När jag var aktiv, hörde jag inte fåglarna, såg inte skogen för alla träden.

Jag hatade spegelbilden, som skulle föreställa mig, men jag kände inte igen honom.

Hur förklarar jag, att alkoholen var viktigare än mina barn, och vänner?

Var och när, slår man i botten?

Jag skriver i bloggen hur jag känner, just när jag skriver, och det kan vara en sådan djup dal, att frågan är, kommer jag upp igen.

Jag kan skriva om en fantastisk lycka.

Det kan vara lycka ena stunden, svart som kol, andra stunden.

Det är min psykisk ohälsa, tillsammans med alkoholismen, som gör det här till ett rent helvete, ibland!!

Alltså!! jag skriver hur jag mår, hur jag gör, för att hålla mig nykter!!

Vi ses imorgon!!!!