa mig, för att hitta säkerheten och tryggheten i mitt liv, inte enkelt, men vill man, så funkar det!!!

Tror att det gäller, få bort alla krav på sig själv, sänka hastigheten, rikta in dig på att ta det viktigaste först, arbeta med den dagen du är i, inte titta på nästa dag, inte vad som hände i går, utan fokus på den här dagen, här kan du göra något bra!!!

Men för mig gäller det, nycklar, nycklar och nycklar, som ska passa mig, göra mig stabil, tycka om mig själv, för den jag är idag!!!

Nu är det ju på det viset, det händer fortfarande, att jag säger något, som inte är okej, då får jag backa, be om ursäkt, och gå vidare!!

Men det kan också vara så, jag säger något, som personen tar som en kränkning, fast jag inte tycker det är så, det kan ju vara ett problem, men det finns ju alltid lösningar, endera får jag krypa till korset, eller så blir vi på varsin sida av vägen.

Kanske blev det lite spridda skurar igen, hoppas det är någon som förstår!!!

Önskar alla en trevlig Lördag!!!!!

Ses i natt!!!